MODERATERNAS BAGDAD - BOB

Den bisarra cirkusen runt regeringsbildningen fortsätter med oförminskad styrka.
De olika partiledarna fortsätter att, som med en dåres envishet, framhärda i av-
sikten att  bilda en alliansregering och regera över blockgränserna. Att Stefan Löfven
säger "glöm det" och att Åkessons medverkan är som att ta en pestsmittad i hand,
tycks inte ha sjunkit in i huvudet på vare sig Kristersson eller resten av denna samling
av - ja, jag vet inte vad jag skall kalla dom.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Att dagspressen utnämnt Kristersson till moderaternas "Bagdad Bob" är helt följdriktigt
och skulle för de flesta kännas förödmjukande, men inte för Ulf Kristersson.
Annie Lööf fortsätter att vimsa runt och vet inte vilken sko hon skall äta upp. Hon
lovade ju vid något tidigare tillfälle att äta upp sin högra sko om Kristersson skulle
sätta sig i en regering med S, eller var det kanske med SD.

Stefan Löfven gömmer sig i cirkusmanegens ku-

lisser och flinar, väntande på dagen då allt skall
braka ihop. Det talas om en möjlig konstellation
S+MP+V, Gud hjälpe oss.
Jag är ingen SD-sympatisör. Man kan inte rösta på
ett parti som vill lämna EU, inte gå med i Nato och
inte tycker att samer är svenskar. Det är ungefär lika
dumt som att påstå att Nordamerikas indianer inte
är amerikaner. Men att bortse från att SD representerar
en dryg miljon svenskar går bara inte. Inte att undra
på att läget är låst.

Men vill vi verkligen ha Ulf Kristersson som vår nästa
statsminister?
Tidskriften "Paragraf Magasin" har gjort en genom-
lysning av Kristerssons politiska CV.
Han har många "lik i lasten"och förefaller egentligen
ganska olämplig att leda vårt land.

1. Som socialborgarråd i Stockholm sålde han ut
småskolor och assistansbolag, värderade till 81 miljoner till vrakpriset 3,4 miljoner. Köparna
gjorde på tre år en vinst på 65 miljoner. Försäljningen förklarades olaglig av flera instanser,
bl a av regeringens egen utredare, men allt utmynnade i stor tystnad.

2, Stockholms stad köpte under Kristerssons tid som socialborgarråd tjänster av Ersta Diakoni-
sällskap för flera miljoner. Som tack fick han hyra en centralt belägen våning av Ersta. Den
lägenheten var avsedd för svårt sjuka eller handikappade. En förundersökning om mutbrott
inleddes men lades ner.

3. År 2005 uppdagades en stor härva med handel av barn som kidnappats i Kina. Barnen såldes
för adoption i Europa och USA. Kristersson var vid den tiden ordförande för Adoptionscentrum.
Men han valde att mörka skandalen och tysta ner det hela trots att flera adoptioner i Sverige
skett genom Adoptionscentrums försorg via barnhem i Kina.

4. Under tiden som socialförsäkringsminister bodde Kristersson i en attraktiv lägenhet i
Stockholm. Han fick den vid sidan av kön genom Stefan Ränk, vd för byggnads- och fastig-hetsbolaget Einar Mattsson. Detta skall ses mot bakgrund av att Kristersson tidigare hade
sålt 1200 allmännyttiga bostäder till byggbolaget för 6600 kronor per kvadratmeter.

5. Under tiden som socialborgarråd år 2007 åkte Kristersson och hans fru till Kina var tredje
månad till en kostnad av 128 000 kronor per resa. Kristersson hävdar att syftet med resorna
var att samtala med kinesiska myndigheter om mänskliga rättigheter, en uppgift som knappast
ligger på ett socialborgarråd i Stockholm. Kritiker menar att han i själva verket följde sin
hustru som sålde marknadsinformation för Swedish China Trade Councils räkning.

6. När Kristersson valdes in i riksdagen i början på 1990-talet deklarerade han att hans mål
var att bekämpa och avveckla välfärdsstaten. I boken "Nonworking generation" jämför
han välfärdssamhället och fackets inflytande med apartheid i Sydafrika. Han säger vidare
att psykiskt sjuka borde gå till jobbet och inte ligga hemma sysslolösa. Han skriver
vidare att 40-talisterna är lata och skor sig själva och lämnar notan till dem som kommer
efter.

Utöver allt detta och mer därtill har han anlitat svart städhjälp. Han åkte som riksdagsman
taxi för hundratusentals kronor, trots att han hade gratis SL-kort. Motivet var att det var
jobbigt att åka kollektivt med bagage.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------
De flesta av oss har säkert något "lik i lasten". Men jag tycker att Ulf Kristersson
har väl många för att platsa som värdig kandidat till statsministerposten.
Det riktigt sorgliga är att bland resterande aktörer i dagens röra finns
dessvärre ingen kandidat med den resning som kan krävas av innehavaren av
landets förnämsta ämbete. Vad återstår, 4 år till med S eller  nyval?

Källor: Dalbyredaktionen och tidskriften " Paragraf Magasin"