HARRY JÄRV

Harry Järv föddes 1921 i ett svensktalande jordbrukarhem i Karperö utanför Vasa.
Under Finlands frihetskrig 1918 mot både tsarryskt och kommunistiskt välde -
vilket också utvecklades till ett blodigt inbördeskrig - deltog Järvs far som en av
många öster-bottniska frivilliga i Gustaf Mannerheims "vita bondehär". När
vinterkriget bröt ut var Järv 18 år. Han anmälde sig till armén och skickades som
gymnasist till en underofficersskola. Men vinterkriget tog slut innan Järv hann
delta i aktiv strid. Men under kriget som följde, fortsättningskriget i förbund med 
Tyskland, fick han strida desto mera. Åren 1942-43 ledde Järv mer än 200 fram-
gångsrika patrulluppdrag bakom de ryska linjerna på Karelen mot ryska bunkrar,
kulsprutenästen och stödjepunkter. Han beundrades av sina soldater men han var
väl känd och fruktad av ryssarna.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------
KOMPANICHEF VID INFANTERIREGEMENTE 61 (IR 61)
Under  Finlands korta och osäkra fredsperiod 1940-41 sattes Harry Järv in som under-
sergeant i fortsättningskriget. Han utmärkte sig i strid och valdes i slutet av 1941 ut
till officersutbildning. Som fänrik och löjtnant tjänstgjorde Järv som pluton- och kompani-
chef vid IR61, den berömda österbottniska "Sextiettan".

Efter hårda strider på sensommaren 1941 vid 
Säntemä och floden Svir nådde regementet
floden Jandeba mellan Ladoga och Onega.
Där vidtog drygt två års ställningsstrider tills
de sovjetiska storoffensiverna på Karelska
näset började sommaren 1944.

I mars 1942 försökte IR61 genom upprepade
frontalangrepp slå ut en rysk stödjepunkt
Plitsa(Fågeln).
Efter fyra misslyckade anfall och efter svåra
finländska förluster lät man då Harry Järv och 
hans patrull göra ett nytt försök. Järv accepterade 
uppdraget och gav sig iväg med 10 man in bakom
de ryska linjerna. I den ryska stödjepunkten fanns 
ca hundra man med kulsprutor och granatkastare.
Järv inväntade dåligt väder. Kvällen och natten
8-9 februari 1943  blåste och snöade det och då satte man igång. Under flera timmar grävde
man sig ljudlöst fram genom snön mellan de ryska vaktposterna. Kl 03.30 var man framme 
vid de ryska skyttegravarna. Eldgivningen började 03.45 och därefter vidtog närstriderna.
Efter en dryg halvtimme var den ryska styrkan nedkämpad och den sovjetiska stödjepunkten
var i finsk hand. Alla i Järvs patrull överlevde. En man hade fått granatsplitter i ett ben,
men han tog själv bort splittren med sin slidkniv.
Ett halvår senare, natten 5 september 1943 var Järv på väg tillbaka efter ett spaningsupp-
drag. I mörkret råkade han trampa på något vid sidan av stigen. Han hade klivit på en mina
som sprängde bort hans vänstra fot. De finska soldaterna bar alltid med sig en läderrem
i ammunitionsväskan för att kunna stoppa blodflöden i sådana här fall och detta drog
Järv åt strax över knät. Hans mannar släpade hem honom. På fältsjukhuset amputerades
hans vänstra ben under knät. Våren 1944 vårdades han på St Görans sjukhus i Stockholm
i likhet med många finska krigsinvalider.
Med underbensprotes återvände han till sitt regemente, men bara en vecka senare slöts
freden mellan Sovjet och Finland i september 1944.

Under kriget  tilldelades Järv tre frihetskors och två frihetsmedaljer för sin enastående
tapperhet i fält . Han föreslogs av tre generaler att förordas till Riddare av Mannerheim-
orden men han fick den inte. Mannerheim ansåg att han gav sina soldater för stora 
friheter.

EFTER KRIGET
Järv flyttade efter kriget till Stockholm där han verkade vid  Kungliga Biblioteket som
biblioteksråd och ställföreträdande riksbibliotekarie. Han blev fil. lic. vid Uppsala
universitet samt hedersdoktor i filosofi vid Åbo och Uppsala universitet. Han var ledamot
av Vitterhetsakademien och redaktör för flera finsksvenska kulturtidskrifter.
Han gjorde sig känd som samhällsdebattör, gav ut flera böcker, bland annat om Kafka,
som han hade som specialintresse.
Han har tilldelats en lång rad priser och utmärkelser, bland många andra Alf Henrikson-
priset.
Harry Järv lär skall ha sagt om sig själv: 
" Det är egentligen bara tre saker jag kan, det är kommatering, fotografering och
närstrid".
Harry Järv avled 21 december 2009 i Stockholm och är begravd på Kapellbacken i
Korsholm, Karperö, nära Vasa i Finland.

Underlag: Militärhistoriska skrifter och Wikipedia.