Det känns tungt att tvingas uppleva en pandomi av det här slaget som sveper fram som en
tsunami över jordens alla länder. Den drabbar främst äldre människor och tycks vara livs-
hotande främst för äldre som dessutom kan vara försvagade av andra sjukdomar.
Expertisen är osäker på hur länge viruset skall fortsätta att plåga oss. Vissa dysterkvistar
tror att avmattningen kommer först när 60-80 % av befolkningen är smittad.
Lyckligtvis är man i många länder och laboratorier långt framme med framställning av
vaccin. Men innan detta är tillgängligt torde det gå ytterligare ett halvt år. Vi måste så-
lunda se till att vi härdar ut över sommaren, då erfarenhetsmässigt virussmittor av det här
slaget brukar bli mindre aggresiva.
Dessvärre märks en del hysteriska reaktioner bland befolkningen. Folk har börjat hamstra.
Varför då, frågar man sig? Det man skulle behöva, till exempel handsprit, finns inte att
uppbringa längre. Men man klarar handhygienen bra med tvål och vatten också, säger
smittskyddsläkarna.
Vatten, toalettpapper, batterier och basvaror som mjöl, potatis, socker och pasta har vi
gott om. Vad gäller övrig mat behöver vi inte oroa oss än på länge.
Det finns faktiskt några positiva signaler att glädja sig åt också mitt i eländet:
- Kineserna säger sig ha nått en kulmen. Antalet tillfrisknande ökar snabbt och folk har
börjat gå tillbaka till sina arbeten igen i den först drabbade provinsen Wuhan.
- Oljepriserna sjunker till glädje för alla utom för norrmän och araber.
- Men framför allt, antalet avlidna är lågt här i Sverige. Två personer, som också led av
andra sjukdomar, har avlidit.
Tillåt mig att påstå, fast jag för egen del ligger högt i åldersligan, chansen att överleva
även för oss äldre är ganska god. I kombination med konstaterandet att sjukdomen
främst drabbar oss äldre, ser det inte allt för mörkt ut för befolkningens flertal.
Man måste vara positiv här i livet, som mannen på älgjakten som fick ett vådaskott
genom huvudet utan att skadas dödligt. Hans kommentar var: "Det var nära ögat."
Risken för ekonomiska problem, arbetslöshet och annat elände i pandomins släp-
tåg får vi ta itu med tids nog. Vi låter pandomin klinga av först och ser till att vi
överlever.
Underlag: Från en gammal man som än så länge är symptomfri (bor i
Sherwoodskogen).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar