Få saker upprör svensken mer än politiker som festar loss och dricker alkohol p å skattebetalarnas bekostnad . Det konstaterar journalisten Anna Norström i Svenska Dagbladet 17//2. Där förklarar hon varför politiker är livrädda för rubriker av typen: Brakfest för skattepengar. Därför kliver de på äggskal när det bjuds på mat och dryck i det offentliga rummet. Så låter i alla fall undertonen i Norströms artikel som präglas av dem som inte tvingas stå för notan av oro för att Sverigebilden svärtas av återhållsamheten -- särskilt i inom EU ,där vi klassas som unionens snåljåp.
Mer oroligt, menar jag, exklusivare delikatesser så fort det vankas representation .F ör lika sant som att måttlighet kan gå till överdrift, är att de att politikerna skulle använda Sverigebilden som ursäkt föra att köpa finare viner, mörare f iléer . Vad det offentliga lägger pengar på där det vankas representation kan lätt övergå i överdrift . Det är lika sant som att den som verkligen lägger pengar och tvingas stå för noten, , kan spåra ut åt andra hållet, inte minst om utgiften kan motiveras med att den kan leda till minst lika stora inntäkter senare( även om ingen har räknat på detta). Kommunalråden brukar kalla detta att "sätta kommunen på kartan". Att nagelfara vad det offentliga lägger pengar på, oavsett om det är pengar till studier av tunnelbana i New York, glittrande julfester eller möteskostnader, som när Sverige var ordförande i EU´s ministerråd. Då hölls de flesta ministerträffarna på ett konferenshotell ute vid Arlanda flygplats. Det var bra för säkerheten, effektivt utifrån transportsynpunkt och förhållandevis billigt.
Trist, tyckte en del. Sannolikt de deltagare som tyckte att Sverige skulle lägga mer pengar på mat och dryck och ordna lyxigare lokaler för representation .Men tonen-- tyckte jag-- som inte tror på att EU´s politiker och tjänstenän , som turnerar runt mellan möten och förhandlingar, nödvändigtvis vill ta del av nationella sevärdheter och kulinariska upplevelser på varje plats.
De sortens upplevelser sparas säkrats till riktigt stora sammanhang som statsbesök. Då är kungen värd med ett barockslott som bas. Även nobelpristagare välkomnas sedan de varit med på festernas fest i december.
Det -- om något -- visar att det är en myt att inte Sverige vet hur man bjuder in med stil. Men vi väljer tillfällena med omsorg.
Underlag: Susanne Nyström, ledarsidan DN.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar