OM POLARISARNA SMÄLTER

ANTARKTIS

Den antarktiska kontinenten upptar en yta av 14 miljoner kvadratkilometer. Antarktis
är till 98%  inlandsis, som i genomsnitt är 2200 meter tjock, som tjockast 4800 meter.
Denna utgör 90% av all is i världen och 70% av allt sötvatten på jorden. Området antas
ha varit istäckt i 25 miljoner år.
Den geografiska sydpolen ligger på en
vindsvept platå 2835 meter över havet.
Den mer än 2 kilometer tjocka isen har
pressat ner den underliggande marken
till bara ett par hundra meters höjd över
havet.
Den exakta platsen för polen är markerad
med en stålstång nedslagen i isen. Bredvid
står en tavla till åminnelse av Roald Amundsens
och Robert Scotts nästan samtidiga ankomst
hit, Amundsen 14 dec 1911 och Scott 17 jan
1912. Isen rör sig 10 meter årligen i riktning
mot Sydamerika, så man flyttar stången varje
nyårsdag.
Geografiskt är sydpolen en öken med en nederbörd under 4 mm per månad, samma som Sahara.
Årsmedeltemperaturen är minus 50 grader C, på sommaren minus 21 grader C och på vintern
minus 78. Värme-, respektive köldrekorden är minus 13.6 respektive minus 82.8.

NORDPOLEN


Vid nordpolen är isen bara ett par meter tjock och flyter på
 ett hav som är ca 4200 meter djupt.
Inlandsisen på Grönland upptar en yta på ca 1.7 milj
kvadratkilometer. Den är 2-3 kilometer tjock. Medel-
tjockleken är 2150 meter.
En avsmältning av all denna is skulle innebära en
höjning av havsnivån med cirka 7 meter.

DET STORA TÖVÄDRET

Om vi leker med tanken att isen på Antarktis skulle smälta skulle världshavens yta stiga med 67 meter. Eftersom Grönlands is också skulle smälta vid en sådan katastrof  kan ytterligare 7 meter läggas till, dvs 67+7= 74 meter.
En sådan avsmältning är teoretiskt möjlig men ytterst osannolik. Men hur lång tid skulle detta i så fall ta?
 Istider har kommit och gått . Inlandsisar har bildats och försvunnit många gånger i jordens historia. Inom de senaste 400 000 åren har det varit fyra sådana perioder och vi människor har åtminstone varit med halva tiden.
För att få en uppfattning om tidsaxeln kan vi titta på vår senaste istid, den så kallade Weichsel, namngiven efter floden med samma namn. Den isen beräknas ha varit 3-4 kilometer tjock.
Avsmältningen började för 20 000 år sedan och var i stort sett klar för 8000 år sedan. Under tiden steg havsytan med 120 meter, i genomsnitt en meter per hundra år (samma som landhöjningen i Västerbotten nu). På den globalt sett korta tiden 12 000 år,  smälte alltså en ismängd  1.5 gånger så stor som isarna på Grönland och i Antarktis bort. Intressant nog berörde inte detta 12000 år långa tövädret Grönlands och Antarktis gamla isar, som är flera hundratals tusen år gamla. Detta tyder på att dessa områden varit istäckta i mycket lång tid, i Antarktis fall 25 miljoner år.

De globala klimatprocesserna är synnerligen komplexa. Att betrakta jorden som ett stort växthus, där temperaturen stiger på grund av koldioxidutsläppen i atmosfären är en mycket grov förenkling.

Om en klimatologisk regim, om det nu finns en sådan, skulle ge sig på Antarktis och Grönland på samma sätt som den smälte vår senaste inlandsis, tyder historiska och geologiska data på att de sista isarna inte kan försvinna på kortare tid än åttatusen till tolvtusen år.
Att flytta Göteborg och andra kustnära orter undan ett stigande hav brådskar sålunda inte alls.

Vad som möjligen kan oroa det stora flertalet människor, som inte är särskilt insatta i detta,  är frågan: Har det här stora och globala tövädret redan börjat?
Tror man att svaret är ja på denna fråga bör nog kommunfullmäktige i Göteborg och annorstädes ta upp frågan på nästa möte. Inom hundra år kan havet ha stigit med en meter.

Underlag: Dr Max  "Andas Lugnt"