tisdag 14 november 2017
KLOCKRINGNING
Klockringning är inte något stillsamt ljud. Ett par av oss i Sherwoodskogen bodde en gång i
Frankrike i omedelbar närhet av en stor katolsk kyrka och vi kan intyga att inget trafikbuller
kan vara mer uppväckande än att ha ett klockspel strax utanför sovrumsfönstret.
Alla har vi ju för oss att detta bingbång är en speciellt kristlig företeelse - vi har ju till och
med sagor och legender om hur troll och hedningar skrämdes bort av kristna kyrkklockor.
Men det är ju med detta som så mycket
annat som hör till vårt religionsutövande,
som dop- och vigvatten och blodsmystik
och datum för julhelgen och mycket annat,
det har övertagits från diverse antika kulter
och som vi nu har vant oss vid.
Kyrk- eller tempelklockor förekom både i Egypten
och Babylon men också i det antika Grekland och
i Rom, och där var klockringningen särskilt intensiv
i kulten av Cybele, den frygiska gudinnan , en för-
skräcklig religion för resten med mycket sexualitet,
kastrering och sådant.
De gamla etablerade romerska och grekiska gudarna tycks inte ha haft så mycket med klockor
att göra , men i profana sammanhang ringde romarna samman ibland, vilket ju inte är märk-
värdigare än att vi ringer in i våra skolor och våra teatrar.
I början av andra världskriget då tyskarna planerade en invasion av de brittiska öarna, operation
Seelöwe, förbjöd under en tid Churchill all klockringning i kyrkorna. Om den tyska invasionen
skulle bli verklighet skulle människorna varskos om detta genom att alla kyrkklockor skulle
börja ringa.
Kyrkklockor i vår tids mening kom till under senantiken,
på 300-talet eller så. Klocka på latin heter campana,
samma ord som vi använder om blåklockan. campanula.
Ordet har med Campalien att göra, landskapet runt Neapel.
Där ligger staden Nola, som skryter med att ha kristenhetens
äldsta kyrkklocka (till höger), vilket i sin tur har att göra
med att stan under början av 400-talet var säte för en
biskop som hette Paulinus, vilken sägs vara kyrkklockornas
introduktör i kristenheten.
Källor: Alf Henrikson och de äldste i Sherwoodskogen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar