TIDEN I PARADISET

                                                           TIDEN I PARADISET

Alf Henrikson hade ett speciellt intresse för tiden i alla dess aspekter. Hans egen fördjupade
syn på tidsfenomenet finns inristat på hans gravsten i Huskvarna.

                                                        Bländverk, sken och villa
                                                        är timmar, dagar och år.
                                                        Tiden, tiden den står stilla.
                                                        Det är vi som går.

I hans "Samlade dikter" får vi reda på hur det gick till i tidernas
själva begynnelse.

Adam och Eva i paradis
de hade det lugnt och skönt.
Vädret var vackert på alla vis
och gräset var ständigt grönt.
Äpplen och päron och mangofrukt
och bananer av alla slag
spred sin behagliga smak och lukt
bland buskarna varje dag.
Men Adam och Eva i Edens lund
var inte belåtna ändå.
Än satt de en stund och än låg de en stund
och försökte få tiden att gå.
Tiden i Paradiset stod där den stod
och jämt var det middagsrast.
Adams och Evas tålamod
frestades tills det brast.
De saknade något att klä sig med
och något att ta sig till
De ruskade lite på kunskapens träd;

och då slutade tiden stå still.
De bet i dess frukt, och dess skal var hårt,
men kärnan var knaprig och god.

Adam  och Eva syndade svårt,
ty nu såg de hur nakna de stod.
De viskade häpna varandras namn,
medan skuggan blev hotfull och lång.
Och så föll de direkt i varandras famn.
Och tiden satte igång.