Vi skall titta lite närmare på vad hon skriver i den här krönikan.
Maria Schottenius föddes i Kalmar 1953. Hon disputerade 1992 i litteraturvetenskap med en doktorsavhandling om Kerstin Ekmans författarskap.
Hon har varit redaktör på BLM, kulturchef på Expressen, kulturråd i London, chef för DN:s kulturredaktion, en befattning som hon lämnade 2010. Hon efterträddes av Björn Wiman.
Hon inleder sin krönika med en fråga: Politiska ledare har på grund av sjukdom, alkoholism, storhetsvansinne påverkat den europeiska 1900-talshistorien på ett fatalt sätt. Nu är det 2000-tal och världsfreden hänger på en enda person. Hur är det möjligt?
Det verkar vara mer regel än undantag att psykopater och grandiosa narcissister som pekar med hela handen och kräver lydnad, dras till maktpositioner. Men rätt snart brukar det spännas upp snubbeltråd, så de snubblar och får bäras ut, innan det hinner bli katastrof.
Enligt Sofi Oksanen är Putin ur rysk synvinkel logisk, men trots det föreslås olika diagnoser på mannen i Kreml. Och många ställer frågan, hur är det möjligt?
I denna värld där allt och alla är sammantråcklade av handelsförbindelser och överenskommelser har plötsligt en enda beslutsam människa mer makt än FN och en hel värld tillsammans. Längre har alltså den gemensamma säkerheten inte kommit sedan Hitler härjad i Europa.
Det är skrämmande att se hur allvarligt sjuka män kommit att prägla det historiska förloppet i Europa de senaste hundra åren. I den nyutkomna boken ( i svensk översättning) "Har presidenten blivit galen?" diskuterar den franske statsvetaren Patrick Well om USA:s president Woodrow Wilson indirekt banade väg för Hitler och nazismen.
Var inte freden i Versailles efter första världskriget, då Tyskland krossades ekonomiskt, ett misslyckande? Weil har fått tag på förlorade manuskript där psykoanalysens grundare Sigmund Freud går igenom vad han uppfattar som Wilsons problem, nämligen "messiansk hybris, grundad i hans tillbakahållna homosexualitet och besatthet av fadern".
När något gick emot Wilson blev han "hysterisk" och anklagade alla utom sig själv. Dessutom fick han ett antal mindre strokes, som påverkade hans hälsa och förmåga att dra relevanta slutsatser, enligt Freud en förklaring till Woodrow Wilsons agerande.
Weil skriver att flera av Wilsons samtida, som Winston Churchill och Franklin Roosevelt, uppfattade honom som "galen".
Efter andra världskriget satt Churchill, Roosevelt på Krim och diskuterade Europas framtid med Stalin. Roosevelt var svårt sjuk och dog strax därefter, Churchill hade haft flera slaganfall. Där förhandlade alltså två sjuklingar med en fysiskt frisk man. Stalin lät spriten flöda och snart hade han lagt under sig hela Öst - och Centraleuropa.
Stalins efterträdare Nikita Chrusjtjov överraskade även sin närmaste krets, genom att plötsligt donera halvön Krim till Ukraina som en gåva på 3oo - årsdagen av återföreningen med Ryssland 1954. Det hela var klart på 15 minuter på väg till en lunch. Hur nykter Chrusjtjov var kan man undra. Vid invasionen av Tjeckoslovakien 1968, då avsikten var att fälla ledaren Alexander Dubcek, fick Leonid Breszjnev ett psykiskt sammanbrott. Vid ett möte med den sovjetiska delegationen på en järnvägsstation samma år hade Breszjnev, liksom flera gånger tidigare, "blivit sjuk" i ett nervöst sammanbrott och gick helt förvirrad omkring på stationen i pyjamas, enligt Susanne Schattenberg i hennes bok "The making of a statesman", om Breszjnev. Han var också sjuk och drogpåverkad i samband med den sovjetiska invasionen av Afganistan 1979.
Boris Jeltsin konsumerade oerhörda mängde alkohol under sin tid som Rysslands president och släppte loss en rövarkapitalism som pågår fortfarande. "Finlandiseringspresidenten" Uhro Kekkonen var under sina sista år så sjuk och dement att han inte kunde röra sig utanför sitt hus, vilket inte förhindrade att han förhandlade med Sovjetmakten.
Och i Rumänien härjade den allt tokigare Nicolae Ceausescu.
Här är några av de ledare som på grund av sjukdom, demens, alkoholism eller storhetsvansinne påverkade 1900-talshistorien i Europa på ett fatalt sätt.
Nu är det 2000-tal och världsfreden hänger på en enda person. Vem sa att individens frihet har begränsningar? Hur sjuk är denne Putin? Må han rädda världen med sitt frånfälle, ju förr desto bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar