År nittonhundratrettiofem
då var elektroniken
rätt enkel uti vårat hem
dock hade vi musiken
som alstras av en grammofon
den var från sekelskiftet
med vev och tratt och skrapig ton
för slött var alltid stiftet.
Så kom kristallmottagaren
i lurar svagt man hörde
musik och tal från sändaren
men knaster ljudet störde.
Dock lyssnade vi varje dag
då kom vi på det rätta
en video av äldre slag
i källarn skall vi sätta.
Vårt chassi blev en skokartong
med slitsar uti kanten
av tidningar jag fick ett fång
för snäll var portvaktstanten.
Vi klistret sedan noga rör,
potatismjöl och vatten,
vi remsor utav serier gör
jag hämtas hem till natten.
Vi rullar utav serier får
som videokasetter
i slitsarna sen remsor går
det jobbas dag och nätter.
En kväll så var det premiär
och bandet det kan rulla
en sjuåring var konferencier
och bänkarna var fulla.
Vi mörklagt med en rullgardin
en kille drog fram bandet
och texten läste min kusin
för ingen annan kan det.
En lampa lyste på vår screen
effektfullt och rätt praktiskt
publiken uppgav glada skrin
vi uppfann videon, faktiskt.
RB
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar