USA:S SOCIALA KRIS

Vad Donald Trump helst vill tala om är den starka amerikanska ekonomin, att USA:s 
högskolor håller högsta klass, att USA tar de flesta OS-medaljerna och så vidare. 
Han har rätt i allt detta. Vad han inte vill tala om är att den sociala krisen som landet 
drabbats av har förvärrats under hans tid som president.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Medellivslängden i USA sjunker. För fem år sedan var den 78,8 år, att jämföra med till 
exempel Sveriges 82,4 år. Av alla länder ligger Japan högst med 83.7 år. År 2000 hade 
den amerikanska medellivslängden sjunkit ytterligare, till skillnad från i de flesta andra 
länder där den är stigande, bl a i Ryssland, sedan man fått  bukt med de värsta sprit-
problemen.

"Death of despair" kallar man det när folk förtvivlar sig till döds, det gäller mest på orter
längs floderna och bergryggarna inåt landet där sekelskiftesvillorna förfaller. Folk har
flyttat in till de jättelika förstäderna. De
flesta knarkar, avsiktligt eller inte. I sjunde
största delstaten Ohio översteg recepten på
smärtstillande medel härom året antalet
invånare. 2017 tog överdoser fler amerikan-
ers liv än kriget i Vietnam. Självmorden har
ökat med 30% på 20 år, Alzheimers med mer
än 15 % och många är långt nere i spriten. 
Bruk av opiater och smärtstillande medel med-
för också starkt ökande olyckstal inte minst
bland barnen, beroende på att föräldrarnas
vaksamhet mot olyckor sjunker.

När Dagens Industris politiske redaktör P M Nilsson
nyligen tillryggalade sträckan mellan Olkahoma och Appalacherna beskrev han för-
fallet som överväldigande och psykiskt tungt. Det pågår en slags  ryssifiering av USA:s
inre, som inte är skapad av Fox News. Alla vet detta men åtgärder uteblir och problemen
blir kvar. Det är värst i glesbygden men börjar allt mer märkas i medelklassens vid-
sträckta förstäder.

Antalet fattiga i USA ökade något förra året till 46,5 miljoner från 46,2 miljoner 2011.
Andelen som lever under fattigdomsgränsen var dock oförändrad 15  % av befolkningen.
Som fattig räknas en familj på 4 personer med en sammanlagd årsinkomst under
23 492 dollar, ca 152 000 kronor.  Efter den djupa finanskrisen på 1990-talet sjönk
många ner till ren fattigdom.

USA genomlever helt enkelt  "en massiv social kris", skriver Yuval Levin, till vardags
redaktör för tidskriften National Affairs, i debutboken "A time to build". Han tecknar
framför allt en existentiell kris. De mest ångestdrivna samhällena har gradvis fått det
bättre sedan finanskrisen, samtidigt som de sociala problemen blivit värre. Chefer för
professionella organisationer använder sina upphöjda positioner till att "tycka till" om
allt möjligt. Detta är störigt, tycker Levin, det förstör tilliten till politiken, journalistiken
och institutioner överlag.

Michael Lind gör en mer konventionell analys av läget. Han menar i sin nyutkomna
bok "The new class war" att det handlar om en för amerikanen ny klasskamp.
Landets professionella elit omfattar 10-15 % av folket. Deras makt är sammanslagen
politisk, ekonomisk och kulturell. De äger 50 % av USA:s samlade tillgångar. Resten
ägs av de superrika och bolagen och det lilla som blir kvar ägs av resten av folket.
Den professionella eliten är rörlig och finns överallt, men märkligt nog är det så att
tvärsnittsamerikanen å andra sidan bor tre mil från föräldrahemmet och nära två-
tredjedelar har aldrig bott utanför sin egen hemstat.

Det finns risk för att vid höstens presidentval demokraterna har som sitt enda mål att 
få bort Donald Trump från presidentämbetet, kosta vad det vill. Frågan om vad demo-
kraterna i stället kan erbjuda det amerikanska folket om de segrar tycks helt ha hamnat  
i skymundan.

Underlag: Fakta från Arvid Åhlund, Expressen, som läst de båda debattböckerna
                  om den amerikanska åkomman.