kom Frälsningsarmén till Värnamo.Då glimmade fönstren på stugor och ställen
ur den svarta och disiga vinterkvällen.
Och ungdomen stod framför templet då
och lade in matsnus och tittade på,
och hemma i kökssoffan satt de gamla
och hörde på vägen en oxvagn skramla.
Men i templet vid rykande lampors sken
predikades ordet av Frälsningsarmén.
Där hördes basun och gitarrer tona
och löjtnanten lovade livets krona.
Och luften därinne var kvav och tung
men glad var sången och löjtnanten ung,
och lätt var den engelska valsen att lära,och enkla var orden till Herrens ära.
Och kvinnorna sjöng den igen och igen
och all själarnas längtan fick röst i den
och det brände som flammor i hungrigt sinne
när tiden för eftermötet var inne.
Och av dansande lycka var själen full,
när mötet var över för frälsningens skull,
och i bröstet dröjde och jublade sången
över hemvägens lera i takt med gången.
Skriven av Alf Henrikson, införd i DN 3/11 1942, inför sextioårsminnet av Frälsningsarméns
ankomst till Sverige.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar