Just nu pågår förhandlingar i Bryssel om kommande långtidsbudget för EU och enligt
nuvarande förslag skall fem länder, däribland Sverige, betala 75% av de totala netto-
bidragen till unionen de kommande sju åren. Fem länder skall alltså stödja de andra
tjugotvå.
Sverige är sedan länge en av de största nettobetalarna till EU och betalar årligen över
30 miljarder kronor i EU-avgift, vilket motsvarar kostnaderna för både den svenska
polisen och domstolarna varje år.
Sverige är dock inte helt maktlöst i dessa frågor. Vi har veto-rätt, som vi nu borde
utnyttja till fullo. I dagsläget är det bara en handfull länder, däribland Sverige , som
går emot de så kallade "sammanhållningens vänner", 17 länder som leds av den
socialdemokratiske premiärministern i Portugal, Antonio Costa, där samtliga vill
höja EU´s budget. Men alla dessa länder är bidragsmottagare!
Stefan Löfven påstod nyligen att vi kan tjäna
300 miljarder kronor varje år genom att vara med i EU´s inre marknad. Stämmer detta
borde rimligen samma möjligheter finnas för
länderna i söder och öster och att skicka bi-
drag dit vore i så fall obehövligt.
Utbetalningarna från EU präglas ofta av stor
korruption och dyr byråkrati, samtidigt som
de ofta har en tveksam effekt. Kritik har
riktats mot EU´s utbetalningar både från
den europeiska revisionsrätten såväl som
fristående revisionsfirmor. Det har nyligen uppmärksammats att jordbruksstöden, som
utgör en tredjedel av budgeten till stor del hamnar i oligarkers fickor i de forna öst-
länderna.
Nu talar man dessutom om att EU skall få direkt beskattningsrätt, något som inte bara
skulle utgöra startskottet för än mer skatter och avgifter utan också skulle vara
ytterligare ett steg bort från nationellt självbestämmande.
Vad som är än mer anmärkningsvärt är att unionen är näst intill enig om att utöka den
med ytterligare två mycket fattiga länder, Albanien och Nordmakedonien. Enligt
Transparency International brottas dessa länder med korruptionsproblem i stil med
Colombia och Panama. I Europaparlamentet var svenska SD det enda parti som gick
emot förslaget.
Att efter Storbritanniens utträde snarare öka
än minska budgeten och låta redan högt be-skattade medborgare i bland annat Sverige
betala en del av notan är inte rimligt.
De kvarvarande länderna i unionen torde
knappast komma att känna sig mera samman-
svetsade och tillfreds när de tvingas betala
kostnaderna för detta utträde ur gemenskapen, och sedan England väl ha lämnat tvingas som
påspädning betala ännu högre avgifter än
tidigare.
Underlag: Sakfrågor, Jessica Stegrud, europa-
parlamentariker, SD
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar