Det hade annonserats
så ansökan vi skrevsom utanpå markerats
med "Fältflygarelev".
Tolvhundra grabbar var vi
som papper skickat in
på flygardrömmar bar vi,
en ansökan var min.
Först fyrahundra stoppas
på grund av skolbetyg,
och resten börjar hoppas
för alla gillar flyg.
När läkarna studeratoss alla och envar
man styrkan reducerat,
tre hundra var nu kvar.
Så psykologisk prövning
av stressbenägenhet,
och under denna övningtvå hundra till gick bet.
Nu hundra stycken var vi
men proven var ej slut
till flygskolan då far vi
där fler skall gallras ut.
Och många fick strax vända
och skickas genast hem,när året var till ända,
då var vi fyrtiofem.
Så sänds vi ut i landet
att flyga krigsflygplan,
naturligtvis så blev det
rätt svårt, man var ej van.
Dessutom ganska farligt,
lätt sker ett haveri,fastän man tar det varligt
man hamnar lätt uti,
problem som man ej klarar,
vi efter flera år,
förlorat många karlar,
nu trettio återstår.
Så officersutbildning
blott för en liten grupp,
här sker en ny utskiljning,rätt gles blir våran trupp.
Och de som ej fått chansen
kan sluta om de vill,
de flesta därför kan se´n
ta upp ett yrke till.
Civila bolag lockar,
SAS höga löner harpiloterna de plockar,
blott fyra är vi kvar.
Och vi gör karriärer,
och en av dem var jag,
blev höga militärer,
så läget är i dag.
Den gallring som beskrivits
har pågått fyrtio år
det urval som bedrivitshar satt rätt djupa spår.
Med åren man nog blivit
en riktig fatalist
och den som detta skrivit
blev kvar till allra sist.
Underlag: Eget
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar