DEMOKRATINS SVAGHETER
I debattprogrammet Ekdahl o Ekdahl i SVT härom kvällen försökte en filosof, Torbjörn
Tännsjö, tackla problemet med den pågående uppvärmningen och att ingenting görs.
Han menade att demokratierna inte hade kraft nog att genomdriva de åtgärder som
kanske måste vidtas för att få stopp på koldioxidutsläppen.
För att snabba och kraftfulla åtgärder skall komma igång kan det krävas att demokratin
får stå tillbaka för någon form av en kraftfull diktatur. Denna idé att demokratin står i
vägen för åtgärder mot utsläppen diskuterades livligt.
Mot tanken på en diktaturstat talar ju det förhållandet att de värsta miljöbovarna i världen
i dag är diktaturer, Kina, Ryssland och numera också Brasilien. Till dessa länder kan man
också foga USA, så länge som Donald Trump är landets president.
DEN POLITISKA HÖGERN
Jan Guillou analyserar den pågående uppvärmningen av vår planet i en krönika i AB.
Att rädda jorden på kort sikt anser världens ledare vara olönsamt. Att det är lönsamt på
längre sikt, så att mänskligheten överlever, torde de flesta kunna enas om.
Vi vet vad som åstadkommer den pågående förödelsen, koldioxid från fossila bränslen.
Vi vet sålunda vad som kan göras för att rädda
planeten. Det är alltså inget kunskapsproblem.
Det är inte heller något tekniskt problem. Vi haralltså att göra med ett politiskt problem.
Många skyller på marknadskrafterna, men den
så kallade Marknaden är ingenting annat än en
pseudonym för högerpolitik, som inför allas ögon
leder till undergång.
Jan Guillou frågar sig avslutningsvis: Vad skall
vi göra åt detta? Hans svar är: Bekämpa den
politiska högern in i döden, kanske dessvärre
bokstavligen.
METANGASEN
Debattörer och även klimatforskare på skilda håll pekar på allvarligare hot än de som
människan har bidragit med. Ett av dessa är den gigantiska mängden av metan, sumpgas,
som är bunden av permafrosten på främst norra halvklotet. Avsmältningen efter den senaste istiden började för ca 10 000 år sedan, I takt med att permafrosten påverkas av stigande
luft- och vattentemperaturer ökas risken för att denna mycket kraftfulla växthusgas tränger
igenom permafrosten och frigörs i atmosfären. Om stora mängder av denna mycket
kraftiga gas, tjugo gånger kraftigare än koldioxid (men mera flyktig) frigörs kan det spela
en avgörande roll för det framtida klimatet av en helt annan dignitet än vad mänsklig
påverkan har haft och har.
I Sherwoodskogen delar vi professor Birger Schmitz uppfattning att det finns positiva
effekter för jorden med mera värme.
Lyssna inte på domedagsprofeterna, var optimist!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar