lördag 9 mars 2013

ÅLDRANDET

De flesta ej undgått notera
att äldre med åren man blir
om detta man bör väl fundera,
om tynande livselixir.
Ej liknar vi mycket varandra,
från det man är stark och viril,
så olika vägar vi vandra
tills gaggig man blir och senil.

När fan blir gammal han blir religiös,
ett urgammalt talesätt är,
och motsatsen, prästen, han blir maliciös,
det ligger väl nåt i det där.
En åldrande tekniker blir humanist,
han vill ta igen någonting,
och poptrummisen gärna blir organist
och spelar sen country och swing.

En gammal polis lever kvar i sin roll,
bevakar sitt bostadskvarter,
på bilåkarna har han noggrann kontroll,
från fönstret han syndarna ser.
Och när officeren har gått i pension,
då blir han en flitig skribent,
politisk bevakning är hans ambition,
och granskning av allt som har hänt.

En åldrande kändis kan få det rätt trist
när krafterna helt ebbat ut,
det stöd som berömmelsen gav har han mist,
han blir bara bortglömd till sist.
Processen förlängs om en bok han ger ut,
och suger på sin karamell,
pånyttfött intresse har också ett slut,
ridån den går ner, det blir kväll.

När väljarna sviker politikern går,
en osäker levnad han för,
de avsuttna vitt skilda uppgifter får,
nån bli generaldirektör.
I styrelserummen har många gått in,
en del gammalt jobb återtar,
gemensamt för dem, deras plånbok bli stinn,
en hyfsad pension sen de har.

Men störst är den grupp där ej människan har
nån motståndskraft alls emot åren,
när åldrandet smyger runt knuten de tar,
och följer det villigt i spåren.
Pensionen den blir till en gräns, bortom den,
man är inte sin egen herre,
och hamnar man där, ingen kommer igen,
där blir man snabbt gammal, dessvärre.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar