MIN SONS FÖRSTA JUL

Vad går jag här och väntar på
och räknar dagarna som gå,
det är på julen, rätt och slätt,
som gör mitt hjärta ljust och lätt.
Det blir min pojkes jul i år,
den första jul som han förstår.

Han var för liten då i fjol,
nu har han fått en egen stol
och står i fönstret halva dan
och ser på bilarna i stan.
Han ritar sen i hemlighet
en liten bil på sin tapet.

Hur runda skall hans ögon bli
av granens ljusa trolleri.
För första gången speglas där
allt ljus och glitter och en här
av blåa flaggor gren vid gren
och högst i topp en stjärnas sken.

Och säkert blir han huvudyr
av julklappskorgens äventyr.
Han blåser vilt och glad av det
en gäll fanfar på sin trumpet.
Och huset fylls av hans musik
som ljuder hög och glädjerik.

När sedan ljusen brunnit ut
och allt har blivit lugnt till slut,
vad skall han drömma då för gott
om alla saker som han fått,
vid klockans tysta ticke-tack
i doft av svedda barr och lack.

Han är en pojke, rätt och slätt,
hans hjärta är så ljust och lätt.
Han önskar dagarna skall gå
för julen väntar han ju på.
Den kommer snart, han hoppas då
av tomten många klappar få.

Underlag från Marions mor