BJÖRKETORPSMONUMENTET

Bara ett par stenkast från E22-an, 500 meter från avtagsvägen mot Tving utanför Ronneby, reser sig ett av Sveriges märkligaste och minst kända fornminnen, ofta omtalat som Björketorpsmonumentet. Det som framför allt fascinerar en besökare är en över 4 meter hög sten med följande runtext: 

"Ärofulla runors rad dolde jag här, mäktiga runor. Rastlös av arghet, död genom list skall den bli som bryter detta. Jag spår fördärv."

Forskarna är oense om när texten höggs, men man brukar gissa på tiden mellan sent 500-tal och 700-talet. Bredvid står två andra stora stenar (utan text), sju mindre stenar och en domarring. Det får anses högst sannolikt att platsen har fyllt en kultisk funktion, eller fungerat som mötesplats under järnåldern, men vi vet inget konkret. Vad som fascinerar är det sätt på vilket de textansvariga har valt att använda skriften för att inskärpa ett budskap. Maktmänniskor, sannolikt hövdingar, har rest stenen för att hota och varna. Alla som bryter platsens helgd och gör sig skyldiga till ett icke närmare definierat brott skall drabbas av "arghet" (argiu) och sedan dö "genom list". Termen argi, syftar på feghet och sexuell onaturlighet. Den man som var "arga" eller "ergir", i det fornnordiska samhället, påtog sig enligt en i forskarsamhället vanlig uppfattning, kvinnans roll i ett homosexuellt samlag. Detta -- om det blev känt -- var förenat med stor skam, men det var ännu värre att dö en svekfull död. På Björketorpsstenen lyfts båda dessa eländen fram som hot.

Även om vi inte vet vad som skulle skyddas genom inskriften har vi en god ledtråd till vilka som låtit resa den och framföra hotet. Tre inskrifter med liknande innehåll har hittats i västra Blekinge: Stentoftenstenen ( i dag i Sölvesborgs kyrka), Istabystenen (i dag i Historiska muséet i Stockholm) och en sten i Gummarp ( i dag försvunnen). I dessa texter, där förbannelsen återupprepas, finner vi namnen Haduwulf och Hariwulf. Stormännen, vars maktbas förefaller ha legat på Listerlandet, har uppenbarligen markerat revir vid Björketorp och befäst sitt välde med runornas hjälp.

Underlag: Dick Harrison, jourhavande historiker.

 

VILKET PARTI VILL FÖRSÖKA?

VILKET PARTI RENSAR UPP BLAND VÅRDENS MELLANCHEFER OCH KONSULTER?

"Jag klarar mig inte på min lön. Jag har jobbat som undersköterska i 20 år. Jag har förstört min kropp". 

Så börjar en debattartikel av undersköterskan Anna Brandenberg, nyligen publicerad i både Kommunalarbetaren och Expressen. Texten är ett skriande vittnesmål från verkligheten, golvet, fronten, kalla det vad ni vill: "Jag trampas och ses ned på. Jag anses utföra det enklaste jobbet i samhället....Jag tar skit från brukare. Jag är aldrig tillräcklig".

Brandenberg resonerar om den lön som hon och hennes kollegor i hemtjänsten får. Och om andra i organisationen som har det bättre: "Jag blir oerhört provocerad av att en enhetschef som misskött sitt jobb får multipla löner i avgångsvederlag och dessutom ett nytt chefsjobb".

Ja, enhetscheferna tycks inte lida skriande nöd i Sverige. Bara några dagar före Anna Brandenbergs nödrop  skrevs en artikel på DN Debatt. Under rubriken "Välkommen till mittokratin -- NPM:s oheliga efterträdare" lanserar (New Public Management) två professorer i tjänstevetenskap respektive offentlig förvaltning ett nytt begrepp.

De definierar mittokrati som en sfär "där alltmer makt och resurser samlas i mitten, ovanför kärnverksamheten och nedanför högsta ledningen". Kännetecken är bland annat ett växande antal chefer samt "stöd- och stabsfunktioner", fler professionella administratörer samt att administrativ kompetens värderas högre än kunskap i kärnverksamheten när man rekryterar chefer.

Resultat: "en organisation som excellererar i att leverera på administrativa värden men underprestera i kärnverksamheten".

Jag misstänker att man kan driva ett mindre vindkraftverk av draget från alla händer som just åkte upp i igenkännande.

Varje organisation behöver kompetenta administratörer. Det betyder inte att det alltid krävs mellanchefer som årligen förnyar organisationens värdegrund, en  svällande hr-avdelning som ändå överlåter allt fler uppgifter till de anställda, en armé av kommunikatörer och inköp av konsulter som ritar om logotyper och ordnar rollspel och peppande föreläsningar för Anna Brandenberg när hon går på knäna. I åratal har det larmats om att offentlig personal överlastas med administration som de inte får resurser att klara utöver sin kärnverksamhet. Sjukhus och hemtjänst leds som regel av politiker, vilka oftast vill bli omvalda. 

Vilken enorm möjlighet som finns här --  att bli partiet som går till val med löftet att banta mittografin. Som rensar upp i den  offentliga administrationen, omfördelar skattemiljarder, ser till att det blir färre stabsfunktioner och fler undersköterskor. 

Underlag: Erik Helmerson, ledarskribent DN.

PS. Varför måste man kalla den här yrkesgruppen för undersköterskor, som för att särskilt peka på deras relativt låga status. Inom försvaret talar man inte längre om till exempel underofficerare. De kallas i dag specialister eller specialofficerare, underbefäl kallas kort och gott befäl. Sjuksköterskans ställning och titel har länge legat fast, benämningen sköterska -- vad sägs om det i stället för undersköterska? /Red

TRÖTTNAR EUROPA VINNER PUTIN

 OM VÄST TRÖTTAR SÅ VINNER PUTIN

Sedan i maj i år heter Rysslands försvarsminister Andrej Belousov. Han är ekonom och saknar militär bakgrund. Men som Rysslandsexperten och journalisten Andrei Kolesnikov konstaterar i Foreign Affairs (10/7) är valet begripligt: Rysslands militära utgifter är nu uppe på en sådan nivå att de utgör sin egen ekonomi.

Under det senaste decenniet, och  framför allt sedan den fullskaliga invasionen av Ukraina, har Ryssland allt snabbare lämnat bakom sig den marknadsekonomi som landet försökte bygga upp efter Sovjetunionens fall.

Enligt vissa uppskattningar utgör militärutgifterna nu en tredjedel av statsbudgeten. För att klara de här utgifterna behöver den ryska ekonomin hela tiden läggas om, konstaterar Kolesnikov. Allt fler företag nationaliseras, rätten till privat ägamde utarmas, och fler och fler områden inom ekonomin detaljregleras och behöver utformas för det övergripande målet: militär framgång.

                                              Andrei Belousov

 Den nya försvarsministern Belousov, som har i uppgift att ro det här i land, litar benhårt på förmågan att planera ekonomi och att statlig intervenering kan lösa kriser. Och de som har kunnat säga emot honom har förlorat sina positioner. På Moskvas universitet har inte bara ledningen utan också liberalt sinnade ekonomiforskare blivit utrensade.

Rädslan för kritik säger en hel del om vilka risker den ryska ledningen tar. Just nu sätts hoppet till en centralstyrd ekonomi med militären i fokus - precis vad som ledde till Sovjetunionens fall, slår Koslesnikov fast . USA:s och EU:s sanktioner har inte fått den ryska ekonomin att kollapsa, tvärtemot vad som var förhoppningen. Men vad som har drivit den ryska tillväxten senare år är övergången till en krigsekonomi. Det har redan satt tryck på statens finanser och lett till inflation, i längden urholkar det vanliga ryssars levnadsstandard och stödet för Putins "speciella militäroperation" som hans regim. Så planerar han inte heller för ett långt krig. Förhoppningen står till att väst ska tröttna, inte stå stadigt bakom Ukraina. Helst ska Donald Trump vinna presidentvalet i höst, USA pressa fram förhandlingar och Kiev tvingas böja sig för Kremls viktigaste krav.

Vem har tiden på sin sida? Det har sedan Ukraina stod emot den första ryska offensiven i mars 2022 varit den stora frågan.

Och det är klart, om väst inte orkar längre än till årsskiftet så är det Putin. Men om väst har mer kraft än så är det för den ryske diktatorn klockan tickar.

Underlag: Ledare DN 21 juli 2024.

                                  

Den nya försvarsministern Belousov har till uppgift att ro det här i land, litar benhårt på förmågan att 

NATIONALSÅNGERNA

Vi har för någon vecka sedan fått höra Europas nationalsånger (deltagarnas). De är säkert storslagna men låter förskräckligt illa i den stimmiga miljön på ett fotbollsstadion, en del framförda som allsång med en och annan spelare i kören, några få sjungande som kunde texten.

Nu ska vi få genomlida detta igen, men i långt större format. Det handlar nu om alla OS-deltagande länders hymner.

Inför de snart stundande olympiska sommarspelen i Paris, följer här en dagsvers av Alf Henrikson om hårda bud för berörda musiker.

NATIONALSÅNGERNA

Den jordiska tillvarons mörkaste kval

för en musikalisk man

torde vara att spela ett nittital 

nationalsånger efter varann.

Ty musiken i dessa är vanligen skral

och merendels icke ett spår genial

och texten är alltid ett stolt pekoral

och ett elände även i original.

Ett bedrövelsens lunk genom jämmerns dal

och en ohygglig  prövning minsann

är det att spela ett nittital

nationalsånger efter varann.

Alf Henrikson, osäkert årtal, 1964 eller 1976.

SARA-DAGEN DEN 19 JULI 2024

 

 Det hebreiska namnet Sara betyder "furstinna" eller "prinsessa".

Den person som tidigast gjort namnet Sara känt är Abrahams hustru Sara, som enligt Gamla Testamentet var barnlös tills hon blev nittio år och födde Isak, som senare blev det judiska folkets ledare. Abraham kunde inte ge sig till tåls alla dessa år utan gjorde tjänstekvinnan Hagar med barn. Hon födde Ismael, som senare blev arabfolkets ledare. Isak fick växa upp i sitt hem, Hagar drevs ut i öknen där hon födde Ismael. Detta är begynnelsen till den eviga konflikten mellan judar och araber.

Namnet Sara kom att bli svenskt språkbruk på 1400-talet, men blev riktigt populärt först efter reformationen.

Några svenskor som döpts till Sara: Zara Leander (1907-1981) och Sara Lidman (1923-2004).

Antalet svenskor som hette Sara mer än fyrdubblades under åren 1975-2000. På listan över de vanligaste tilltalsnamnen för flickor födda 1989-1990 kom Sara på första plats.

Vid millennieårsskiftet fanns det omkring 55 000 kvinnor som bar namnet och  ytterligare 

5 000 som bar namnet Sarah.

Sara är första namnet i den så kallade fruntimmersveckan:

SARA, MARGARETA, JOHANNA, MAGDALENA, EMMA, KRISTINA

Fruntimmersveckan är inte så gammal som begrepp som man kanske kan tro. Till exempel kom Emma med i almanackan först 1827. I Tyskland har veckan funnits längre.

Vecka har sedan länge haft ord om sig att vara mycket regnig. I Skåne sa man förr: "Fruntimren håller inte tätt".

Regnfrekvensen under fruntimmersveckan ligger faktiskt en bit över årsgenomsnittet

med regn ungefär varannan dag enligt SMHI.

Sakuppgifter om dagar och väder hämtade ur: "Namnen i almanackan" av Bengt af Klintberg.

DISCIPLINERADE BARN KLARAR SIG INTE BÄST

Sju av tio barn som frågar sina föräldrar om swish får, ja, det händer nog rätt ofta att de för över en slant. Det visar en ny undersökning. När SVT (4/5) intervjuar barnen på stan är de nöjda, tillstår glatt att de brukar få pengar när de ber om det. Föräldrarna verkar mer skamsna. Medger att jo, ja, det händer nog rätt ofta att de för över en slant. I vissa fall lär det ska vara fråga om hisnande stora summor, flera tusen kronor på ett bräde, till ren shopping.

Man förstår, rent instinktivt, att det är just som Finansinspektionens stränga expert säger: att swishande skapar ekonomiska ovanor som inte förbereder barnen på den verklighet de kommer att möta. "Det handlar om att ge sitt barn en verktygslåda", förklarar han. "Annars kanske man inte ser pengar som en begränsad resurs, och privatekonomi handlar ju i grund och botten om att hushålla med sina resursen".

Visst. Visst. Det är bra att barn lär sig hålla i pengar: Planera. Spara. Allt sådant. Verkligen! Och det  måste ju finnas gränser.

Samtidigt är det mycket i barn- och ungdomen som inte är ett dugg likt hur vuxenvärlden tar sig ut. Ta till exempel en så grundläggande sak som att de ju nästan aldrig får bestämma någonting själva.  Åtminstone inte över de stora viktiga sakerna.

Det ansvarstagande de kan öva på i föräldrahemmets skyddade livsvekstad är att hjälpa till. Göra hushållssysslor. Se sin del av helheten. Det finns faktiskt en stor studie från den danska statens forsknings- och analyscentrum för välfärd, VIVE, som visar just på vikten av detta.

Men vänner av ordning kan genast sluta applådera. För faktiskt kom denna stora studie även fram till något annat, som är mycket intressant i sammanhanget, men som väl inte lär bli lika populärt eftersom det går emot den rådande trenden av att förespråka hårda tag och ordning och reda gentemot det uppväxande släktet.

Av studien - som omfattar 6000 barn- framgår nämligen att dom som klarar sig allra bäst i livet är de som forskarna uttryckligen definierar som curlingbarn: alltså de som får  mycket hjälp och stöd under uppväxten.

Inom rimliga gränser, förstås. Man ska inte låta  barn få allt de pekar på, genast när de pekar på det. Självklart inte. Men det är också lätt att förebrå sig själv för småsaker alldeles i onödan. Att göra som föräldrar har gjort i alla tider --sticka till sitt barn något extra här och där -- är just en sådan sak.

Underlag: Lisa Magnusson, ledarskribent DN.

 

KUNGLIGA SOMMARLOV

 Sofieros slott utanför Helsingborg

 I generationer har de kungliga familjerna i Sverige tillbringat delar av sommaren på ungefär samma sätt. Det handlar om avkoppling på landet med familjen. Dagar med bad och fiske, lekar och utfärder. Allt detta är självklart för de flesta av oss i dag, men traditionen är bara knappt hundra år gammal och kom till Sverige med familjen Bernadotte. Först var  kronprins Oscar (Oscar I) och hans familj; kronprinsessan Josefina och barnen Karl (Karl XV), Gustaf (Sångarprinsen), Oscar (Oscar II), Eugènie och August. Kronprinsens familj var den första som tillbringade somrarna i avskildhet på "landet". Tidigare hade kungafamiljen inget privat "sommarlov". Hoven flyttade under sommarmånaderna ut till Drottningholm och Gripsholm och där fortsatte hovlivet, som under vintern, fast i litet tunnare kläder med många konserter, fester och teaterföreställningar utomhus. Det var ingen betoning på barnen.

Kronprins Oscar fick Tullgarns slott i Södermanland och det blev Sveriges första kungliga "sommarnöje". Tullgarn har anor från 1500-talet. Nuvarande slott vid kusten uppfördes av Magnus Gabriel de la Gardie och stod klart 1777 med det utseende det har i dag. 

 

Barnen fiskade, slottet låg vid kusten. Drottningen och prinsessan Egènie och några hovdamer deltog ibland på höängen, kungen själv körde höskrindan. På kvällarna var det alltid underhållning av något slag. Barnen uppförde små pjäser. De utgav också en daglig "tidning" som byggde på dagens händelser.

Tullgarn blev det första "sommarnöjet". Därefter blev det Sofiero i Skåne, som sonsonen Gustav (VI) Adolf, hustrun Margareta  och den stora barnaskaran,  Gustav Adolf, Sigvard, Bertil och Carl Johan, fått ärva. Det blev somrar fyllda av lek,  tävlingar och underhållning som  barnen stod för, men som perfektionisten Gustav Adolf anordnade. Långt in på 1930-talet fanns där ingen elektricitet och badrummet fick bara disponeras av kronprinsparet och deras gäster. Numera är slottet restaurerat och modernt och besöks årligen av tiotusentals turister. Slottet ägs i dag genom testamentering av Helsingborgs stad.

Nästa sommarslott blev Solliden. Slottet uppfördes 1906 som sommarbostad för drottning Victoria, vars relationer med maken Gustav V var relativt djupfrysta vid den här tiden. Däremot hade hon goda relationer med sin livmedikus på Capri Axel Munthe. Det sägs att inspirationen till Solliden kommer från Munthes San Michel på Capri. Munthe var också behjälplig vid färdigställlandet av Solliden. Arkitekt var Torsten Grut, arkitekten  bakom Stockholms olympiastadion.

Kungaparet med barn tycks finna sig väl tillrätta på Solliden. Särskilt gäller detta kronprinsessan Victoria, som älskas av ölänningarna.

Texter Herman Lindqvist, fakta Wikipedia.

 

marnöjet". Sedan blev det Sofiero i Skåne, som sonsonen

MED M/S JUNO PÅ GÖTA KANAL

DN´s krönikör Ove Säverman medföljde en jubileumsresa med m/s Juno på Göta kanal  för några år sedan. Han lämnar här på begäran några intryck  som han har kvar från den resan.

 

Det är främst bananhytten jag minns. Eller snarare soffan eller britsen, som likt en banan avrundar fartygets aktersalong ovan propellern som väckte oss i arla morgonväkt.

Hytten var avsedd för ensamåkande fröknar. Ogifta män sov en trappa ner där man nu förvarar paraplyer.

M/s Juno har trafikerat Göta kanal sedan 1774. Nu fyller hon 150 år.

Juno kan kallas för världens äldsta kryssningsfartyg. Som kryssningsfartyg har hon många fördelar. Man slipper Arlanda, flyg, transfer, drinkbubbel, bufféer och tusen medpassagerare i samma pool.

Enda hissen ombord är en handvevad sak som levererar maträtter och kallskänk från kök. Måltider annonseras med gonggong.

Man hinner lära känna fartygets alla 48 passagerare under de fyra dygn som resan tar från Strömkajen (tidigare Riddarholmskajen) i Stockholm till Göteborg. Och detta till ungefär samma pris som att lyskryssa en vecka i Karibien. Sällan sammanstrålar så många nationaliteter på så liten yta utan ett uns av 150 års bekvämlighet.

Första klass singelhytt består i sort sett av en bädd att sova i. Herrum och damrum delas.

Fartyget byggdes av järn och pärlspont på Motala Mekaniska Verkstad under en epok då man åkte båt och läste böcker. Så finns också ett litet bibliotek ombord.

heller

Bananhytten är mitt mest bestående minne av Juno. Den ligger i aktern ovanför propellern. Den kan få hela hytten att vibrera och dunka när fartyget i full fart korsar Vättern och Vänern och än värre när kaptenen slår fram, back och stopp vid slussarna vid Berg. 

Resten är fridfull, genom ett sommargrönskande landskap där vädret inte spelar någon roll. Segelbåtar och lyxjakter får väja för att inte krossas mot stenkajen vid  möten i kanalens trånga krökar.

Korridoren på mellandäck ligger om dagen i ett trolskt sekundärljus från hyttdörrarnas frostade fönster. Till hösten tänds det elektriska ljuset. Det fanns inte när båten byggdes. Mycket annat fanns inte heller som nu finns överallt, om än ej på m/s Juno, 150-årig begivenhet med bevarad bananhytt.

Med hälsningar

Ove Säverman

FUSKANDE SMÅBARNSFÖRÄLDRAR

Det är svårt att tänka sig en småbarnsmamma med en gullig tvååring i knät som en potentiell fifflare. Men föräldrarna hör faktiskt till de största bedragarna mot Försäkringskassan. Det handlar om att många rapporterar in de vabbar de får ersättning för och samtidigt lämnar barnet på förskolan och sedan går till jobbet. En kvinna lyckades få ut 380 000 kronor, trots att hon bara varit hemma en enda dag. En annan lurade till sig 114 000 kronor av skattebetalarnas pengar.

De flesta som åker dit är dock inga storsvindlare, utan vanliga föräldrar som drygar ut hushållsbudgeten, vilket givetvis inte är någon ursäkt. För som Peter Fausö vid Försäkringskassan säger är ordet fusk en förmildrande omskrivning av vad folk håller på med. Bidragsbrott är en kriminell handling, som kan polisanmälas och ge både böter och fängelse. År 2022 krävdes nästan 85 miljoner kronor tillbaka från landets föräldrar.

I framtiden kan det bli ännu mer. I en ny lagrådsremiss föreslår regeringen att arbetsgivare ska bli skyldiga att anmäla när anställda vabbar till Skatteverket, så att Försäkringskassan lättare ska kunna kontrollera uppgifterna.

VAB-utredningen från 2022 uppskattar att andelen felaktiga utbetalningar är cirka 20 procent - 

 motsvarande 2 miljarder kronor per år. Det finns alltså mycket pengar att tjäna på att  skärpa kontrollerna. Samma sak gäller om man backar till tiden före pandemin. Antalet vabdagar är

 nämligen betydligt fler nu än 2019, och det beror sannolikt inte på att antalet regelrätta bedrägerier har ökat, utan att synen på vad som är ett sjukdomstillstånd har förändrats, så att barnen är hemma för småsaker.

Först när sjukdomsribban har höjts och brottsligheten motats tillbaka kommer vabbutbetalningarna att landa på en rimlig nivå.

Underlag: Susanne Nyström, ledarskribent DN.

KUNG KARL XV

 KUNGEN SOM FESTADE BORT SITT LIV

Kort om Kung Karl XV: 

Carl Ludvig Eugène , hertig av Skåne, född den 13 maj 1826 på Stockholms slott, avliden den 18 september 1872 på residenset i Malmö. Son till kung Oscar I och drottning Josefina av Leuchtenberg. Gift med Lovisa av Nederländerna, de fick barnen Lovisa, senare drottning av Danmark och sonen Carl Oscar, hertig av Södermanland, avliden som spädbarn.

Huset Bernadotte har suttit längre på tronen än någon annan dynasti vi känner till. Man har levererat fler  konstnärer än alla andra dynastier tillsammans. Det började redan med Oscar I och hans barn, där finns en målarprins, en sångarprins, en diktarfurste och vår förste kungliga keramiker och efter dessa ett flertal andra.

Karl XV blev hos den breda allmänheten mest känd som den levnadsglade livsnjutaren med smeknamn som "Kalle Glader", "Kron-Kalle" eller "Kalle Kroknäsa". Han var "fröstark", sa bönderna om denne 184 cm långe och ståtlige husar, ständigt på jakt efter sköna damer.

Den damuppvaktande kungens manér var inte alltid så konungslig. Mans mångåriga nära medarbetare, hovmannen Fritz von Dardel skrev i sina memoarer:

"Hans samtal med damer rör sig nästan uteslutande om hans egen person. Han är i regel föga uppburen av societetens damer. Då han druckit några glas  punsch försvinner hans fina belevenhet; hans sätt mot damer blir simpelt, han följer blott sina ingivelser och är, kan man säga, ej konung längre. Emellertid är det just detta obesvärade och vårdslösa uppträdande som förvärvat honom de lägre klassernas kärlek".

Få kan påminna sig något som han uträttat som kung, många vet att han avled vid bara fyrtiosex års ålder, totalt utbränd. Ingen av Bernadottarna regerade så kort tid, ingen dog så ung -- ändå var han den i särklass mest populäre.

De tre barnen Karl, Oscar och Gustaf uppfostrades och undervisades av privatlärare på Stockholms slott under övervakning av modern, Josefina, som inte bara var vacker, utan också mycket bildad och begåvad, hon talade fyra språk flytande och behärskade latin. Det visade sig då att Karl var den minst begåvade av bröderna. Han hade koncentrationssvårigheter, svårt att sitta still, dessutom stammade han. Moderna psykologer skulle förmodligen diagnosticera honom med någon av de bokstavskombinationer som numera används om dess symptom.

Karl XV hade emellertid en konstnärlig talang, han skrev dikter och målade tavlor. Eftersom han gärna ville ha bekräftelse på sina färdigheter sände han vid ett tillfälle anonymt in ett bidrag till Svenska Akademiens skaldekonsttävling. Hans bidrag refuserades dock av Akademin och efter detta motarbetade han Akademin och uttryckte tveksamhet om Akademins konstnärliga omdöme.

Hans hårt prövade gemål drottning Lovisa  av Nederländerna, var medveten om makens utsvävande liv. Hon hade då fött dottern Lovisa som slutade som drottning av Danmark, och sonen Carl, som avled som spädbarn. Lovisa sökte tröst i välgörenhetsarbete och i religionen. Lovisa avled själv, djupt nedbruten , vid fyrtiotre års ålder.

Karl XV, drottning Lovisa och dottern Lovisa, sedermera drottning i Danmark.

Efter drottningens och sonens död kastade sig Karl ännu intensivare in i nöjets virvlar. Till och med  Karl själv började inse att det gick för långt.

 Efter Akademins avsågning insåg han nu att poet kunde han inte bli, därför satsade han i stället på måleriet. Hans far Oscar var en duktig amatörkonstnär och hade under åren skapat åtskilliga konstverk. 

Ett annat intresse som han fick var 1700-talsteatern Confidencen, som låg nära hans eget slott Ulriksdal. Den här teatern var till och med äldre än slottsteatern på Drottningholm. Confidencen hade stått orörd sedan Gustav III:s dagar. Karl lät riva ut arkitekten Adelcrantz rokokoinredning för att i stället inreda en jaktsalong med jakttroféer på väggarna. Inredningen blev rustik och mörk gotisk enligt den tidens smak. Där anordnades nu vilda dryckeslag med glada damer  ditförda från Stockholm.

Den fina, gamla teatern har sedan dess, lyckligtvis, kunnat återställas åt den sköna operakonsten.

Kung Oscars och Karls egna konstverk blev grunden till nya nationalmuséets konstsamling. Museet var ett av de ytterst få projekt som kung Karl personligen drev fram . Efter årtionden av motstånd från Sveriges bönder som bromsade allt som kostade pengar, kunde riksdagen till slut klubba igenom beslutet. Det tog sedan ytterligare  12 år innan bygget blev klart 1866. Oscars och hans egna tavlor väckte uppmärksamhet vid invigningen. Karl målade inga porträtt  utan främst landskap, en   konststil som då var populär i Europa, Dysseldorfstilen, en konstform  som kan beskrivas som nationalromantisk och sentimental. 

Ibland fick han hjälp med sina tavlor av hovkonstnären Alfred Wahlberg. Men hans egen talang är ibland också omtalad. Hans konstverk finns på muséer. En permanent utställd tavla är kungens målning "Utsikt över byn Sälen" i det pampiga Gustav Vasa-monumentet i Utmeland söder om Mora.

Underlag: "Damernas Värld" nr 28/2024.

 

PYTHAGORAS SAMLADE VERK

 

 Pythagoras namn har satt skräck i många skolbarn runt om i världen i över tusen år , men den man som står bakom otaliga vetenskapliga rön och dessutom kommentarer om vikten av hårt arbete har  inte efterlämnat något skriftligt arbete. Han var den förste som kallade sig filosof ("En som hyser kärlek till lärdom och vetenskap") och en av få så inflytelserika personer vars samlade verk har helt försvunnit.

Pythagoras föddes på den grekiska ön Samos ungefär 570 f.Kr. och dog cirka 75 år senare i Metapontion, en stad i Magna Graecia i södra Italien. Nu för tiden är han mest känd som mannen bakom den berömda Pythagoras sats om rätvinkliga trianglar. Men han bidrog med långt mycket mer än denna regel för geometri. Som ung var han en orädd resenär och han gjorde omfattande arbeten inom matematik, politik, musik, astronomi, medicin och filosofi. Han slog sig ner i Kroton i Magna Graecia cirka 530 år f.Kr., där han blev en känd mystiker. Hans anhängare kallade sig pythagoréer och företrädde en hemlig, asketisk,  filosofisk riktning som betraktade verkligheten som produkten av matematiska förhållanden. På Pythagoras tid hade dessa idéer stort inflytande, men pythagoréerna angreps ändå av sina motståndare och undertrycktes effektivt i mitten av 400-talet f.Kr.

Pythagoras bestående inflytande kan knappast överskattas. Många forskare anser att Platon var starkt påverkad av Pythagoras läror, och Bertrand Russell sa en gång: "Det är denne man vi har att tacka för den rena matematiken". Ändå finns inte ett enda ord kvar av allt Pythagoras skrev. Hans idéer är endast kända genom andras verk, främst skrifter som tillkom flera hundra år efter hans död. Även en del av de texter som tillskrivits honom under antiken misstänks vara förfalskningar. Pythagoras var verksam under en tid då den muntliga traditionen dominerade och hans läror spreds i första hand från mun till mun. Därför måste vi vända oss till filosofer som Platon 1427-347 f.Kr., Aristoteles, Aristoxenos, Diogenes och Herakleides, samtliga 300-talet f.Kr., liksom senare författare som Iamblichos, död 330 e.Kr., för att förstå hans läror. Numera hävdar en del att många av de idéer som tillskrivits Pythagoras kan ha kommit från andra. I stort har emellertid hans insatser starkt bidragit till mänsklighetens utveckling.

Underlag: "Mysterier ingen kan lösa" av Daniel Smith.

GASTRONOMISKA AKADEMIEN

Gastronomiska Akademien skall värna om och verka för förbättrad matkultur och gastronomins utveckling i Sverige.

Gastronomiska Akademien bildades 6 november 1958 på initiativ av Sten Broman, Fritiof Nilsson Piraten och Tore Wretman. Akademins beskyddare är Carl XVI Gustaf, som efterträdde prins Bertil som innehade den ställningen vid starten.

Medlemmar, 17 till antalet, väljs på livstid, och erhåller en numrerad tallrik, 1 till 17. Vid 75 års ålder erbjuds så kallat Senior Nobilis. De som väljer detta kan delta i alla möten, två per år, eller avgå.

Från 1983 deltar både kvinnor och män på lika villkor. 

Akademins symbol och ikon är Sankt Martin av Tours. Hans minne firas med gåsmiddag den 10 november årligen. Enligt sägnen ville Martin av Yours under inga villkor utnämnas till biskop, varför han före utnämningen gömde sig bland gässen på gården men avslöjades naturligtvis av deras kacklande och valdes till biskop.

Författare till nedanstående rader om mat, Alf Henrikson, ersatte Fritiof Nilson Piraten och fick tallrik nummer 1, kungen hade tidigare fått nummer 17.

OM LIVETS MIDDAGSHÖJD

Somliga njuta av tournedos,

andra sin lax i spenat.

Men de gamla har magen att tänka på,

och barn bryr sig sällan om mat.

DEN KLOKA  KRÅKAN

Människor kan inte smälta

sädeskornen som de är.

För att alltså slippa svälta

får de ta en del besvär:

Först måste de tröska dem.

Sen måste de baka dem.

Jäsningen! Jäsningen! Viket jäkt!

Vi spefåglar uppspisar kornen direkt.

VID SVARTSOPPAN

Kocken i Sparta sa: "Ja,

det är sant  som erforerna sa.

Hungern är bästa kryddan.

Men den smakar inte så bra."

MAMMAS ROTMOS

Lätt glömmer en man sitt modersmål,

om hans öde faller sig så.

Han förgäter ock sina fäders tro och får annat att tänka  på.

Men sin mammas rotmos och ärter och fläsk

dem glömmer han inte ändå.

SALTREFLEXEN 

Många är de som innan de smaka sin mat 

griper ett saltkar och saltar rejält på sin föda.

Kockars förmåga av kryddning och husmödrars möda

tilltror de icke att göra en rätt delikat.

Stekarnas utsökthet, såsernas levande själ

börjar de måltiden med att salta ihjäl.

Underlag: "Stångkorv & Bordeaux" av Alf Henrikson

DROTTNING KRISTINA AV SACHSEN

Den enda drottning med detta namn som är någorlunda känd i vårt land är Gustav II Adolfs dotter, den egensinniga regenten som abdikerade, konverterade och flyttade till Rom. Henne har vi kommit ihåg. Inget ont om denna monark, men vi har haft fler drottningar med samma namn, vilka idag är tämligen bortglömda. Här handlar det om Kristina av Sachsen, Stockholms tappraste individ åren 1501 och 1502. Kristina föddes i Sachsiska Torgau 1461, dotter till kurfurst Ernst, och förmäldes 17 år senare med prins Hans, som blev unionskung i Danmark och Norge. Efter hans framgångsrika invasion 1497 blev hon även drottning av Sverige, kröntes 1499  och erhöll Närke och Värmland som egna domäner.

Men det är inte för detta hon bör ihågkommas. Kristina var i grund och botten en from, kulturellt intresserad och allmänt duglig drottning med pilgrimsresor, konstmecenatskap  och godsadministration på den personliga agendan, men omständigheterna tvingade på henne en helt annan roll än den hon önskade.

Relationen till maken var mycket dålig. Kung Hans inledde en kärleksaffär med en av Kristinas hovdamer, Edle Mickelsdatter, och träffade endast sin drottning när han var illa tvungen med följd att Kristina lärde sig agera, och regera, på egen hand. De erfarenheterna fick hon nytta av.

När de svenska stormännen Sten Sture och Svante Nilsson på sensommaren 1501 gjorde uppror mot unionsmonarkin, valde kung Hans att segla hem till Danmark, men han lämnade kvar Kristina i Stockholm med uppdrag att ensam hålla stånd mot de överlägsna upprorsstyrkorna.

Som högsta befälhavare tog hon  ansvar för Stockholms slotts försvar och för unionens fortbestånd trots att garnisonen och, än  värre, dess proviantförråd lämnade mycket övrigt att önska. Kung Hans lovade att komma med förstärkningar, men i praktiken blev Kristina kvar i det inneslutna slottet på Stadsholmen utan att få hjälp utifrån. Hon härdade ut hela hösten, hela vinter och nästan hela våren. Det psykologiska trycket på henne att kapitulera blev allt större, hungersnöd bröt ut och antalet soldater till drottningens förfogande blev allt färre. Men hon vägrade ge upp.

Till slut gick det inte längre. Inför hotet att alla innanför slottsmurarna, inklusive hon själv, skulle svälta ihjäl valde Kristina i maj 1502 att överlämna slottet till belägrarna.

Endast ett tiotal av hennes soldater stod ännu på benen. De övriga hade antingen dött eller tillfogats så allvarliga skador att de inte längre kunde strida. Ironiskt nog anlände en dansk undsättningsexpedition till skärgården en kort tid senare.

Kristina placerades i fängsligt förvar av de svenska segerherrarna och släpptes inte förrän ett och ett halvt år senare.

Drottning Kristina som  blev änka 1503 och dog 1521, är helt bortglömd i Sverige. Den som idag går omkring i Gamla Stan i Stockholm ser inte en staty, en plakett, inte ett minnesmärke över henne. Hon var drottning i Sverige, befälhavare i Stockholm, försvarare av Stockholms slott, och kämpade mot alla odds i över ett halvår, trots att den make vars intressen hon bevakade hade övergivit henne för en älskarinna och lämnat henne ensam i  en belägrad stad. Varför kämpade hon så länge som det var fysiskt möjligt? Jo, därför att det var hennes plikt. Hon tog sitt ämbete   på djupaste allvar, det ingick i drottningens förpliktelser.

Den som  vill se Kristina får ta sig över Öresundsbron. I Sankt Knuds kirke i Odense finns hon med i Claus Bergs fantastiska skulpturgrupp. Här finns hon -- men inte i Sverige.

Underlag: Dick Harrison, jourhavande historiker.

 

,

 

JULI MÅNAD

 I juli plockar vi smultron, går och badar, bärgar vi hö, tar vi semester, firar vi fruntimmersveckan.

 Men dagarna krymper till 16 timmar i Skåne, till 17 timmar i Svealand, till ungefär tjugoen timmar i Lappland.

                                                            Caesar och Cleopatra

Inte ägnar vi många tankar åt diktatorn Julius Caesar som fick ge namnet  åt månaden juli efter beslut i romerska senaten år 45 f. Kr. Äran var inte alldeles oförtjänt, för Julius Caesar såg till att det blev ordning och reda i almanackan. Med hjälp av astronomen Sosigenes från Alexandria stod han oss till tjänst med den kalender som med obetydliga förändringar gäller än i nästan hela världen. Vi har bara korrigerat den genom att ta bort en skottdag vart hundrade år -- och knappt det.

Han hade annat att ombestyra i Egypten också (se bild). Mera om detta i  annat sammanhang.

Underlag: Ur boken "Om allt möjligt" av Alf Henrikson.