SKURKSTATEN SAUDIARABIEN

Tidigare har vi i denna blogg namngett tre stater som vi anser kan kallas skurkstater.
De tre var Iran, Ryssland och Turkiet. Nu tillför vi en fjärde - Saudiarabien.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
I en artikel nyligen frågade man sig i DN hur det kunde komma sig att en skurkstat som
Saudiarabien rel lätt kommit undan internationella fördömanden och man pekar då på oljan.
I en brett upplagd artikel i AB hävdar Jan Guillou att det inte är oljan utan landets historia
som är orsaken till att Saudiarabien kommer så billigt undan.

De enorma oljetillgångarna på arabiska halvön
upptäcktes på 1930-talet. Då ägnade sig de två
banditklanerna saudierna och wahhabiterna åt
att  plundra de heliga städerna Mecka och Medina.
Och, möjligen på skämt, utropade man "Konunga-
riket Saudiarabien" med saudiernas ledande shejk
Ibn Saud som "kung" och garanterade den påhitta-
de staten säkerhet. Kung var en helt ny titel i arab-
världen.
I USA såg man det gyllene tillfället och erkände
"Konungariket Saudiarabien" och shejken Ibn Saud
och  garanterade den nyupphittade staten existens
och säkerhet. Självklart i utbyte mot feta oljekontrakt...
Den religiösa extremismen och skurkaktigheten vägde lätt inför de realpolitiska för-
delarna med en sådan överenskommelse.

Den saudiska eller wahhadistiska varianten av islam kan enklare sammanfattas som att
först måste alla shiamuslimer mördas, därefter alla judar och sedan de kristna. Demokrati
är ett satans påfund. Sådana ideologiska exentriciteter fick naturligtvis inte störa affärerna.
Ungefär 40 år senare befann sig en alkoholiserad
rikemansson i Texas i ekonomisk knipa. Han för-
sökte att driva ett oljebolag, så att säga 100 år för
sent. Det gick med förlust  och han hade förtvivlat
stora skulder. Då infann sig en sagans fe eller
snarare anden i flaskan, en saudisk bank, och
erbjöd sig köpa det lilla misskötta företaget för
ett häpnadsväckande pris. Den överlycklige unge
mannen köpte ett eget ägandes bollag för
pengarna, baseballklubben Texas Rangers. Hans
namn var George W Bush.
Under de följande decennierna blev familjen Bush
stormrik på lyckade affärer med Saudiarabien

Den islamitiska terrorn i världen finansieras huvudsakligen av de ca 5000 saudiska prinsarna
som lever på statsbidrag eller apanage som det heter hos oss. Genom att satsa pengar på
terrorism för att ta död på alla shiiter, judar och kristna och därmed behaga Gud, får prinsarna
syndernas förlåtelse för sådant som de ägnar sig åt på Rivieran och i Marbella. Ungefär som
de katolska avlatsbreven.
Under president George W Bush utropades som bekant "Kriget mot terrorismen", vilket
fortfarande pågår. Det var alltså redan från början ett krig som betalades av sådana prinsar
som gjorde familjen Bush så ekonomiskt framgångsrik.

Det första land som den nytillträdde presidenten Trump besökte var fullt logiskt Saudiarabien,
där han hedrades på samma sätt som presidenterna Bush, han fick delta i svärdsdansen med
samma prinsar.

Det krävs alltså inte bara olja för att en skurkstat skall få leva vidare som skurkstat, nämligen
högt beskydd. Det kunde knappast Hugo Chavez i Venezuela räkna med eftersom han sade sig
vara socialist, ur amerikansk synvinkel fruktansvärt mycket värre än wahhatitisk islamism.

Det ligger alltså en djup ironi i att det långa och stabila samarbetet mellan USA och
Saudiarabien nu hotas av en "bagatell", mordet
på den landsflyktige saudiske journalisten
Jamal Khashoggi. Han lurades in på saudiska
konsulatet i Istambul och försvann.
Världen reagerade. EU och Storbritannien
skramlar med sanktionsvapnen.
Trump säger: Man kan ju för helvete inte ställa
in vapenaffärer för 110 miljarder dollar bara för
en mördad journalist. Alla de amerikanska
vapnen i Saudiarabien var avsedda mot grannlandet
Jemen och som gard mot Iran.
Men kanske denna lilla snöboll kan utlösa en 
jättelavin i området.

Underlag: DN och Jan Guillou i AB