Det är något särskilt vedervärdigt när en mördare slår till inne i en helgedom. De senaste åren har vi sett terrordåd mot såväl synagogor som moskéer och kyrkor.
Sällan är människor så skyddslösa som när de är samlade för tillbedjan och gudstjänst. Symboliken i ett dåd mot en helgedom är dessutom klar från början; ingen skall tvivla - detta är ett religionskrig. Flera frågor återstår om torsdagens dåd i en kyrka i N ice, men det bär många av terrorns kännemärken och borgmästaren talar om en sannolik terrorattack. Terrordåd följer ofta ett mönster i det att de tänks vara en följd av en politisk eller demonstrativ handling. I fallet Frankrike handlar det om landets yttrandefrihet - och därmed frihet att förolämpa religioner. Men detta påstådda orsakssamband är vid minsta eftertanke fullkomligt perverst.
En tidning publicerar teckningar - människor dödas. En konstnär ritar av en religiös gestalt - han tvingas till livslångt polisskydd. En lärare visar vad yttrandefrihet innebär - han halshuggs på öppen gata. Ett land tillåter att det gör karikatyrer av andra länders presidenter, profeter och symboler - helt oskyldiga människor attackeras och dödas. Ja, det går utmärkt att förstå att människor blir upprörda, sorgsna, till och med förbannade när de ser en bild som de ogillar. Det har väl hänt oss alla. Men nästa led: "Nu ska blod flyta, nu dödar jag några helt oskyldiga och försvarslösa representanter för denna avskyvärda kultur som tillåter dessa skandalösa kränkningar". Denna terrorismens logik är ju skvatt galen. Det är raka motsatsen till öga för öga, tand för tand. "Jag blir arg på teckningen, därför har jag rätt till dödligt våld". Ändå finns det folk som försöker förklara det här och peka på vilka fel Frankrike har begått i detta!
Underlag: Erik Helmerson, ledarskribent DN
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar