Hundratals miljoner människor bevittnade kung Charles TV-sända kröning. Kanske det var den sista stora kröningen i Europa.
Den sista vi hade i Sverige var den 12 maj 1873 då Oscar II och drottning Sophia, mot riksdagens och politikernas vilja, ändå lät kröna sig i Storkyrkan i Stockholm.
Det var ekonomiskt dåliga tider, skördarna slog fel, tusentals svenskar emigrerade till Amerika. Det var svårt att uppbringa den rätta kungliga glädjen och yran, så kungen fick bekosta nästan hela kalaset själv.
Hans son, Gustav V, avskydde pampiga ceremonier och under hans tid var den politiska situationen helt olämplig för en kunglig kröning.
Hans son, Gustaf VI Adolf, var helt främmande för liknande tillställningar, och då Carl XVI Gustaf blev kung var vi, som Olof Palme deklarerade, "bara en namnteckning från republiken". Om inte revolutionen, så var i alla fall republiken mycket nära.
Tråkigt, kan man tycka, för vi har krönt alla våra kungar (utom Albrekt av Mecklenburg) sedan 1210.
Oftast (13 gånger) kröntes de i Stockholm, annars i Uppsala domkyrka. Men kröningar har också ägt rum i Linköping, Strängnäs, Söderköping, Kalmar och i, inte endast då, år 1800, särskilt glamorösa staden Norrköping.
Det var dessutom en kall aprildag med snöblandat regn och snålblåst. Det var den allvarlige och sparsamme Gustav IV Adolf som avskydde politikerna och hovet i Stockholm, som ville krönas billigt och snabbt med så lite uppståndelse som möjligt, året var 1800.
Han fick nästan som han ville. Men vårstormen slet sönder riksbaneret i riksmarskalken Axel von Fersens nävar, den unga gravida drottningen, Fredrika, fick missfall, kungens häst vägrade gå vid halva vägen och kröningsmiddagen blev ett kaotiskt misslyckande. Kungens valspråk blev "Gud och folket", alla verkade ha övergivit honom. Efter avsättningen 1809 irrade han runt i Europa, kallande sig överste Gustafsson, fram till sin död 1837.
Underlag: Herman Lindqvist
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar