KRÄFTÄTANDET

I dessa spalter har vi tidigare behandlat såväl ålagillet som surströmmingstraditionen. Nu
återstår att titta lite närmare på våra kräfttraditioner.

Kräftor har vi ätit i Sverige sedan medeltiden, men
endast i de högre samhällsklasserna.
Från 1500-talet har kräftor fungerat som festmat för
kungligheter.

Seden att anordna kalas i samband med kräftätandet
började först utvecklas i överklassen i slutet av 1800-
talet och spreds sedan till de breda folklagren. Det som
vi idag kallar för "kräftskiva" med kräftor, hattar och
lyktor och liknande tillbehör som visor och nubbar
kom först på 1930-talet.
Fram till 1994 var premiärdagen för kräftfiske 8 aug, för
att kräftorna skulle hinna växa sig stora nog. Dagen är
nu borttagen.  Skälet är bland annat den omfattande
importen av kräftor från bland annat Kina och Turkiet.
Endast kräftor med minimimåttet 7 cm får fiskas i
Sverige.

VISSTE DU ATT
- Erik XIV  under 1500-talet såg till att vallgravarna runt
  de kungliga slotten började användas för kräftodling.
- det ännu på 1800-talet var otänkbart  för den svenska
  bondeklassen att äta kräftor.
- Carl von Linné ansåg att människan inte skulle äta kräftor
  som han hade klassat som insekter.

Seden med kräftätande och kräftskivor är numera lika djupt
rotad i Sverige som firandet av midsommar och jul.

Underlag: "Allt om mat" och Sherwoodskogens provkök