ONDSKAN ÄR OERHÖRD -- MEN INTE OBEGRIPLIG
Det är svårt att förstå. Människor med bakbundna händer, skjutna i huvudet. Döda kroppar längs gator och vägar. Familjer som kastats i massgravar eller dumpats i brunnar. Torterade barn. Kvinnor som våldtagits.
I Aktuellt talar överstelöjtnant Joakim Paasikivi (sonson till den gamle finske presidenten). Han talar om att den ryska armén "fullständigt saknar moral och goda soldategenskaper". "Det är en så obeskrivlig bottenlös ondska som har visat sig här", säger han Han har rätt. Men varifrån kommer denna ondska? Hur uppstår den?
Ett möjligt svar finns i ryske Arkadij Babtjenkos böcker "Krigets färger" och "Dagar i Alchan-Jurt" från 2007 respektive 2014.
Babtjenko är soldaten som blev författare och regimkritiker och 2017 var med om ett makabert iscensatt skenmord i Kiev, enligt uppgift för att rädda hans liv från ett äkta mordförsök från den ryska säkerhetstjänsten. Hans djupt personliga artiklar i Dagens Nyheter, där han skrivit dödsföraktande om Vladimir Putins terrorregim, saknar motstycke.
I Babtjenkos båda böcker - som nu ges ut i en nyutgåva på förlaget Ersatz i Ola Walliins översättning -- finns en bakgrund till varför unga ryska män nu är på väg att skriva in sig i krigsförbrytarnas blodbesudlade historia. Här skapas de "grundläggande soldategenskaperna" i den ryska armén. Babtjenko berättar hur han som 18-årig värnpliktig från Moskva blir inkallad till armén och skickas rakt in i det första kriget i Tjetjenien 1996, varifrån skrämmande mycket av den ryska krigsmaktens våld mot civila i dagens Ukraina känns igen.
"Allt är en förbrytelse" lyder nyckelmeningen i "Krigets färger". Barbariet byggs upp inifrån, med pennalism som bärande fundament. Babtjenko skildrar den in på bara benet: de nyinkallade slås sönder och samman av sina överordnade, som i sin tur misshandlas av sina, i en kedja som går ända upp till överstelöjtnanten. Människovärdet är inte noll -- det befinner sig bortom räknetalens logik.
"Tyranniet är totalt", skriver han. De nyinryckta värnpliktiga får så mycket stryk att det är ett mirakel att de överlever. Alla - både soldater och officerare - super sig djuriskt berusade. Rädslan stiger upp genom jorden som en radioaktiv dimma.
Det är en alltigenom vidrig skildring av våldets mekanismer - och förmodligen förutsättningen för det vi nu ser i Butja och Mariupol. Om ett av sina befäl skriver Babtjenko: "Det enda han vill är att kriget skall pågå för alltid och att det skall finnas någon att döda". Det kommer det alltid att göra. För en våldsberoende regim som bygger sin makt på lögner om sin egen eviga oskuld och alla andra som livsfarliga fiender kommer det alltid att finnas någon att döda.
I en artikel 2015 skrev han "Jag ska överleva. Jag ska överleva alla dessa satans krig."
Men nu är han död. Han föll i Ukraina i färd med att samla in medicin och sjukvårdsutrustning till Ukrainas armé.
Underlag: Björn Wiman DN/kultur
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar