FATALISTEN

En gammal man satt ute i Sherwoodskogen och tänkte tillbaka på sitt liv. Han hade varit
flygare i yngre dagar. Det var mest positiva minnen som dök upp, men visst var det en
säregen arbetsmiljö som han upplevt under dessa år. Det var en tid med glädje, blandat
med mycken sorg, när flygkamrater omkom i olyckor, som denna våghalsiga miljö
inbjöd till.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
FATALISTEN
Drygt fyrtio års flygning mig lärde
att ensam ta ansvar för allt
då var det förvisso av värde
att handla rätt avspänt och kallt.
Det gällde att ej kollidera
att lita på motorns funktion
att bränslebrist inte riskera
och sköta sin navigation.

Och syrgasen måste man kolla
och värden på vart instrument
för misstag kan olyckor vålla
rätt ofta har sådana hänt.
Och vädret kan vålla bekymmer
exempelvis dimma och snö
den hotbild som flygningen rymmer
den präglar vår flygarmiljö.

Rätt mycket man kan reducera 
av risker som flygningen har
dock kan man ej helt negligera
att många ändå finnes kvar.
Man tvingades leva med dessa
en del av vår vardag det blev
dock fick de ej föraren stressa
när flygövningar vi bedrev.

Med risker man fick kalkylera
vid lågflygning kunde det ske
när måsflockar man skall passera
med hög fart, man hann dem ej se.
Om bilmotorn stannar så är det
försmädligt och ingenting mer
i flygplan dessvärre så bär det
i hög fart mot jordytan ner.

När väderförsämringar hände
då gällde att skynda sig på
när samtidigt hemåt vi vände
i landningskö hamnar man då.
Vid banan krävs sikt för att landa
runt en kilometer går bra
vid halka så måste man sanda
vi hjälp utav bromsskärm fick ta.

Med uppvisningsgrupperna drog vi
på flygdagar jättepublik
i tät formation risker tog vi
en verksamhet ganska unik.
Här gällde att lita på andra
som flög i vår uppvisningsgrupp
stor tillit vi fick för varandra
men ändå man måste se upp.

Totalt sett så var det rätt mycket
man ej kunde göra nå´t åt
det gällde att stå emot trycket
här dög ej att falla i gråt.
Vi lärde oss att acceptera
en tämligen hög risknivå
ej hjälpte att ens spekulera
i allting som fel kunde gå.

Av tiden i luften jag lärde
blott gör allt så bra du förmår
och allt därutöver, så är de´,
glöm bort det, det går som det går.
Av detta så följer att oro
man bör inte känna så starkt
om fler fatalisterna voro
så sjönk nog frekvensen infarkt.

Underlag: Eget