En stor anledning att byta yrke och satsa på en facklig karriär är att man utan särskilda
kostnader kan få en attraktiv bostad i Stockholms innerstad eller på någon annan plats
där man arbetar och där man vill bo.
Är man tillräckligt engagerad kan det nog ordnas bostäder åt barnen också och ett bra
jobb åt den andra parten, hustru eller man, som kanske är arbetslös eller inte tjänar så bra
eller trivs så bra på den nuvarande arbetsplatsen.
Några andra skäl till att engagera sig fackligt är attman kan få semestra gratis i en tjusig kåk med
massor av snickarglädje och egen brygga på en
vacker skärgårdsö.
Inte nog med det. Som en någorlunda högt uppsatt
facklig företrädare blir man bjuden på exklusiva
middagar med dyra viner och bästa inne-maten samt
blir underhållen av shower och galna upptåg lagom
till att groggbordet ställs fram.
Ett par gånger om året, minst, bär det av på studieresor
och konferenser runt om i världen. Man bor på
5-stjärniga hotell, äter på de bästa restaurangerna,
och passar naturligtvis på att se en och annan kabaret
eller teaterföreställning (eftersom man ändå är där).
Vid ett besök i Sydafrika i fjol lyckades man få in en safari i kongressprogrammet.
Observera att allt är gratis. Eller ja, det är alltså förbundets betalande medlemmar, som står för
notan, eller notorna.
Många fackpampar och politiker, alltför många, har glömt bort vilka de tjänar.
Konsekvenserna av att missbruka väljarnas eller medlemmarnas förtroende blir förödande för
alla som har dessa förtroendeuppdrag.
Maria Abrahamsson (ovan), som gav impulsen till den här bloggen, kommer med ett råd till alla
fackligt eller politiskt förtroendevalda:
Ställ ofta frågan till dig själv, " Vill jag läsa detta om mig själv i kvällstidningarna?"
Uppslag: Marie Abrahamsson
Bearbetning: Sherwoodskogens tankesmedja
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar