De flesta av våra politiska partier har krav på republik i sina partiprogram. Socialdemokraterna har haft det i snart 150 år. Mellan skål och vägg säger majoriteten av riksdagens ledamöter att republik är det enda naturliga och demokratiska.
Men ingenting händer.
Förklaringen är enkel. Det är omöjligt att få konsensus i Sverige kring hur det hela skulle gå till.
Ska vi ha en president som bestämmer, sätter ner foten och vinkar med hela handen?
Nej, säger de flesta, det är helt emot våra svenska värderingar. Ska hen väljas av folket? Självklart, demokratiskt ska det vara.
Men hur driver man en valkampanj om man inte kan lova någonting? Rösta på mig. Jag kan klippa av ett band med både vänster och höger hand. Ska partierna ställa upp sina egna presidentkandidater? Har den nyvalde då inte för alltid en partistämpel i pannan? Hur länge ska presidenten sitta? Kan han väljas om? Är det riktigt demokratiskt?
Hur ska den avsatta kungafamiljen kompenseras? Vad får de ta med sig i flytten?
Ja, det är många frågor som måste diskuteras och på svenskt vis skickas på remiss till alla tänkbara instanser för att sedan diskuteras och sammanfattas ännu en gång. Även allmänheten måste väl få yttra sig i en folkomröstning. Sedan måste det vara mellanliggande nyval, innan reformen kan klubbas igenom.
Vi ska ha president för att det är billigare, tror många. Kungahuset kostar i dag cirka 15 kronor per år för varje invånare. Det räcker knappt till en kanelbulle om året till var och en . Alla slott måste underhållas oavsett vad statschefen har för titel. Regelbundna presidentval av en president som ändå inte har någon makt kostar stora summor.
Varje avgående president måste få en lämplig pension, avpassad för en statschef. En och annan kontroversiell president kräver nog säkerhetsvakter långt efter sin regeringstid. Billigare är då att ha kvar den maktlöse kungen så länge han sköter sig bra. En annan sak är hur länge han skall sitta innan han lämnar över till kronprinsessan.
Alla stora reformer i Sverige har krävt åratal av utredningar, ibland trettio-fyrtio år, som till exempel rösträttsreformen. Tvåkammarriksdagen tog nästan hundra år att skaka fram i stället för ståndsriksdagen med adel, präster. borgare och bönder.
I dag finns ingen republikutredning i sikte och kommer knappast att beslutas om inom överblickbar framtid. Därför kan kungahuset andas ut. Ingen republik är på gång.
Underlag: Herman Lindqvist
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar