lördag 30 mars 2013

KARLSKRONA BRANDFÖRSVAR

Vår reporter i Rödeby har lovat att berätta lite om sina 37 år
vid Karlskrona Brandförsvar. Här kommer en första rapport,
flera följer.
Jag fick anställning som vikarie 1953 och blev sedan kvar
inom brandförsvaret och räddningstjänsten i 37 år.
Brandstationen var inrymd i några gamla byggnader vid
Hoglands Park, samma byggnader som användes vid brand-
kårens tillkomst 1911, då ekipagen var hästdragna.
Larmcentralen och expeditioner var inrymda i en byggnad
som varit Karlskronas första telestation. Utrustningen var
ålderdomlig. För inkommande larm fanns tre linjer på en
gammal snörväxel. Larm från brandskåp, det fanns några
sådana runt om i staden, kom som morsesignaler på en
gammal signalanläggning. Varifrån  larmet kom kunde man se
på en uppsatt adresslista. För att larma brandsoldaterna
användes en gammal vällingklocka. Ett slag betydde ambulans-
utryckning, ambulanserna ingick i brandförsvaret på den tiden,
två slag betydde litet larm och tre slag stort larm, då ryckte
hela brandstyrkan ut. Härutöver fanns ljus- och ljudsignaler
in till förläggningarna.
Brandstationens närhet till Hoglands Park gjorde att vi fick
se och höra en hel del om vad som hände i parken ljumma
sommarkvällar.

FLICKAN I HOGLANDS PARK

På en bänk en månskenskväll i Hoglands Park
där satt ett kärleksproffs,
som tjäna ganska mycket pengar på sin tofs.
Till bänken kom och artigt frågade en man
vad priset kunde bli för han.
Hon sa "femhundra spänn jag tar i slutet av mitt skift,
det inkluderar både moms och arbetsgivareavgift."
Ok, det priset tror jag att jag tar,
för jag i penningpungen ganska mycket pengar har.
Så blev det inte mycket mera sagt.
När han var klar, han tog sin hatt och sa adjö,
och tack för denna akt.
Så gick han hem på ben så krumma,
och nu var bägge hanses pungar tomma.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar