ALLMÄN RÖSTRÄTT

Valdagen närmar sig. När blev rösträtten verkligen "allmän" och vilka var det som införde
den i Sverige? De flesta riksdagspartier, även Moderaterna, försöker ta åt sig äran när frågan
diskuteras. Och när skedde det? Olika årtal dyker upp i historieböckerna.
  Högern ( Moderaternas föregångare), i synnerhet förstakammarhögern, var minst sagt skeptisk
till införandet av allmän manlig och kvinnlig rösträtt. Om några skall äras mera än andra är
det snarare medlemmar av regeringen Edén 1917-20
( liberaler och socialdemokrater). I bakgrunden låg
 hotet om revolution som i Ryssland, vilket fick mot-
sträviga högermän att ge med sig. Men de tyckte inte
om reträtten. Problemet är dock  större än så. Edén,
Branting och de andra i regeringen införde nämligen
inte allmän rösträtt för män och kvinnor åren 1917-21,
vilket vi kan läsa om i historieböckerna, åtminstone
inte som vi definierar detta i dag. De gjorde stora undan-
tag, eftersom de inte menade att alla som har rösträtt
 i dag var förtjänta att få den. En gräns för rösträtt sattes
vid 23 års ålder. Alla som gjort konkurs fick inte rösta.
Alla som fått straffpåföljd uteslöts, liksom de män som
ej gjort värnplikten. Och viktigaste av allt: de fattigaste
uteslöts. Måste man anlita det sociala var man inte en
fullvärdig medborgare. I praktiken innebar detta att
många gamla uteslöts, fattigdomen var på den tiden ett
ålderdomsproblem till stor del.
Det var alltså fortfarande en lång väg att gå innan vi
nådde fram till dagens läge. Värnpliktsparagrafen för-
svann ganska fort men det skulle dröja till 1937 innan
de bestraffade fick rösträtt. Fattiga och folk med konkurs
i bagaget fick vänta till 1945 innan de fick rösta, då sänktes
dessutom rösträttsåldern till 21. Numera är den som
bekant 18.

Underlag: Jourhavande historikern Dick Harrison