DEN FÖRSTE JULTOMTEN

 Dagens jultomte är ett konglomerat av traditionella berättelser, mytiska historier och figurer, verkliga personer och mytologi. Men många anser att den förste tomtens existens går att härleda till Patara i Lykien i nuvarande Turkiet. Där levde på 200-talet en man vid namn Nikolaus, ärkebiskop i Myra i dåtida Grekland, sedermera dyrkad som helgon i Katolska- och Ortodoxa kyrkorna. Hans existens anses styrkt.

Han dog 6 december 343 i Lykien (se bild). Hans namn som helgon: Sankta Nikolaus, har under århundraden blivit Sankta Claus, som ju är tomtens namn i flera länder. Även om hans existens anses styrkt går inte allt som finns belagt om hans liv att värdera historiskt utan har väl främst legendarisk karaktär.

Han föddes i Lykien av kristna föräldrar. Legenden berättar att han som spädbarn avstod från att dia sin mor på onsdagar och fredagar, och att han föddes med en helgonlik personlighet som präglades av vilja till  avskildhet och tystnad.

Efter att ha blivit prästvigd av sin släkting for han till Jerusalem för att bli eremit men återvände så småningom till sin hemstad där han blev ärkebiskop. Detta var strax före de svåra förföljelserna av kristna under kejsarna Diocletanius och Maximianus. Han kastades i fängelse. Först när Konstantin den store kom till makten släpptes han fri.

Nikolaus deltog vid det första konciliet i Nicaea, och deltog i tidens strider mot arianismen. Det berättas att han härvid slog Arius mycket hårt och att det kanoniska straffet skulle bli hårt, men det blev avskrivet genom ett mirakulöst ingripande av jungfru Maria.

                                                   

Framför allt blev Nikolaus känd för sin givmildhet och att han vinnlade sig om att inte själv framstå som givare.  När hans föräldrar dog skänkte han bort hela sitt arv till de fattiga, och han räddade tre döttrar till en skuldsatt man från att bli prostituerade genom att i tre nätter i rad kasta in en väska med guld till dem.

Han är också omtalad för att ha utfört mirakler. Mest omtalad är han för sin förmåga att hjälpa skepp i nöd.

En staty av honom på torget i Patara  i Lykien (ovan) symboliserar hans vänlighet och omtanke, i synnerhet mot barnen och de utsatta. Redan här, statyn är kanske hundra år gammal, har Niklaus fått något tomte-likt över sig. På torget finns många affärer som säljer tomtefigurer av olika slag. Bloggredaktionens medlemmar, som besökt den här platsen, kunde notera att tillströmningen av folk till de här affärerna var stor inte bara vid jultid. 

Efter sin död fördes hans kvarlevor till Italien och förvaras nu i Basilica di San  Nicolo i Bari. (Nedan)

Sankt Nikolaus är skyddshelgon för:

Grekland, Ryssland, Serbien, Aberdeen och Bari, samt för en lång rad människor och yrken: 

Barn, sjömän, fiskare, falskeligen anklagade personer, prostituerade, ångerfulla tjuvar, apotekare, bågskyttar och pantbanker.

Hans högtidsdag är den 6  december och 9 maj.

Innan tomten blev den överviktige och trivsamme man som vi numera är vana med att se på julafton har han verkligen genomgått många olika utvecklingsstadier.

I en illustration av Thomas Nast från 1881 framställs tomten så här:

Under 1800-talet förenades traditionerna med julbocken med den nyare traditionen med jultomten. Här en illustration från 1836:

Med Jenny Nyström fick vi på 1930-talet en tomte, en snäll gammal man, som liknar dagens:

Så är vi då framme vid dagens mysgubbe, sannolikt till stora delar skapad av Walt Disney:

GOD JUL önskas alla.

Underlag: Wikipedia