TRO DET OM DU VILL

                                                      HÖGT I DET BLÅ
 Larrys dröm var att flyga. när han gick ut skolan anmälde han sig till flygvapnet i hopp om att bli pilot. Men tyvärr diskvalificerades han på grund av sin dåliga syn. Han fick nöja sig med att titta på jetplanen som svepte över familjens trädgård i närheten av Los Angeles internationella flygplats.

Frustrerad bestämde sig Larry en dag för att trots allt flyga. Han körde till närmaste överskottslager och köpte 45 väderballonger och några tuber med helium.

Väl hemma satte han noga fast ballongerna på sin vilstol. Han förankrade ballongerna på kofångaren till familjens jeep och började fylla ballongerna med helium. Och när det spände ordentligt i ballongsnörena klev han ombord för en testsittning.

Övertygad om att det skulle funka packade Larry en sexpack öl. Han laddade dessutom sitt luftgevär eftersom han ville vara säker på att kunna punktera några ballonger om han ville komma ner igen.

Nu blev det inte riktigt så!

Larry kapade repen och sköt iväg upp i Los Angeles-himlen som en kanonkula. Farten avtog inte vid 30 meters höjd, inte heller vid 100. Han steg och steg och stannade inte förrän runt 3000 meter över havet, sittande i sin vilstol.

Nu var han rädd. Riktigt rädd. Han vågade inte röra sig, utan gled stillasittande och kall i mer än 6 timmar. Sedan började problemen på allvar.

En pilot från American Airlines fick syn på honom först och meddelade flygledartornet att en kílle flöt omkring på en vilstol med ett gevär i famnen. Radarn bekräftade förekomsten av ett okänt föremål på 3000 meters höjd. En helikopter sändes omedelbart iväg för att undersöka saken.

Flygplatsen ligger i direkt anslutning till havet. Natten kröp på och kvällsbrisen förde obönhörligt Larry ut till havs. Lyckligtvis hittade helikoptern honom snabbt.

När de ansvariga var övertygade om att Larry inte var farlig,  försökte man rädda honom. Men varje gång helikoptern närmade sig blåste den lätta farkosten med Larry iväg.

Slutligen närmade de sig ovanifrån, halade ner en räddningslina och den vid det här laget förvirrade flygälskaren bogserades skickligt in till strand.

Larry arresterades för att ha inkräktat på luftrummet. Och när han leddes bort fick han frågan av en ivrig reporter på plats om varför han gjort detta. Larry ryckte på axlarna och svarade "man kan ju inte bara sitta hemma".

Underlag: Historien har berättats för bloggredaktionen av Claes Nordenskiöld

LUKASJENKOS FLYGPLANSKAPNING

 GANGSTERN LUKASJENKO KRIMINALISERAR DEMOKRATIN

I sommar är det 30 år sedan kriget i det sönderfallande Jugoslavien inleddes. Granatkrevaderna signalerade den aggressiva nationalismens breda comeback i Europa. Samtidigt slog projektilerna hål i den mur som i demokratiska samhällen markerar gränsen mellan politisk maktutövning och gangstervälde.

I byarna och längs vägarna i ex-Jugoslavien var det inte sällan de laglösa som dikterade lagen. Det var som om Hells Angels hade fått polisbrickor.

Nu ser vi mönstret på nytt men på en högre nivå.

Ryssland, fortfarande att betrakta som en global stormakt, styrs av en giftmördare, en bossarnas boss, med kalsongburet novitjok som ett, inte längre så hemligt, vapen. Och en av hans mer grovhuggna underbossar har i dagarna etablerat sig som flygplanskapare. I söndags tvingade Aleksandr Lukasjenko, med hjälp av ett falskt bomblarm och ett jaktplan, ett Ryanairplan att landa i Minsk. Allt för att hans säkerhetsapparat skulle kunna  gripa två av passagerarna, en ung regimkritisk journalist och hans flickvän.

Den demokratiska världen har uttryckt bestörtning och chock, men borde inte vara förvånad. Genom alla tider har rövarhövdingar överfallit resenärer, plundrat dem eller tagit dem som gisslan. På ett sätt är det bra att Lukasjenko så öppet visar vem och vad han är: en gangster, men en gangster som kan skicka polisen på sina fiender.

                                         Flygplanet som tvingades landa

I en demokratisk rättsstat hade han suttit i fängelse. I Belarus är han alla fängelsers och tortyrcellers överdirektör. Det är uppochnedvända världen, bara de hederliga riskerar att gripas.

I nyhetsrapporteringen ser man ju numera att somliga begår brott för att de är hårdföra nationalister. Putin och Lukasjenko visar att också det omvända gäller: de iscensätter sig själva som hårdföra nationalister därför att de begår brott och vill kamouflera den verksamheten. Folket plundras i folkets namn.

En av journalistikens viktigaste uppgifter i en demokrati är att granska makthavarna Det gillas inte av dem som fyllt skattkammaren med stöldgods och fängelsehålorna med oskyldiga. Det är därför Lukasjenko låter sina knektar slå mot nyhetsredaktioner och sätter in flygplan i jakten på en ung reporter. Putin och Lukasjenko är kriminella som gör allt för att kriminalisera demokratin.

Raman Pratasevitj, journalisten som kidnappades, har varit med om att grunda nyhetsplattformen Nexta, som publicerat mängder av videor som visar polisvåldet under protesterna mot Lukasjenko.  Enligt tidningen "Die Zeit" har han också publicerat en film om Lukasjenkos undangömda rikedomar. I Ryssland väckte Aleksej Navalnyj sensation i fjol med en film om Putins palats.

Det är sådant som i gangstrarnas värld kallas "terrorism" och "uppvigling". Det är för sådana brott som personer som Navalnyj och Pratasevitj  jagas och fängslas.

Underlag: Per Svensson, DN

KARL XIV JOHANS MATVANOR?

Karl XIV Johan (1763-1844). Kung över Sverige och Norge 1818 till 1844.

HUR ÅT OCH DRACK KARL XIV JOHAN? 

Hur var de egentligen, Karl-Johans mat- och dryckesvanor? Blev hans vanor någonsin försvenskade eller behöll han sin egen variant av det franska köket? Han blev ju med tiden känd som Sängkammarkungen. I sängkammaren tillbringade han en stor del av dagen, där träffade han sina ministrar. Denna dagordning borde rimligen ha påverkat hans mathållning på olika sätt.

Svaret är att Jean Baptiste Bernadotte aldrig försvenskades, i synnerhet inte på det kulinariska planet.

De enda svenska rätter han till nöds kunde acceptera var buljong och stekta äpplen.

Däremot tyckte han mycket om franska omeletter och franska recept på kyckling, kalv, fisk, grönsaker och - till skillnad från det absoluta flertalet dåtida svenskar - svamp. Kungens personliga favorit kallas fortfarande karljohanssvamp. Till förrätt åt han gärna ostron eller hummer.

Karl-Johan gör sig bra till häst. Denna staty visar honom 1854. Statyn står vid Slussen i Stockholm.(innan ombyggnaden)

När det  gäller drycker höll sig kungen till franska viner, särskilt rödviner och champagne, samt portvin, madeira och sherry. En egenhet är att han lät importera korsikanska rödviner, vilka han antagligen hade lärt sig att uppskatta under ungdomens militärtjänstgöring på ön. Något annat skäl till att just dessa viner, som inte brukar räknas till de mera eftertraktansvärda, plötsligt dyker upp i Sverige, vid kungens bord, är svårt att räkna ut. Epokens stora svenska alkoholdryck, brännvinet, var kungen djupt förhatlig, men av hänsyn till sina svenska gäster (som ofta hade motsatt uppfattning om drycken) såg han till att den alltid fanns tillhands.

För övrigt insisterade Karl-Johan på att det skulle finnas ett kokt ägg vid hans tallrik. Om allt annat visade sig oaptitligt kunde han alltid äta ägget. Dessutom var det, menade man, svårt att förgifta ett ägg.

Mera information i det här ämnet finns att hämta i en bok av Lars O. Lagerqvist: "Karl XIV Johan. En fransman i Norden" (2005).

Underlag: Dick Harrison, jourhavande historiker.

 

 

URBAN

 25 MAJ - URBAN

Det kan ju vara av intresse att då och då kasta en blick på namnsdagarna i almanackan.

I övermorgon - tisdag - är det Urban, som var något av en märkesdag i det gamla bondesamhällets tid.

Namnet Urban har latinskt ursprung och är bildat ur substantivet "urb" som betyder stad. Egentligen betyder ordet "som hör till staden". Adjektivformen är "urbanus" (belevad).

                                            Urban Hjärne (1671-1724)

Flera påvar har hetat Urbanus. Den förste i raden, Urbanus I ( död 230), har hedrats med den här dagen. I tyskspråkiga katolska länder är han vinodlarnas skyddspatron.

I Sverige har namnet funnits sedan 1400-talet. Ett par namnkunniga var Urban Hjärne (ovan) som starkt bidrog till att få slut på häxhysterin på 1600-talet. En annan är Urban målare, som har målat vädersolstavlan i Storkyrkan i Stockholm.

Vädersoltavlan från 1535 av Urban målare. Visar Stockholm från Söders höjder.

Vid millenniumskiftet hette 12 000 svenskar Urban. Den finska formen är Urpa.

Urban har varit en av bondeårets märkesdagar.

I Norrlands sade man: "Urban drar pälsen av Erik" (18 maj), då skall den sista vårkylan vara över.

Förr var Urban sista dagen för vårsådden. Ett ordspråk löd: "Den som sår efter Urbani bi", vilket betyder att han får ax men ingen kärna i axen.

Ett annat ordspråk som rör den här tiden:

"Urban, Vilhelmina och Beda,

de tre skola sommaren leda".

Det innebär  att dessa tre dagar styr sommarvädret: juni blir som Urban, juli blir som Vilhelmina (26 maj) och augusti blir som Beda (27 maj).

Underlag: "Namnen i almanackan" av Bengt af Klintberg

DÖDA BYN

Ett par mil norr om Kristianstad, längs snapphanevägen upp mot Småland, ligger Spångabro. Människorna som bodde här hade inget val. Dom magra jordarna gav inte mycket annat än tusentals ton sten som staplades längs de små åkrarna. En efter en gav upp, 40 hus avfolkades under 1900-talets första hälft. Familj efter familj gav sig av mot en osäker, men förhoppningsvis bättre framtid. Ingen ville köpa deras hus, ingen flyttade in efter dom.

Med det uteblivna underhållet regnade taken sönder, husen föll ihop. Åkrar växte igen och skogen kröp innanför knuten. När ingen längre gick mellan husen eller till och från byn försvann till och med ortsnamnet. Ingen pratar längre om Spångabro, det har blivit Döda byn.

Ända fram till år 1960 höll den siste invånaren ut. Vad ruskigt ensamt det måste ha varit för honom en sen kväll i november, Kitta-Per kallad. Om Kitta-Per berättas att han en gång om året vandrade in till Kristianstad där han hämtade hela senaste årets utkomna tidningar och bar hem till Spångabro. Varje dag, i 365 dagar, läste han sedan igenom  tidningar med precis ett år gamla nyheter.

De flesta Spångabroarna emigrerade till Amerika och lyckades förhoppningsvis skapa sig ett bättre liv i vad man hoppades skulle vara möjligheternas land. Det som slår en när man traskar runt i resterna av deras slit är hur kort tid som passerat sen människor svalt i nordöstra Skåne. Det är bara en generation sedan levnadsförhållandena var så dåliga att man inte kunde bo här. Man överger säkert inte sitt hem, sina åkrar och sin hembygd om man inte är tvingad till det. Ingen vill stå kvar med mössan i hand och be om hjälp. För nutida generationer som lever i överflöd finns det all anledning att visa ödmjukhet inför alla dom som fick lämna allt och ge sig av för att försöka skapa en bättre framtid  för sig själva och sina barn.

Vill någon besöka Döda byn, kör då från Kristianstad, Snapphanevägen norrut till Arkelstorp. Efter en halv mil på Enetorpsvägen sväng västerut. Kör sedan 15 kilometer rätt ut i skogen och spana efter stora stenhögar. Och ni är där.

Underlag: Valle Westessons "Lilla Gula".

UTFLYKT TILL ÄPPELRIKET

Efter flera dagar med ganska svalt väder och regn kom värmen tillbaka i början av veckan. Höganäsredaktionen bestämde sig raskt för att göra en utflykt till Äppelriket i Kivik och titta på äppelblomningen. Vi gjorde den här skåneresan i vänstervarv. Första stoppet blev i Trelleborg på sydkusten. Skåne är ju inte så stort, i grova tal något över 10 mil i fyrkant, så  dit åkte vi på en dryg timme. Nästa anhalt var Kåseberga och Ales stenar.

Vi har varit där tidigare så vi gick inte upp för backen till skeppssättningen som  ligger mycket vackert på den höga sanddynen med milsvid utsikt över havet. Klara dagar kan man se Bornholm härifrån. Skeppssättningen är 67 gånger 19 meter. Den består av 59 stenar, om vardera 5 ton. De är av granit, tagna från Kåsebergaåsen strax intill.

Den uppfördes på 600-talet och är inte en solkalender som några påstått utan en skeppssättning.

Längs vägen mellan Simrishamn och Kivik blommar äppelträden på båda sidor vägen. Vi är ute i rätt tid och är nu på väg in i Äppelriket.

Redan i den nordiska mytologin har äpplet en given plats. Idun, Brages maka, förvaltade den eviga ungdomens äpplen, som alla asagudarna skulle äta av varje dag för att inte åldras. Än i dag är man i den västliga världen överens om att "An apple a day keeps the doctor away". Äpplet har uppenbarligen både en medicinsk och en magisk kraft.

Svenska folket har ätit äpplen i mer än tiotusen år. Till en börja plockade vi vildäpplen direkt från träden, men utgrävningar vid Alvastra i Östergötland visar att vi odlade äpplen redan för 4000 år sedan. Bland de arkeologiska fynden fanns nämligen både flintyxor och torkade äppelhalvor.

Man frågar sig hur det kommer sig att just Kivik blivit ett  centrum för svensk äppelodling. Äran kan till stor del tillskrivas geologen Leonard Holmström som i slutet av 1800-talet konstaterade att det under den magra jorden i trakten av Stenshuvud fanns lager av fosfor och kalium, mineraler som är A och O för äppelträd. Till det skall läggas ett klimat som bjuder på sena vårar, vilket innebär att frostrisken är mindre när fruktträden blommar och långa och milda höstar som låter frukten mogna. Men Leonard Holmström nöjde sig inte bara med att lägga en vetenskaplig grund för äppelodling, han ville också se praktiska resultat. Han gick därför ut och efterlyste personer med lust och kapital som ville satsa på äppelodling. Henric Åkesson blev den förste som vågade satsa på detta.

Idag, mer än 100 år senare, står ett guldäpple på hans gamla skrivbord i Kivik.

Äppelodling var en perfekt satsning som sedan gått i arv till barnen i flera generationer.

Det var 1888 som han satte sitt första äppelträd vid Stenshuvud.

Idag passerar mer än 65 % av alla äpplen som produceras i Sverige  Äppelriket i Kivik. Företaget ägs av 90 odlare i  Skåne och ett par i Småland och Blekinge.

Kiviks Musteri framställer must, cider och vin på äpplen. Köpare är en bred svensk allmänhet men också över 800 importörer, många små enmansföretag, andra är stora internationella koncerner. För att vinerna skall nå ut på den svenska marknaden måste de finnas på Systembolagets hyllor. Svenska kungahuset köper must, cider och vin från Kivik. Gamle kungen GustavVIAdolf sade vid något tillfälle:"Jag nyttjar bara två drycker, citronvatten och Gravensteiner äppelmust från Kivik". När han var ute på arkeologiska äventyr i bland annat Italien fick man skicka väl emballerade lådor med äppelmust till honom.

Varje höst går äppelskulptören Helge Lundström på spaning i äppellagren så fort skörden kommit igång. Den tredje helgen i september, till äppelmarknaden, skall ett konstverk av äpplen i jätteformat stå klart. För några år sedan formade han äppelgudinnan Iduna. Det åtgick ett ton äpplen. Bara till brösten behövdes 50 kilo. Vilket motivet blir i år vill han inte avslöja. Pandominåret i fjol blev det ingen tavla alls. Han hoppas att det skall bli en i år.

Sent på eftermiddagen avslutade vi besöket i Kivik. Därhemma väntar katten Pricken på att få komma ut.

Underlag: Erhållet i Äppelhuset vid besöket.

TERRORORGANISATIONEN HAMAS

 HAMAS ÄR INGA PALESTINSKA FRIHETSHJÄLTAR

Netanyahu har förvisso varit mera intresserad av israeliska bosättningar än av förhandlingar med palestinierna. Men det var inte han som startade kriget. Utan Hamas. En första missil avfyrades från Gaza mot Israel förra måndagen. Sedan dess har det kommit tusentals, och dödat tio israeler. För Hamas anser att urskillningslös eld mot israeliska civila är lämplig vedergällning för alla verkliga och påstådda oförrätter. 

Hamas är en islamistisk terrororganisation, precis som USA, EU och många andra har förklarat sedan lång tid tillbaka. Självmordsattentat, blodiga bombdåd och mord har varit en central del av dess "krigföring". Alla israeler betraktas som legitima mål. 

Fortfarande vägrar Hamas att erkänna Israels rätt att existera, och fredssamtal förkastas följaktligen som meningslösa. Organisationens stadgar är fulla av antisemitiska konspirationsteorier om judisk strävan efter världsherravälde.

I Gaza tog Hamas makten genom en kupp 2007, varefter den palestinske presidenten Mahmoud Abbas rörelse Fatah kastades ut. Sedan dess har Gaza  varit en enpartidiktatur, där bara terrorbröderna i Islamiska jihad tolereras.

Yttrandefrihet är Hamas monopol. Dissidenter fängslas, torteras och avrättas summariskt. Den arabiska vårens demokratikrav tystades brutalt. Missilfabriker och annan militär infrastruktur göms i tätbefolkade bostadsområden och i tunnlar under bostadshusen. Vanliga palestinier i Gaza utnyttjas på så vis som mänskliga sköldar.

Arsenalen av raketer och andra missiler av varierande räckvidd och träffsäkerhet, har smugglats in eller tillverkats i Gaza enligt anvisningar från Iran. Att utöka vapenförråden  är alltid prioritet ett mellan krigen och långt mer angeläget än att tillgodose invånarnas behov.

Detta är viktigt att förstå: Hamas lever på våldet och på att vidmakthålla den väpnade konflikten med Israel. Utan den vore terroristerna ingenting. Ett aggressivt utbrott då och då är deras livsluft, och den här gången var Jerusalem förevändningen. Hamas försöker likställa sig självt med det palestinska folket men misslyckas alltid.

Netanyahu och Hamas drar nytta av varandra. Israels premiärminister och de nationalister han omger sig med ser gärna att extremister styr och splittrar palestinierna och låter Qatar finansiera regimen i Gaza och terroristerna behöver Netanyahu för att personifiera fienden.

Människorna i Gaza hukar under Hamas tyranni men lider fruktansvärt i det pågående kriget. Hittills ska drygt 200 civila palestinier ha dödats. Dessvärre skulle ett eldupphör med Hamas vid spakarna bara leda till att man ägnade all uppmärksamhet och alla resurser åt att fylla vapenlagren inför nästa drabbning.

Men en vapenvila skulle i alla fall sätta stopp för  dödandet på båda sidor. Detta är nödvändigt nu.

DN 18 maj 2021

ISRAEL OCH PALESTINA

 KORT OM BAKGRUNDEN

Palestina var under några decennier fram till andra världskriget ett brittiskt styrt område mellan Jordanfloden (Västbanken) och Medelhavet. Efter kriget lade FN 1947 fram en delningsplan som innebar att två nya länder skulle bildas, ett arabiskt och ett judiskt.

Den arabiska statsbildningen skulle bestå av tre landområden, ett runt Gaza, ett runt Jerusalem och ett vid gränsen till Libanon i norr.

Judarna skulle få större delen av södra öknen, kustremsan där Tel Aviv och Haifa ligger samt en nordöstlig del vid Genesarets sjö. Jerusalem skulle inte ingå i något land, stadens status skulle avgöras senare.

Den judiska sidan sade ja till planen, araberna sade nej. Strider utbröt i området, och när judarna utropade självständighet anfölls Israel från alla håll.

När krigsröken hade lagt sig 1949 hade Israel erövrat mycket större områden än i delningsplanen. Konturerna av dagens läge började skönjas, ett sammanhängande Israel från Libanon i norr ner till Eilat vid Röda havet, medan palestiniernas område krympt till Gazaremsan och Västbanken, utan fysisk kontakt med varandra.

                                                 Palestinska områden(gröna)

Sedan dess har de palestinska områdena blivit mindre efter rader av krig och konflikter med Israel.

Israels tillväxt har möjliggjorts efter omfattande stöd från USA.

NULÄGET

Israelernas utflyttning av araber från östra Jerusalem var den direkta orsaken till att konflikten nu blossat upp på nytt med raketskjutning mot civila mål i Israel och kravaller på gatorna.. Israels motoffensiv med flyg och artilleri styrs av Netanyahu och hans bittre politiska rival - försvarsministern Benny Gantz. Det är oklart varför de valt att intensifiera flygattackerna som tidigare varit förödande. En förklaring kan vara att USA:s utrikesminister Antony Blinken har meddelat att han vill att FN:s säkerhetsråd skall sammanträda nästa vecka och att Israel vill avsluta striderna och tillfoga Hamas så mycken skada som möjligt innan dess.

 Israeliskt flyg spränger den stora byggnaden med AP:s kontor mm

Hittills under striderna har allt gått Israels väg militärt. Ett stort antal chefer och experter från Hamas och i synnerhet från Islamiska jihad har dödats. Alla militära baser och polisstationer ovan jord i Gaza har förstörts. Israel hävdar också att Hamas underjordiska raketfabriker har skadats. Hamas bygger sina raketer medan Islamiska jihad får sina från Iran.

Hamas har under det gångna året mist sitt mest fruktade vapen, de underjordiska gångarna genom vilka de kunde skicka kommandosoldater in i Israel. De har neutraliserats genom Israels underjordiska betongmurar. Hamas är sålunda hänvisade till sina ballistiska raketer för att skada Israel.

Men på senare år har det israeliska luftvärnssystemet Irondome förbättrats radikalt och förstör nästan alla projektiler i luften.

Någon markinvasion torde det inte bli. I det ögonblicket Israel går in med marktrupp i Gaza mister de mycket av sin väldiga överlägsenhet. Hamas talesperson Abu Obeida sade i torsdags: "Vi ber för att Israel ska invadera". Israeliska marktrupper, nedtyngda av skyddsvästar, vatten och radioutrustningar är mindre rörliga i den främmande terrängen än sina motståndare, vars enda utrustning är gymnastikskor och automatvapen. Israel torde segra ändå men med onödigt stora egna förluster.

Underlag: Massmediarapportering

STJÄRNORNA PÅ SLOTTET

 I dagarna har det tillkännagetts att de nya namnen till årets upplaga av "Stjärnorna på slottet" är klara. Här är årets deltagare:

Per Andersson

Marika Carlsson

David Lagercrantz

Grynet Molvig

Carola Häggkvist

Alla de här kommer att berätta om sina liv på Bäckaskogs slott  öster Kristianstad. Bäckaskog var också platsen för programmet 2013 och 2014.

Första avsnittet sänds på nyårsdagen 2022.

Deltagarna torde vara välkända för den svenska allmänheten. Bäckaskog är kanske inte lika känt. Därför kan det finnas skäl att berätta något om slottet.

BÄCKASKOGS SLOTT

Slottet ligger i Kristianstads kommun på näset mellan Ivösjön och Oppmannasjön. Det har en historia som sträcker sig från 1200-talet, då slottet var ett kloster. Bäckaskogs slottskapell ingår  i anläggningen. I dag är slottet hotell, restaurang och konferensanläggning. I slottsparken finns bland annat en örtagård med krydd- och medicinalväxter.

                                                       Flygfoto över slottet

HISTORIA

Bäckaskog grundades som kloster på 1200-talet men upphörde vid reformationen 1537, då klostret övertogs av den danska staten. Klostret var känt för att ta emot pengar och gåvor från dem som ville ha förlåtelse för sina synder. Mot slutet av 1500-talet gavs slottet som förläning åt en rad danska ätter, Ulfstand, Brahe, Bille, Parsberg. Slutligen överläts det med äganderätt till släkten Ramel. Skåne blev svenskt efter freden i Roskilde 1658. 1684 drogs det in till svenska kronan av Karl XI och blev boställe för översten vid Södra skånska kavalleriregementet, men var som regel utarrenderat.

 Karl XV ingrep för att försköna slottet. Oscar I arrenderade egendomen 1845, men 1853 överlät han kontraktet på kronprins Karl, sedermera kung Karl XV.

1924 arrenderades Bäckaskog av Per Åkers, som bodde på slottet i många år.

År 1956 skildes slottet från jordbruket. Båda delarna ägs av Statens Fastighetsverk. Slottet  arrenderades av Gustaf Ferlenius, som gjort Bäckaskog till ett populärt turistmål. Sedan dess används Bäckaskog för konferenser och kurser och är öppet för allmänheten. Det kan bli aktuellt att öppna restaurangen när pandemin har ebbat ut.

Bloggredaktionen har ännu inte besökt Bäckaskog men skall göra så till sommaren.

Underlag: "Skånes slott och borgar" av Charlotte och Peter Karlsson och Martin Christensen,

                  Wikipedia 

BÄRSÄRKAR

 När en engelsman eller amerikan använder uttrycket "to go berserk" -  att gå bärsärkargång - syftar vederbörande på en av våra mest kända stereotypiska avbildningar av vikingakrigaren, den rasande galningen som i tron på att han är osårbar löper amok med svärd eller yxa, tuggar på skölden och ylar mot månen. Man frågar sig har sådana existerat eller är det en romantisk gammal myt, sedermera närd och gödd av Hollywood?

Nej, bärsärken är inte uppfunnen på 1800-talet. Han dyker upp i flera skriftliga källor på medeltiden, i synnerhet i vad man skulle kunna beteckna som dåtida nordisk science fiction, de så kallade fornaldarsagorna, som nedtecknades på Island på 1200- och 1300-talet.

Därmed inte sagt att historierna är sanna, än mindre att förklaringarna till bärsärkarnas beteende skulle vara korrekta. Den vanligaste förklaringen - att bärsärken skulle ha drogat sig med flugsvamp - kan avfärdas på medicinska grunder, Om man äter flugsvamp blir man sjuk, kanske rentav dödligt sjuk. Man får inte en adrenalinkick och börjar tugga fradga medan man desperat söker efter någon att slå ihjäl på slagfältet.

En stor svårighet för forskarna är tidsglappet mellan fornaldarsagorna och de påstådda bärsärkarnas epok. Sagorna, som till råga på allt är fiktion, utspelar sig hundratals år före nedtecknandet. Ett sätt att komma runt problemet är att även studera bildframställningar från järnåldern, till exempel dräktfynd och djurornamentik.

Man kan också använda sig av antropologiska hypoteser. En svensk forskare som gjort allt detta är Britt-Mari Näsström, som presenterade sina rön i boken Bärsärkarna (2006). Hon tror sig kunna identifiera en grupp krigare under järnåldern som utmärkte sig genom sitt raseri, sin närmast förprogrammerade vildhet som gav dem ett psykologiskt övertag i striden, särskilt i inledningen. Enligt Näsström var vildheten resultatet av hård träning. Det rörde sig om en stridsteknik som bottnade i total avhumanisering av krigaren och hans värld.

Krigaren skulle intala sig att han var en varg eller björn och sedan agera i enlighet med detta. Näsström menar vidare att nordborna skall ha tillägnat sig bärsärkarnas teknik från romarrikets arméer på 200-talet e.Kr.

Ingenting av detta går emellertid att bevisa. Det är och förblir en hypotes och de flesta som läst boken är inte övertygade. Vad vi emellertid med säkerhet kan säga är att vikingatidens och den äldre medeltidens nordbor själva var fascinerade av berättelserna om bärsärkar, att bärsärkarna levde i deras muntliga kultur och att figurer som påminner om bärsärkarna och deras sätt att leva framträder i järnåldern konst.

Underlag: Dick Harrison, jourhavande historiker

TAIWAN - EN KRUTDURK

FAKTA OM TAIWAN

Huvudstad : Taipei

Språk: Mandarin

Yta: 36 200 kvadratkilometer

Invånare: 23 miljoner

BNP per capita (2005): 43 600 USD

----------------------------------------------------------------------------------------------------------

Farligaste platsen på jorden, kallas Taiwan av tidskriften Economist. Och det handlar inte om risken för vulkanutbrott eller gängmord, utan om ett tänkbart krig mellan stormakter.

Kinas snabba ekonomiska tillväxt har skapat både växande geopolitiska ambitioner och utrymme för en kraftig militär upprustning. Taiwan har betraktats som en utbrytarprovins ända sedan 1949, när nationalisterna flydde till ön efter att ha förlorat inbördeskriget mot Mao Zedongs kommunister. Och enligt Peking måste en utbrytare till slut fångas in.

USA har under tiden upprätthållit "strategisk tvetydighet". Pekings princip om ett Kina erkänns, men den innebär ingen rättighet att invadera och ta över Taiwan. Tvärtom finns det en åtminstone underförstådd amerikansk säkerhetsgaranti.

Men skulle USA rycka ut till Taiwans försvar? Och riskera ett förödande slag mellan kärnvapenstater? Kina tycker sig se en rivaliserande supermakt på nedgång, utan att kunna känna tillförsikt vid en konflikt. Läget är emellertid som gjort för felkalkyler.

Charles Glaser, statsvetarprofessor i Washington argumenterar att USA borde tagga ner. Att värna om allianserna med Japan och Sydkorea är fortfarande ett nödvändigt amerikanskt intresse. Det räcker för att hålla Kina på mattan och bevara trovärdigheten i Östasien, anser han.

Taiwan är däremot inte nog viktigt för USA, enligt Glaser, medan Kina har både motiv och numera medel för att tvinga igenom sin vilja.

Fast det finns många skäl för Joe Biden att stå kvar vid Taiwans sida. Att landet är en  ekonomisk framgångssaga, världsetta på halvledare och avancerade datachips, är väl en sak. Det är framför allt en livaktig demokrati, till skillnad från enpartidiktaturen bredvid, och ett pågående bevis för att asiater inte alls mår bäst under kommunistiska kejsare. Taiwaneserna har just erfarit att Kinas löften till Hongkong inte ens var vatten värda.

Om USA övergav Taiwan skulle det skicka en global signal, inte bara om att en del demokratier är dömda att duka under. Amerika skulle ge upp den dominanta ställning det haft i östra Stilla havet sedan 1945. Världen i  övrigt skulle börja tvivla på var och när deras historiska åtaganden gäller. Det priset är kanske värt att betala för att undvika krig mot Kina? Någon sådan garanti finns inte. I stället skulle Pekings expansionism uppmuntras. Världens demokratier måste hålla samman, även kring länder som ligger avigt och farligt till. Kina kommer därmed också att tvingas överväga de katastrofala mänskliga kostnaderna med en militär konflikt.

Att en krutdurk måste explodera är inte förutbestämt.

Underlag: Gunnar Jonsson, ledarskribent DN

 

TURIST I MADARIKET

 Skåningarna kallar gärna sitt landskap för "Madariket", bland annat beroende på de många gästgivargårdarna och andra matställen, ålabodarna inte att förglömma. Vi skall göra en snabbtitt på några av dessa. Som guide har vi valt boken "Skåne, en upptäckarresa" av Anders Franck och Lars Söderbom (Warne förlag).

Vi börjar vår kulinariska rundresa med att besöka några gästgiverier och börjar i norr, i Broby en bit utanför Kristianstad, känt för sin praktfulla sillbuffé och sitt ständigt nybakade russinbröd. Lasse Holmqvist gjorde för många år sedan ett TV-program om det här stället.

"Alla kommer ihåg det", säger gästgivaren själv Bertil Hultman,"även om det är tjugofem år sedan och även "uppsvenskarna", dom som bor norr om Markaryd. Jag brukar då och då gå ut i matsalen och hälsa på gästerna. Och då gör jag alltid på samma vis -- Först var televisionen här, sedan kungaparet på sin eriksgata och sedan kommer ni, trevligt att se er".

Exponerad i massmedia är också gästgivargården i Hammenhög mellan Simrishamn och Ystad. Där serverar man nämligen råka, något som väcker uppmärksamhet i storstadstidningarnas kuriosaspalter varje sommar. "Det är bra reklam", säger krögaren Lennart Rovin, "råka smakar förträffligt, ungefär som vildduva". Kokerskan tillägger:
"Råka är gammal fin  skånsk husmanskost".

Längre upp på Österlen ligger Brösarps gästgiveri. Gästgivaren Anders Cederberg är från Varberg och ursprungligen  advokat som bytt yrke sedan han blev sjuk och tvingades förtidspensionera sig. "Mina kvalifikationer för det här jobbet är nästan obefintliga, men jag gillar Brösarps gästis och jag gillar mat". Så på den vägen är det. "men många andra hade kompetens, till exempel kökschefen, som är diplomerad av European Community of Cooks", och det finns flera. Han påminner om att Brösarps gästis har anor, grundat i slutet av 1600-talet av Karl XII:s hovtrumpetare. Många celibriteter har haft vägarna förbi, Linné, Mauritz Armfeldt, Atterbom. I senare tid prins Eugen, Ernst-Hugo Järegård, Hasse Alfredsson och naturligtvis Piraten. Hans sista novell, den han skrev om sin gravsten, skrev han här: om "mannen som sköt allting till morgondagen men på sitt yttersta bättrades och den 31 januari 1972 verkligen dog." Originalet står att läsa vid Ravlunda kyrka någon kilometer söderut.

Poeten Gabriel Jönsson ägnade mycken tid på Dalby gästgiveri. Dalby ligger några kilometer SO om Lund. Dalbyhabituéernas livrätt är pytt. "Det var det åtminstone förr", säger gästgivare Curt Andersson. "Då kunde vi under ett veckoslut servera trehundra portioner pyttipanna." Populariteten grundlades runt sekelskiftet, då vandrade studenter hit från Lund om söndagarna för att dinera. Dom beställde alltid pyttipanna. Det inträffar då och då att det dyker upp äldre herrar och vill ha pytt som de ätit här för femtio år sedan. "Jag brukar påpeka," säger Curt Andersson, att vi har annan mat också, charolaisbiff som exempel. En annan gäst, skalden Anders Österling, svarade en gång på detta: "Vik den andra dagen för biffen".

Den här gästabudssteken uppskattades också av gästerna på Tunneberga gästis i Jonstorp. En annan rätt på denna gyllene krog är den mandelöverbakade äppelkakan,

båda rätterna verk av husets herre Leif Sjöberg.

Ett högt omdöme får också köksensemblen på Margretetorp utanför Ängelholm för sina gastronomiska skapelser. Förutom ett smörgåsbord - nästan i klass med det som Piraten i inledningen till Bock i Örtagård låter hovmästaren på hotell Horn duka upp, hjort och fasan och andra vilda lockelser. "Sådana rätter kräver känsla och fantasi", säger gästgivare Stefan Csazar.

Den som besöker Margretetorp gör det efter höga föredömen. Här stannade drottning Kristina på väg till Rom, här hämtade Fredrik Böök sina historier från Hallandsåsen, här bodde Charles Lindbergh, Zarah Leander, prins Eugen, Albert Engström, Erik Lindorm (trots att han var både vegetarian och nykterist), Birger Sjöberg, Frans G Bengtsson, Ivar Harrie, Karl-Ragnar Gierow, Torsten Tegner, Jolo, Bang och naturligtvis Sten Broman, som deklarerade i gästboken:"Här är gudagott att vara".

Men det finns fler gästgiverier också, som Anderslövs, Spången och Röstånga, där Hasse&Tage skrev ihop storyn till Äppelkriget.

Men i Madariket hittar man inte bara mat på gästis. Exempelvis Bengt Charlessons inlagda matjesill på  Lerviks fisk, spettekakorna som Britta Andersson skapat i Nedraby, gåsen och svartsoppan på Karlaby kro, grönpepparkorven hos Heberleins i Förslöv, pistagenötspikerade gäddan och de bräckta tuppbröstmedaljongerna på Snogeholms slott och de varma kanelbullarna hos Thora Celik i Albertsgården i Norra Häljaröd.

Och tusen läckerheter därtill!

KRUTMÖLLAN

Pandemin börjar långsamt släppa sitt grepp om oss. Även om många vaccinerats är fortfarande de flesta arrangemang inställda eller starkt beskurna. För oss, bloggredaktionen i Höganäs, blev det i stället en utflykt häromdagen. Vi åkte ner och tittade lite närmare på Krutmöllan nere vid Lund. Krutmöllan har gamla traditioner. Här tillverkades krut under 1600-talet. Krutmöllan omvandlades senare till en ordinär mjölkvarn.

Att blanda ingredienserna till krut kallas att stampa, och det är så klart en riskfylld process. Krut är som bekant en smula eldfängt och olyckor var vanliga i sådana fabriker. I början av 1660-talet startade krutproduktionen i möllan som hämtade sin kraft från det uppdämda vattnet i Kävlingeån. Givetvis flög hela bygget i luften bara ett par år efter att man satt igång och stampa krut. och därmed lades driften om till att mala bröd istället.

RECPT PÅ SVARTKRUT

7,5 msk salpeter

1,5 msk finmalen grillkol

1 msk svavel

Stampa blandningen väl, men iaktta största försiktighet så att du inte sprängs.

Krut var någonting som både Sverige och Danmark behövde massor av under 1600-talet. Det var 30-åriga kriget och det var mängder av fajter om vem som skulle ha makten i Skåne. För danskarna var Skåne en del av kärnlandet, lika förknippat med landets identitet som bränt fläsk och stekt lök. Det rörde sig inte om några provinsiella jordlappar som man förlorat efter freden i Roskilde 1658 utan om en del av Sverige som länge varit dansk. Dessutom innebar det att man inte längre kunde ta upp tull från alla fartyg som ville segla ut och in i Östersjön. Utan tillgång till dubbelborgarna i Helsingborg och Helsingör förlorade danska staten en av sina viktigaste inkomstkällor.

År 1676 drabbade danskarna, med en jättehär ledda av Christian V, samman med svenskarna ledda av Karl XI i det som kommit att kallas slaget vid Lund och en del strider stod just vid Krutmöllan. Den danska invasionsarmén bestod av ungefär 13 000 man och det svenska försvaret av drygt 8 000. Den svenska sidan vann en överlägsen seger och den danske kungen flydde till häst i sällskap av en general och sin bror över isen som lagt sig på ån. Den efterföljande trossen med vagnar och utrustning kom inte över isen som brast och många drunknade i det kyliga vattnet. Slaget blev ett av de blodigaste som utkämpats på nordisk mark. Över 10 000 mötte döden samma dag, de flesta danskar. När freden slöts 1679 beslöts bara att Roskildefreden skulle gälla allt framgent, så danskarna hade alltså startat kriget helt i onödan. Ett sista försök från dansk sida att återta Skåne gjordes 1710. Man kalkylerade då med att Sverige var svagt efter Poltava. Den gången invaderade 14 000 danskar Skåne vid Råå söder Helsingborg. Även den gången besegrades danskarna i  grunden av de svenska hopplockade trupperna under Magnus Stenbocks ledning. Efter detta har inte danskarna  gjort några ytterligare försök, och Skåne, Halland och Blekinge har förblivit svenska landskap.

I dag är Krutmöllan och den lilla bron en mycket fridfull plats och även om själva möllan är privat egendom kan man ju gå ut på den gistna bron om man så vågar. En skylt som säger att fordonstrafik är förbjuden på bron är perforerad av hagelskott, kanske en påminnelse om ställets krigiska historia.

Underlag: Vårt besök och Valle Westessons "lilla gula" om utflyktsmål i Skåne