Jesper Lakes dokumentär i SVT "De utvalda barnen" har väl knappast lämnat någon oberörd. Den handlar om barnen och pedagogiken vid Solviksskolan i Järna, en waldorfskola. Några i bloggredaktionen har goda kunskaper om den pedagogik som bedrivs där. Det måste klargöras tidigt att vid Solviksskolan bedriver man inte den antroposofiska pedagogik som Rudolf Steiner förespråkat. När Solviksskolan grundades på 1980-talet ville man skapa något helt nytt, utan läroböcker och utan utbildningsmål i de ämnen vanliga skolor arbetar mot, i första hand räkning, läsning, skrivning och samhällsorienterade ämnen. Något generaliserat kan man säga att eleverna lämnade Solviksskolan efter 11 års studier som analfabeter men med studentmössa på huvudet. Eleverna hade mer eller mindre lekt, dansat och sjungit sig igenom hela skolgången.
När Skolverket kom för att inspektera möblerade man upp ett klassrum och lärare och elever spelade upp en intränad lektion. Barnen fick låna böcker som de skulle låtsas läsa i, de lärdes att räcka upp handen. Allt som sades vid dessa "inspektioner" var förövat.
När dokumentärfilmaren startade en Facebook-grupp öppnade sig avgrunder av traumatiska berättelser om favorisering, utstötning, mobbing och våld. Lärarna förklarade att reinkarnation gällde. De som uppförde sig illa kunde återskapas med svåra kroppsliga defekter, de vackra och modiga hade sannolikt gjort något gott i en tidigare tillvaro. Den som blev slagen måste lära sig att stå emot.
All denna galenskap var centrala delar i Solviksskolans pedagogik och omfattades av alla lärare. Kanske pågår detta än i dag. Maria Schottenius har på ett intresseväckande sätt granskat denna galenskap i en krönika i DN 31 maj.
Det finns i det här sammanhanget också anledning att titta närmare på verksamheten
vid andra waldorfskolor som tillämpar Rudolf Steiners antroposofiska pedagogik som ju också betonar andlig och konstnärlig utveckling. Men man gör detta på ett balanserat sätt till skillnad från det som bedrivs vid Solviksskolan. Men vår erfarenhet är att man ändå i waldorfskolor överbetonar vikten av dans, konstnärskap och musik till förfång för utbildningsmålen som normalt tillämpas vid andra gymnasieskolor. Endast med svårighet kan studieresultaten för en elev efter 11 års studier i en waldorfskola omsättas i betyg som ges vid andra gymnasieskolor. Elever från waldorfskolor som önskar studera vidare är därför som regel hänvisade till högskoleproven.
Föräldrar som planerar att låta sina barn gå i en waldorfskola bör härutöver vara medvetna om en del andra nackdelar. Speciellt inom storstadsområdena rekryterar waldorfskolorna sina elever från ett mycket stort upptagningsområde. Detta ger ofta problem med skolresorna. Som regel får föräldrarna själva organisera resandet för avsides boende elever. När barnen kommer från så skilda håll innebär det också att när barnen väl är hemma så bor klasskamraterna i helt andra delar av storstadsområdet och fritidsumgänget med kamraterna försvåras starkt. Det blir långt till närmaste kompis. Det här är ett stort problem i områden med dålig lokaltrafik. Föräldrarnas medverkan krävs.
Om man skall kunna utnyttja musikskolan krävs också att man följer skolskjutsen hem. Har man ingen sådan krävs föräldramedverkan igen, liksom vid idrottsträning som dessvärre ofta måste ske ganska sent på dagen och än en gång är det föräldrar som måste ställa upp. Man frågar sig, vad gör en ensamstående mamma som bara äger en cykel?
Barnens skolgång och fritid är ett gemensamt problem för hela familjen oavsett hur det ser ut och skolvalet är härvid ett av de viktigaste besluten. Om man väger för- och nackdelar mellan olika skolformer finns det mycket som pekar på att det bästa för barnet, och för föräldrarna också för den delen, är val av en skola så nära hemmet som möjligt, och det skall vara en skola som sätter utbildningen främst. I bästa fall kan den nya eleven få sällskap under sin fortsatta skolgång av kompisar ända från sandlådeåldern och förskolan. Tillsammans med bra utbildning slår ett sådant skolval alla övriga alternativ.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar