VALET TILL EUROPAPARLAMENTET I ÅR ÄR VERKLIGEN ETT ÖDESVAL
"Min fiendes fiende är min vän", är ett alltför vanligt motto i det politiska landskapet. Det kan ta oss från den genuina viljan att förändra och förbättra för andra, till polarisering och principlöshet. I slutänden kan det få engagerade individer, enskilda partier och hela internationella samarbeten gå åt helt fel håll.
Vem som är en sann vän tåls att tänkas på lite extra detta valår 2024. I juni utser EU:s medborgare de 720 ledamöter som får Europas framtid i sina händer . Det blir ett sant ödesval.
GRUPPERINGAR 2019
Sedan Europaparlamentsvalet 2019 har flera högerpopulistiska partier etablerat sig i Europas länder, vilket gjort att de populistiska och nationalistiska högergrupperna ID och ECR - där SD huserar - spås gå framåt med kraft. Risken finns att båda två passerar den i dag tredje största partigruppen "Renew Europe" - där Liberalerna och Centerpartiet ingår.
Valet är månader bort men redan nu måste efterspelet diskuteras på allvar. Om prognoserna stämmer är det möjligt att Moderaternas och Kristdemokraternas partigrupp EPP får en vågmästarroll. Beroende på sakfråga skulle de kunna bygga majoriteter med antingen liberala, socialdemokratiska och gröna europavänner eller högerradikala euroskeptiker.
Valet kan tyckas enkelt men redan nu finns oroande rapporter om att EPP vill revidera vissa delar av EU:s stora klimatpaket "Fit for 55". Där har de med sig partigrupperna längre ut på högerkanten. En högermajoritet i Europaparlamentet skulle alltså kunna leda till en nedmontering av klimatpolitiken.
PPå ämnet nedmontering måste också de högerradikalas meritlista vad gäller rättsstatliga principer lyftas, där både polska "Lag och rättvisa" och ungerska "Fidesz" stått för decennier av nationellt styre som gjort dem till den liberala demokratins dödgrävare i Europa. Det förstnämnda partiet är överlägset störst i SD:s partigrupp - där det senare partiet knackar på och vill in.
Men inget är så direkt avgörande för Europas framtid som utvecklingen i Ukraina. Det ukrainska försvarets frontlinje mot Putins trupper är hela den europeiska frihetens gräns. Och det är ingen slump att det är just den gränsen som högernationalisterna har svagast intresse för. Som Ingrid Carlberg visat i DN, finns det inte bara pengaspår mellan Europas radikala och Kreml, utan också en värdegemenskap i deras hat mot liberala grundvärden som mångfald och HBTQ1plus. Efter valet i juni är det många som kommer att behöva bekänna färg. Blir det kompromisser européer emellan som tar samarbetet framåt, eller Putins desinformation.
Underlag: Ulrica Schenström, vd för den gröna, liberala tankesmedjan Fores.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar