GENERALERNA

En av de boende i Sherwoodskogen var militär i yngre år. Han har tjänstgjort många år 
på Militärhögskolan (MHS)  i Stockholm, både som elev och lärare. Andra läsåret genom-
förde de två-åriga högre kurserna en resa  till andra länders försvarshögskolor, vanligen 
inom Europa. Den resa som berättas om här gick till Finland.
Chef för Militärhögskolan när den här resan genomfördes var en armégeneral av den
gamla skolan, generalmajoren Erik Rosengren. Han var sträng och militärisk i sitt upp-
trädande. Han var storvuxen och utstrålade mycket pondus. Men innerst inne var han en 
varm och godhjärtad människa. Han gick bort 1988, 80 år gammal. 
Den finske generalen och legendariske "ryssdödaren" under vinterkriget som nämns 
nedan och som sedermera blev god vän med vår general hette Korhonen. 
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

GENERALERNA

En fin gammal herre förvisso han var
på mängder av pondus och resning han bar
gestalten var kraftfull, hans värdighet stor
jag träffade honom när jag var major.
Han valde rätt tidigt att bli militär
och gjorde därefter en snabb karriär
men hälsan dessvärre ej stod honom bi
ett hjärtfel begränsade hans energi.

Vi reste tillsammans i Finland ett år
längs gränsen mot öster då färdvägen går
från Salla i norr till Karelen vi far
och sakkunnig guidning längs vägen vi har.
Ett gäng veteraner från kriget vi fått
de visar var striden mot ryssen har stått
och en utav dem var en finsk general
som började kriget som enkel korpral.

Han gjorde i kriget en snabb karriär
ej bakom ett skrivbord men med sitt gevär
modern variant av Sven Duva han var
fantastiska minnen från kriget han har.
Tre gånger han sårats men överlevt allt
ett år i ett fångläger frös han och svalt
dock utväxlas han och mot fronten han for
när kriget var slut har han blivit major.

Och långt efter kriget han blir general
betraktas måhända som smått museal
en kraftkarl dock är han fast liten och satt

en humorfylld herre med nära till skratt.
Två ytterligheter var svensken och han
men ändå de två genast finner varann
en frontsoldat möter en skrivbordsstrateg
som kompisar sedan vår buss de besteg.


Den kvällen det sauna och middag skall bli
till Imatra snabbt transporterades vi
och nere i saunan på vårat hotell
där möts generalerna i en duell.
De regler som gällde var enkla och få
den vann som nu sist ut ur saunan kan gå
jag visste att värmen i denna lokal
starkt frestar på hjärtat på min general.

En flaska med whisky de tog med sig in
stor risk för att svensken skall trilla av pinn
de hällde på vatten och ångan stog tät
jag tänkte på Lytzen och Hans Majestät.
Det dröjde rätt länge men ändå till slut
som nykokta kräftor de två kommer ut
och ögonen glänser av värme och sprit
men samtidigt kom dom, en stor svensk merit.

Den middag som bjöds var av ansenligt slag
det åts och det dracks ganska friskt överlag
de två generalerna nog allra mest,
förvisso en minnesvärd avslutningsfest.
Och dagen därefter var avresedag
min reskamrat var ganska darrig och svag
han sannolikt led alla tänkbara kval
när han efter lunchen skall hålla sitt tal.

Så reste vi åter till Sverige igen
men ej generalen nog glömmer bort den
duell som han borta i Imatra haft
som frestat så  hårt på hans vilja och kraft.
Men inte blev hjärtat alls skadat av det
istället det tillfrisknat, så vitt jag vet,
för stolt var han säkert, för en byråkrat
ju hävdat sig hyfsat mot en frontsoldat.

Underlag: Eget