DAN ANDERSSON

Daniel "Dan" Andersson föddes 1888 i Skattlösberg i Grangärde socken
i södra Dalarna. Han omkom av cyanidförgiftning på ett hotell i Stockholm
1920. Hotellrummen hade rökts med cyanid för utrotning av skadeinsekter.
Dessvärre hade man inte vädrat ur sängkläder och madrasser tillräckligt
efteråt. Flera omkom vid tillfälllet.

Dan Andersson är en fögrundsfigur inom den svenska arbetardiktningen.
I sin ungdom arbetade han som kolare. Kärlek till vildmarken och en
mystiskt färgad religion och en mörk humor kännetecknar hans arbeten.

Sherwoodskogens utsände deltog i årets Dan Anderssonvecka i början
av augusti nära stugan i Luossa.
En sen kväll invid en rykande kolmila läste någon följande dikt av honom,
Sissi. Det är en gripande historia om en harpalt som gick en sorglig död
till mötes.

SISSI

Hon föddes vid Lasso, där löjorna stimma
i böljor likt pärlor och vin.
Hon kom i det gulaste månljusets timma 
vid stranden där ängsgräset blommar som lin.
Hon döptes av vinden som drog genom gräset
till Sissi av springarnas ätt,
men kallades hare av folket på Näset
och dömdes till döden med jägarnas rätt.

Dagögad höken låg högt däröver,

det prasslar, det rör sig i strandlinjens blom,
jag seglar väl ner och tar mål jag behöver,
jag dyker, det kan ej bli värre än bom.
Nattögad räven gick fram och gick åter,
kan undra var Sissi i natt håller till,
kan undra ifall hon är ensam och gråter,

nog kan hon få sällskap i natt om hon vill.

Men Sissi gick glad genom ängar och hagar

och gömde sig djupt in i Råmyra skog

och bort drogo sommarens rosiga dagar

men Sissi fick leva förunderligt nog.

Vintern slog broar bland stränder och öar,

grönskan låg vissnad och strödd,

och vit över slogar på infrusna öar,

och vit över ängen där Sissi var född.

Då travade döden en dag genom skogen

med herrgårdskoppel och blanka gevär

och jakten tog fart uppåt Hagbergaskogen

och gick neråt Lasso och stannade där.

Då höres ekot av knallarna sjunga

över skogen och bergen och byn,

där fick hon ett skott genom flåsande lunga
och blodet rann rött på den gnistrande snön.
Vid Lasso där isarna råmande brista,

vid foten av Kvarnklintens vissnade fur

där tumlade Sissi omkring i det sista,

där slutade drevet, där blåstes i lur.