som är så trist och eländig att den näppeligen borde klassas som sevärdhet, ändå känner
alla till ön, som fått uppmärksamhet och hamnat på världskartan tack vare en man som
deporterades dit.
Nelson Mandela satt inspärrad på Robben Islandtillsammans med många andra svarta ledare som
opponerat sig mot landets apartheidregim. Mandela
greps 1962 och släpptes 1990. Han valdes till Syd-
afrikas president 1994 och innehade ämbetet till 1999.
ETT OMÄNSKLIGT LIV
Mandela befann sig på ön i 18 av sina 27 år i fången-
skap. Han vistades i en fyrkantig cell knappt stor nogför ett liggunderlag, med minimal plats för en toaletthink.
Turisterna som i dag besöker fängelset efter en blåsig
45-minuters färjetur från Kapstaden tystnar då de tittar
in i det minimala utrymmet genom en tillbommad dörr
som nästan är lika bred som själva cellen.
OMÖJLIGT ATT RYMMA
Politiska fångar fick en gång i halvåret ta emot ett brevoch en besökare. Om de inte var isolerade arbetade de i
ett kalkbrott. Att rymma från fängelset var en omöjlighet
1819 lyckades en svart ledare, Makanda Nxele, men
han drunknade i Taffelbukten.
Sedan Mandela frigetts 1990 tömdes ön på fångar, den
siste lämnade 1996.
1997 blir fängelset museum och tas in på UNESCO:svärldsarvslista 1999.
ROBBEN ISLAND SOM SYMBOL
Ön och fängelset har blivit en symbol för att rättvisan
förr eller senare skall segra i världen.
När Mandela frigavs höll han ett tal i Kapstaden som han
avslutade så här:
- Till sist vill jag citera mina egna ord från rättegången
mot mig 1964. De är lika sanna i dag som de var då.
"Jag har kämpat mot vitt herravälde och jag har kämpat
mot svart herravälde. Jag har värnat idealet om ett
demokratiskt och fritt samhälle där alla människor lever
tillsammans i harmoni och med samma möjligheter. Det
är ett ideal som jag hoppas få leva för och uppnå. Menom det blir nödvändigt är det också ett ideal som jag är
beredd att dö för."
Underlag: Boken 100 klassiska sevärdheter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar