Även ett Turkiet utan Erdogan hade blockerat Sveriges ansökan om Natomedlemskap.
Recep Tayyip Erdogans namn har ofta blivit synonymt med "Turkiet". Men landets politiska kurs tas ut i samråd med andra statsintressen, ibland synliga men ofta osynliga.
Även ett Turkiet utan den sittande presidenten hade sannolikt satt käppar i hjulet för Sveriges Natoansökan.
Visst är han Turkiets ansikte utåt. Hans parti, AKP, har varit dominerande i kongressen från 2007 till 2013. Men Erdogan har aldrig, inte förr och inte nu, varit Turkiets envåldshärskare. Kanske ser det ut som tunga beslut kommer som diktat direkt från presidenten i Ankara, men så är det inte. De tunga besluten som berör in- och utrikespolitiken måste ha stöd från andra i statsledningen. Några av dessa sitter i det beryktade Nationella säkerhetsrådet, MGK, som före Erdogans tid förde en brutal regeringspolitik.
MGK existerar fortfarande och flera av dess medlemmar, som försvars- och inrikesministrarna, har ett rejält inflytande. Men i dag sker alla diskussioner mellan MGK och presidenten utan insyn. Det har till exempel gällt Sveriges och Finlands medlemskap i Nato, politiken mot Syriens kurder och politiken gentemot Saudiarabien, Arabemiraten och Israel. En nyckelspelare är högerextrema MHP:s ledare Devlet Bahceli, som sedan 2015 garanterar AKP majoritet i kongressen.
Både Bahceli och militäretablisemanget har tvingat Erdogan backa i centrala frågor och förmådde honom att bland annat ogiltigförklara borgmästarvalen i Istanbul 2019 och 2020.
Erdogan är djupt bekymrad över sina sjunkande popularitetssiffror inför valet nästa år. Om hans makt varit av det totalitära slaget hade han inte behövt oroa sig, men Erdogan vill till varje pris upprätthålla det demokratiska skenet trots statens alla rättsövergrepp och förföljelser av oliktänkande. Det sista som återstår av den turkiska demokratin är de fria valen - om de avskaffas mister regimen sin legitimitet i omvärldens ögon.
Erdogan är medveten om att utan stödet från miljontals kurdiska väljare skulle han inte kunna behålla makten. Han är mycket väl medveten om att miljontals turkiska väljare betraktar Sveriges stöd till Syriens kurder som en hederssak för Turkiet. Eftergifter från svensk och finsk sida kommer att glorifieras av den regimtrogna turkiska pressen och bli till valfläsk nästa år.
Underlag: DN:s korrespondent Nathan Shachar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar