EN NY FAS AV KRIGET I UKRAINA HAR BÖRJAT. MOTATTACKER SKER NU LÄNGS HELA FRONTEN
Krigets dimma ligger tung över Ukraina. Uppgifter om striderna motsäger varandra, som alltid. Den ryska propagandan är högljudd. "De ukrainska styrkorna har tillfogats svåra förluster och det ryska försvaret håller."
Ukrainarna är tystare, de har sedan länge deklarerat att de inte tänker tala om motoffensiven för att befria sitt ockuperade territorium.
Men att offensiven inletts står klart. Efter att Ukraina länge har prövat den ryska försvarsförmågan med olika typer av militära nålstick har en ny fas av kriget börjat. Motattacker sker nu längs hela fronten. Vilken är huvudstrategin? Var kommer de stora stötarna att sättas in? Det vet vi inte och ska inte veta - offensiven har knappt börjat, och kan komma att pågå i månader.
Förmodligen är det en slump att de ukrainska styrkorna sätts i rörelse kring den 6 juni, datumet som sedan 1944 är känt som D-dagen. Det var då de allierade styrkorna landsteg i Normandie för att sedan västerifrån inleda befrielsen av det Europa som behärskades av Nazityskland.
Men sambandet har inte passerat obemärkt. "Syftet är likartat", sade den amerikanska militärens högste befälhavare Mark Milley när han i veckan besökte Normandie. "Ukrainarnas mål är att befria ockuperad mark och befria ett land som blivit orättmätigt anfallet av en aggressiv nation, Ryssland."
Blir den fortsatta offensiven lika framgångsrik som fälttåget sommaren för 78 år sedan? Visst finns det ett dröm scenario. I det kan Ukraina såra ockupanterna så svårt att de omotiverade ryssarna flyr i panik, ukrainarna lyckas skära av den viktiga ockuperade Krim-halvön och i förlängningen ta tillbaka all stulen mark.
Redan nu ökar missnöjet med den ryska regimen och slitningarna mellan olika delar av försvaret står i öppen dager. Med en fullständig reträtt från Ukraina vore fiaskot komplett för Vladimir Putin, som skulle få mycket svårt att behålla makten över ett Ryssland i uppror.
Det är lockande men inte sannolikt. Mer troliga scenarier finns, som även de är problematiska för Ryssland. Också måttliga framgångar för Ukraina skulle visa att Kiev är väl skickat att på längre sikt återta allt förlorat territorium.
Det Putin kan hoppas på är ett tillstånd där man lyckas bita sig fast i de ockuperade områdena för att ruva på hämnd, rusta upp och så småningom återuppta kriget. Alternativet är en lågintensiv, fortsatt och långdragen konflikt.
De kommande veckorna kan, liksom veckorna efter 6 juni 1944, bli avgörande för Europas framtid.
Om offensiven lyckas ökar sannolikheten för ett Ukraina som är medlem i såväl EU som Nato, ett land som kan tjäna som förebild för andra exsovjetiska stater och dessutom avskräcka Ryssland från nya invasioner.
Och om den misslyckas? Ja, då kommer befrielsen helt enkelt att ta längre tid. Hur offensiven än förlöper måste vi fortsätta att stötta Ukraina. Putins mål, en ukrainsk lydstat som en del av ett nytt Storryssland, får inte bli verklighet.
"Utan Ukraina upphör Ryssland att vara ett imperium", sa en gång den polskamerikanske rådgivaren Zbigniew Brzezinski. Detta vet Putin, och det är vad som präglar hans blodiga imperiepolitik mot grannlandet.
Det är också vad som står på spel. Ett Europa som står starkt tillsammans i frihetlig solidaritet eller fortsätter att huka under ryska imperiedrömmar.
Underlag: Ledare DN, 10 juni 2023.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar