ERDOGAN OCH TURKIET

 Även ett Turkiet utan Erdogan hade blockerat Sveriges ansökan om Natomedlemskap.

Recep Tayyip Erdogans namn har ofta blivit synonymt med "Turkiet". Men landets politiska kurs tas ut i samråd med andra statsintressen, ibland synliga men ofta osynliga.

Även ett Turkiet utan den sittande presidenten hade sannolikt satt käppar i hjulet för Sveriges Natoansökan.

Visst är han Turkiets ansikte utåt. Hans parti, AKP, har varit dominerande i kongressen från 2007 till 2013. Men Erdogan har aldrig, inte förr och inte nu, varit Turkiets envåldshärskare. Kanske ser det ut som tunga beslut kommer som diktat direkt från presidenten i Ankara, men så är det inte. De tunga besluten som berör in- och utrikespolitiken måste ha stöd från andra i statsledningen. Några av dessa sitter i det beryktade Nationella säkerhetsrådet, MGK, som före Erdogans tid förde en brutal regeringspolitik. 

MGK  existerar fortfarande och flera av dess medlemmar, som försvars- och inrikesministrarna, har ett rejält inflytande. Men i dag sker alla diskussioner mellan MGK och presidenten utan insyn. Det har till exempel gällt Sveriges och Finlands medlemskap i Nato, politiken mot Syriens kurder och politiken gentemot Saudiarabien, Arabemiraten och Israel. En nyckelspelare är högerextrema MHP:s ledare Devlet Bahceli, som sedan 2015 garanterar AKP majoritet i kongressen.

Både Bahceli och militäretablisemanget har tvingat Erdogan backa i centrala frågor och förmådde honom att bland annat  ogiltigförklara borgmästarvalen i Istanbul 2019 och 2020.

Erdogan är djupt bekymrad över sina sjunkande popularitetssiffror inför valet nästa år. Om hans makt varit av det totalitära slaget hade han inte behövt oroa sig, men Erdogan vill till varje pris upprätthålla det demokratiska skenet trots statens alla rättsövergrepp och förföljelser av oliktänkande. Det sista som återstår av den turkiska demokratin är de fria valen - om de avskaffas mister regimen sin legitimitet i omvärldens ögon.

Erdogan är medveten om att utan stödet från miljontals kurdiska väljare skulle han inte kunna behålla makten. Han är mycket väl medveten om att miljontals turkiska väljare betraktar Sveriges stöd till Syriens kurder som en hederssak för Turkiet. Eftergifter från svensk och finsk sida kommer att glorifieras av den regimtrogna turkiska pressen och bli till valfläsk nästa år.

Underlag: DN:s korrespondent Nathan Shachar

PUTIN HÅLLER TAL IGEN

 Vladimir Putin har förklarat att han inte har några invändningar mot att Ukraina går med i EU. Uttalandet är överraskande,  i likhet med många andra uttalanden han gjort på senare tid. Han har upprepade gånger tidigare slagit fast att Ukraina inte ens har rätt att finnas till. Dessutom är själva syftet med Rysslands krig mot Ukraina att förhindra att Ukraina vänder sig västerut.

Det är ingen ovanlighet att uttalanden från den ryske presidenten sprider förvirring. Ibland handlar det om att få motståndaren ur balans, ibland att så splittring. Ändå är det svårt att förstå vad Putin är ute efter när han som en kommentar till att Ukraina väntas bli ett kandidatland till EU säger att han inte ser några problem med det. EU är inget militärt block. Varje land har rätt att gå in i ekonomiska sammanslutningar, sade han under årets ekonomiska forum i Sankt Petersburg. Underförstått: EU får  finnas till skillnad från försvarsalliansen Nato, som av ryssarna betraktas som ett aggressivt hot.

Men mycket skorrar falskt i Putins resonemang. Det var trots allt EU-frågan som satte i gång händelseutvecklingen i Kiev 2013. Ukrainas dåvarande ryssvänlige president Janukovytj hade under hösten förhandlat fram ett samarbets- och handelsavtal med EU. Detta ogillades av Putin som tvingade Ukraina att i stället ansluta sig till Rysslands nybildade Euroasiatiska Union. Följden blev det folkuppror , det som kom att kallas Euromajdan. 2014 sköt rysk polis ett hundratal demonstranter. Janukovytj flyr till Moskva. Ryssland annekterar Krim och skickar trupp till sydöstra Ukraina och etablerar  lydstater i Donetsk och Luhansk, där kriget rasar som värst i dag.

Nu säger Putin plötsligt att det var det ukrainska EU-närmandet 2014 som senare orsakade kriget i Ukraina. Men nu säger han att ett medlemskap i EU är helt i sin ordning. Samtidigt kommer andra politiker i Kreml med helt andra budskap.

Förre premiärministern och presidenten Dmitrij Medvedev sade för sin del: "Vem har sagt att Ukraina ens kommer att finnas på världskartan om två år." och han tillägger, "Den europeiska unionen kommer inte längre att existera den dag det skulle bli aktuellt för Ukraina att bli medlem."

Dumaledamoten Vjatjeslav Nikonov har sagt att "Ukraina kommer inte att existera länge nog för att bli medlem i EU". Det uttalandet ligger i linje med Putins grundsyn att före detta Sovjetunionens territorium motsvarar det historiska Ryssland som ska återupprättas som imperium. Det är värt att notera att Nikonov är dotterson till Stalins utrikesmonister Molotov, känd från Molotov-Ribbentroppakten från 1939, som delade upp Europa i en västlig och en östlig del.

För Putin är det just nu aktuellt att få väst att "godkänna" att han tar större bitar av Ukraina. För det ändamålet tänker Putin använda livsmedel. Den tankegången uttryckte Kremls propagandist Margarita Simonjan nyligen mot bakgrund av de miljontals ton spannmål som nu ligger i ukrainska hamnar men inte får utföras. " Det talas om det i  Moskva. Allt vårt hopp finns i hungern. Svälten kommer att starta nu och de kommer att häva sanktionerna och bli våra vänner, därför att de inser att det är omöjligt att inte vara vän med oss".

Underlag: Michael Winiarski, utrikeskommentator DN.

KALININGRAD

 NU TRAPPAS KONFLIKTEN OM KALININGRAD UPP TILL EN NY NIVÅ

Den rysks exklaven Kaliningrad har länge varit ett öppet sår i Europa. Efter att Litauen stoppat vissa varor till regionen hotar Ryssland med repressalier och "inte enbart diplomatiska", enligt utrikesministeriet i Moskva, eftersom det skulle kunna utlösa ett krig mellan Nato och Ryssland.

FAKTA OM KALININGRAD

Den ryska regionen Kaliningrad kallas för exklav eftersom den saknar landförbindelse med Ryssland.

Vid andra världskrigets slut erövrade Sovjetunionen området från tyska Ostpreussen och staden Königsberg döptes om till Kaliningrad.

På grund av sitt strategiska läge vid Östersjön blev Kaliningrad en viktig militärbas och var fram till 1991 stängd för utländska medborgare.

Efter Sovjetunionens upplösning blev Kaliningrad avskuret från Ryssland.

Landvägen kan Ryssland nå Kaliningrad via den så kallade Suwalkikorridoren, en 70 km lång landremsa mellan Belarus och Kaliningrad. Den har fått namnet efter den polska staden med samma namn vid gränsen till Litauen där den passerar.

Den polske premiärministern Mateusz Morawiecki sade nyligen att den här korridoren är den känsligaste punkten på Natos karta.

Det var i helgen som Litauens regering meddelade att de EU-sanktioner som införts mot en del ryska produkter nu också ska omfatta det som transporteras med järnväg från Ryssland till exklaven Kaliningrad. De varor som  omfattas är kol, stål, järn, byggnadsmateriel och elektronik, och motsvara ungefär en fjärdedel till hälften av värdet av de ryska leveranserna till Kaliningrad.

Ryssland kallar åtgärderna en blockad och kallade upp EU:s ambassadör i Moskva till utrikesministeriet för att lämna en protest. Det ryska säkerhetsrådets ordförande Nikolaj Patrusjev, tidigare chef för ryska säkerhetstjänsten FSB, förklarade att den litauiska åtgärden kommer att få "allvarliga negativa konsekvenser för Litauens medborgare", utan att specificera vad det kunde handla om. Han tillägger att Ryssland kommer  att svara på dessa fientliga handlingar och att nödvändiga åtgärder kommer att vidtagas inom kort.

På onsdagen sade ryska UD:s talesperson Maria Zacharova  att Rysslands motåtgärder övervägs i Moskva och kommer inte att stanna vid diplomatiska sådana.

Litauen måste nu tackla kommande ryska påtryckningar och hot. Litauiske presidenten Gitanas Nauseda sade att regeringen i Vilnius vill betona att sanktionerna är en fråga för hela EU och dess 27 medlemmar.

Det har nu gått drygt 30 år sedan de baltiska staterna återfick friheten. Relationerna med Ryssland nådde ett bottenläge när Litauen ansökte och fick medlemskap i Nato 2004.

Den mest sannolika åtgärden från rysk sida i dagsläget torde vara energiutpressning, det vill säga att Ryssland hotar med att stoppa alla leveranser av olja och gas. Men detta fungerar sannolikt dåligt på Litauen, som redan sagt adjö till all rysk gas.

Som en direkt följd av Ukrainas hårdnackade motstånd i kriget,  reduceras varje dag den ryska krigsmaktens resurser. Det militära hotet från rysk sida måste naturligtvis ändå tas på visst allvar. Om  inte annat kan Ryssland i sin propaganda skrämmas med vapenskrammel. 

Underlag: Michael Winiarski, utrikeskorrespondent DN.

EN NATIONALRÄTT

De flesta svenska högtider firas med sill och helst färskpotatis -- tala om en nationalrätt -- och till detta hör av hävd en och annan nubbe. Det spelar ingen roll om det är jul, påsk eller midsommar. Det ska alltid vara sill.

Därför laddar affärerna efter två pandemi- år utan midsommarträngsel på en merförsäljning på runt en miljard kronor under midsommarveckan, enligt Svensk Handels rapport. Då finns det extra mycket som midsommarfirande svenskar fyller förråden med, som insektsmedel, gräddfil och -- just det-- sill.

Låter det fantasilöst? Det är snarare logiskt. Att sill i det närmaste kan klassas som en nationalrätt rimmar fint med Sveriges självpåtagna roll som föregångsland i klimatfrågan.

För sill är inte bara lämpligt att duka fram på buffén.

Forskning visar att fisken tillsammans med ostron, makrill och skarpsill är outstanding bland animaliska livsmedel när det kommer till att påverka klimatet så lite som möjligt. Den är till och med svårslagen ur miljö- och näringssynpunkt jämfört med en del mat från växtriket, vilket beror på att de bildar stim och kan fiskas energieffektivt.

Lägg till att sill knappt har blivit dyrare under det senaste året och är bra för hjärnan, så betyder det att det nästan kan rekommenderas att ta en extra portion av sillunchen och äta rester återstoden av helgen, förutsatt att djuren inte är fiskade i Östersjön. I så fall är riktlinjerna från Livsmedelsverket max en gång i veckan, medan breda grupper bestående av bland annat barn och gravida bör hålla sig till högst två-tre gånger per år, och så många är ju storhelgerna...

Att servera sill även mellan högtiderna är å andra sidan ingen dum idé, utan tvärt om en god gärning -- både för dig själv och för klimatet.

Underlag: Susanne Nyström, midsommarskrivare DN.

GLAD MIDSOMMAR ÖNSKAS ALLA BESÖKARE I SHERWOODSKOGEN!

SVERIGES NYA NATIONALFJÄRIL

 Vår nya nationsfjäril på frammarsch. Den långlivade citronfjärilen breder ut sig över Sverige. Framför allt bryter den upp mark längst uppe i norr. Nu har den utsetts till Sveriges nationsfjäril.

-- Det är ett mycket bra val. Det är den första fjärilen man ser om våren och den sista man ser om hösten, säger Lars Pettersson, docent i zooekologi vid Lunds universitet, som är samordnare i svensk dagfjärilövervakning.

Mer än 20 000 personer deltog i omröstningen som anordnades av Fjärilshuset i Stockholm i samarbete med en lång rad organisationer. Ca 40 procent av dessa hade citronfjärilen som favorit.

De senaste 12 åren har antalet citronfjärilar ökat i Sverige och de syns numera på allt fler platser.

Underlag: Expressen

PANG I BYGGET

Fortfarande flyttar EU generalförsamling årligen då och då emellan Bryssel och Strassburg, en kostsam och arbetskrävande flytt vars enda syfte lär vara att låta fransmännen känna medbestämmande i EU-arbetet, rädda som de är att bli lämnade utanför.

Denna bloggs redaktion genomför också många gånger om året ett flertal egentligen ganska onödiga flyttningar mellan Nyköping och Höganäs. Syftet är inte djupare än att behålla kontakten mellan hus och sociala nätverk på de båda orterna.

För några dagar sedan var det dags igen för en flytt norrut. Innan vi for från Skåne hade Fredriksdalsteatern med Eva Rydberg öppnat för säsongen. På programmet stod John Clease´s Tv-klassiker från 1970 Fawlty tower, Pang i bygget. Man hade just startat det här programmet på Fredriksdalsteatern när covid-19 slog till och allt måste ställas in för två år sedan.

Redaktionen hann se årets föreställning innan det bar iväg norrut.

För att man skall ha framgång med en sådan  här uppsättningen krävs att man hittar en bra John Clease-figur för huvudrollen, och det har man i år, Adde Malmberg. Han gestaltar galne Basil med stor bravur. Eva Rydberg är mästerlig, särskilt i grälandets replikkastning. Hennes barn Birgitta och Kalle gör fina rolltolkningar, som den nyttiga och oumbärliga Polly och den slagtålige Manuel från Barcelona. Runt omkring dessa har man en stor ensemble med profilerade hotellgäster med bland andra Ewa Roos som den påstridiga Mrs Richards, som stänger av hörapparaten för att spara på  batteriet.

Föreställningen får bra vitsord av recensenterna, Anders Björkman i DN och Ingegärd Waaranperä i Expressen.

Sannolikt blir den här uppsättningen Eva Rydbergs sista på den grönskande Fredriksdalsteatern. Det här är hennes 28: e säsong, lika många som sin föregångare Nils Poppe.

Vad händer sedan? Många tror (och hoppas?) att dottern Birgitta Rydberg kommer att ta över.

PRUTTKUDDEN

                                     DEN SISTA LUFTEN LÄMNAR PRUTTKUDDEN

I början av 2019 släppte Vänsterpartiet fram Stefan Löfven som statsminister, trots förnedringdklausulerna i januariöverenskommelsen.

Det fick tidningen Fokus politiske chefredaktör Johan Hakelius att likna partiet vid en pruttkudde: "något som ger ifrån sig generande ljud när någon sätter sig på den, men som direkt därefter ligger slak och tom under rumpan".

I själva verket, och föga förvånande var det Centerpartiet som lade sig plattast under Socialdemokraternas erkänt breda betonghäck. V verkställde sitt hot att fälla Stefan Löfven om han försökte genomföra borgerlig politik, medan de tilltryckta centerpartisterna entusiastiskt ställde upp som sittdyna ännu en gång.

Så här i bakvagnen på mandatperioden kan vi konstatera att det blev ingenting av  allt väsen Annie Lööf åstadkom kring januariavtalet. Den fria hyressättningen i nyproduktion blev vräkt från regeringens agenda, den revolutionerande strandskyddsreformen gällde bara småvatten och den modesta moderniseringen av arbetsrätten blev utskåpad av företagen.

Ingen utom C:s partiledning är förvånad. Den breda mittens häpnad gäller nu senast över att regeringen inte verkställt slutsatserna i den utredning om gårdsförsäljning av alkohol som S aldrig ville tillsätta och vars förslag partiet tycker är dåliga. I den intervju (SvD 17/1) säger Annie Lööf ändå att hon förväntar sig att regeringen agerar, och "att det är ett krav från Centerpartiets sida" att man genomför gårdsförsäljning.

Men hur partiet skall sätts kraft bakom orden är mycket oklart, möjligen av den enkla anledningen att förmågan inte finns. För så länge C har isoleringen av andra partier som överideologi tenderar de sakpolitiska hoten vara lika tomma som en sprucken ballong. "Vi utgår ifrån att regeringen faktiskt lägger fram det här. Annars kommer vi att använda det här förslaget och lägga det skarpt i riksdagen", säger Annie Lööf i intervjun.

Skarpt, minsann. Det låter onekligen som det gnyende gnisslet när den sista luften lämnar den slaka pruttkudden.

Underlag: Toröredaktionen och Peter Wennblad, SvD.

ETT FRITT UKRAINA

Drömmen om ett fritt Ukraina har blossat upp många gånger under historiens lopp. I och med det polsk-litauiska samväldets delning mellan Preussen, Österrike och Ryssland på slutet av 1700-talet hamnade den största delen av  Ukraina i Rysslands medan den västligaste delen tillföll Österrike.

För drygt hundra år sedan fanns planer på att upprätta ett ukrainskt kungarike - med ärkehertig Wilhelm Franz av Habsburg - Lothringen, brorson till den österrikiske kejsaren Franz Josef som kung.

Wilhelm växte upp på slottet Zywiec i nuvarande södra Polen. Det var tänkt  att hans bror skulle bli kung över ett återuppståndet Polen och hans svägerska, den svenska adelsdamen Alice Ankarcrona skulle bli Polens drottning.

                                      Alice Ankarcrona

Redan som tonåring blev ärkehertig Wilhelm fascinerad av Ukraina vars befolkning kejsarfamiljen beskrev som vilda barbarer. Wilhelm blev förälskad i Ukraina och ukrainarna, som han fann vare sig barbariska eller vilda. Däremot var de, ansåg han, världens bästa soldater "med nerver av stål".

                                                Hertig Wilhelm

Wilhelm blev officer för ett regemente i Ukraina. Han lärde sig språket och skrev dikter på ukrainska. Wilhelm bytte namn till Vasyl och kallades Vasyl Vysjyvany på grund av den ukrainska broderade skjortan (vysjyvanka) han bar under uniformen. Han blev ukrainare.

Då första världskriget bröt ut, slogs hans regemente tappert mot ryssarna. År 1919 utropades den österrikiska delen av landet till det fria Ukraina och Wilhelm var kvar för att kämpa på ukrainarnas sida mot bolsjevikerna. Hela Ukraina förlorade sin nyvunna frihet redan 1921. Wilhelm flydde till Wien. Han verkade för ukrainarnas sak i Wien och sedan i Paris. Där greps han av utsända ryska agenter och fördes till ett ökänt fängelse i Kiev där han förhördes under brutala former. Han dömdes till 25 års förvisning till Sibirien, men avled av skador han fått under tortyren i fängelset innan han kunde köras i väg.

Wilhelms minne lever starkt i Ukraina och så sent som 2020 sattes en hyllningsplakett upp på en vägg i Kiev. Han fick aldrig uppleva kungariket Ukraina men ukrainarna har aldrig glömt hans livslånga frihetskamp.

De tilltänkta regenterna i Polen, Wilhelms bror och svägerska, greps av Gestapo men de överlevde fånglägret och kom till Sverige. Alice Ankarcrona som aldrig blev drottning av Polen, försökte efter kriget få tillbaka familjens gods i Polen, men kastades ut av kommunisterna. Hennes man avled i Sverige av sina umbäranden. Själv levde hon länge under små omständigheter ända till 1985.

Underlag: Herman Lindqvist

MERKEL OMVÄRDERAS

 Efter 17 år som förbundskansler försvann Angela Merkel in i skuggorna. I veckan fick vi veta att hon begav sig till Östersjökusten oh tog gärna långa vinterpromenader, iklädd en kapuschongtröja så att folk inte skulle känna igen henne.

Under en utfrågning i Berlin berättade hon om tystnaden och tankarna. Vi fick veta att Merkel ägnat sig åt att läsa Shakespeare och särskilt "Macbeth". I samma anda framkom att hon betraktade kriget i Ukraina som "en stor tragedi".

Med tanke på lidandet och förstörelsen är läget onekligen tragiskt, men det är allt annat än en olyckshändelse. Bakom kriget finns ett medvetet beslut, fattat av den ryske diktatorn Vladimir Putin. Hans anfall på Ukraina är mest av allt bestialiskt, inte tragiskt.

Om man ska tala om tragiska beslut som saknar onda avsikter, finns de snarare att finna under Merkels egen tid vid makten. Vid samtalen i Berlin ville inte den förre förbundskanslern be om ursäkt för sin Rysslandspolitik. "Jag ansträngde mig hårt." Det är väldigt synd att det inte fungerade.

Hon påpekade att hon aldrig haft några illusioner om att det täta ekonomiska utbytet med Ryssland skulle dämpa Putin. Hon försvarade också beslutet  att stänga Natodörren till  Georgien och Ukraina 2008, med att den ryske härskaren då hade betraktat ett medlemskap som en krigshandling. Och hon anser fortfarande att dialogen och förhandlingarna under åren med Kreml har  varit värda mödan, trots det vi nu ser. "Diplomati är inte fel bara för att den inte lyckas", sade hon.

Svagheten med dessa svar är att de, som så ofta med Merkel, är taktiskt orienterade. Hon fokuserar på vad ett agerande lett till  stunden, inte dess strategiska betydelse. Hon har blivit känd för kortsiktig, bekväm och stegvis problemlösning, inte ett långsiktigt perspektiv. Inte heller tycks Merkel vilja se hur hur olika politikområden påverkar varandra och sammantaget kan framkalla ett större haveri.

Strategi handlar om vilka krafter som formar den miljö en organisation, ett land, eller för den delen en kontinent  verkar i. En skicklig ledare förstår dessa styrkor och ser till att dra fördel av dem. Nyckelorden är beroende och inflytande. Att förekomma snarare än förekommas.

Under Angela Merkels tid som förbundskansler har Europas beroende av Ryssland ökat markant. Samtidigt har inflytandet minskat. Allt detta har Putin sett och utnyttjat.

Det enskilt största misstaget under Merkelåren var inte militärt, diplomatiskt eller taktiskt. Det var energipolitiken.

Efter Fukushimakatastrofen i Japan 2011 bestämde sig den tyska förbundskanslern för att hastigt avveckla tysk kärnkraft, 17 reaktorer som stod för en fjärdedel av landets elanvändning. På ytan hade detta inget att göra med Ryssland. Men beslutet ökade  kraftigt beroendet av gasimport från just Ryssland, efter som Tyskland saknade andra snabba lösningar och inte heller såg till att skapa möjliga alternativ, som exempelvis terminaler som gjort det möjligt att ta emot flytande naturgas från andra delar av världen.

Merkel grundade alltså en situation där hon inte bara markant ökade energiimporten från Ryssland, och gav grönt ljus till den omstridda gasledningen Nordstream2 genom Östersjön. Hon avstod också från att säkerställa existensen av andra val till Tyskland. Därmed försatte hon inte bara sitt eget land utan hela EU i ett underläge mot Kreml vilket Putin utnyttjat. Det demokratiska Europa förmår inte i dag att snabbt avbryta sin finansiering av Putins krig genom att snabbt helt sluta köpa gas från Ryssland.

Sverige har också skyndat på avvecklingen av kärnkraften, men vår goda tillgång till

vattenkraft gör oss inte lika utsatta som Tyskland. Nedmonteringen av vårt natiónella försvar har följt samma mönster. Vi är nu beroende av andra för att hjälpligt försvara oss själva. Nu måste vi sätta hoppet till Erdogan  tillsammans med Finland. 

Angela Merkel har som tysk förbundskansler stått upp för Europas kärnvärden under en tid då dessa varit i stark press. Hon kommer att bli ihågkommen som en beundransvärd förkämpe för demokrati och mänskliga rättigheter.

 Men hon går också till historien som en ledare som inte förstod eller ville kännas vid de tragiska konsekvenserna av beslut som hon fattade. Sanningen är att Merkel framkallade en strategisk underordning av Europa gentemot Ryssland. Den gav Putin självförtroende och en känsla av att han kunde ta för sig.

Omvärderingen av Angela Merkel som förbundskansler är smärtsam men nödvändig och har nog bara börjat.

                                                     Avtackning

Underlag: Chefredaktören DN, söndagskrönika 12 juni

VAD HANDLAR UKRAINAKRIGET OM?

                                   Tsar Peter den store, Sveriges farligaste fiende under Det stora 

                                   nordiska kriget  1700 - 1721.

Putin var på en utställning nyligen i Moskva med anledning av 350-årsdagen efter tsaren Peter den stores födelse.

Enligt ryska källor förklarade han då orsaken till konflikten i Ukraina. Alla som tror på Natos och Ukrainas anfallsplaner eller det påstådda behovet att rensa ut ukrainska nazister, kan glömma det. Putin har för en gångs skull sagt vad han är ute efter, att ta tillbaka allt territorium som enligt honom tillhör Ryssland.

Han jämför sitt agerande i Ukraina med Peter den stores krigföring mot Sverige i Östersjö-regionen på 1700-talet.

Det stora nordiska kriget 1700 - 1721 inleddes med ett ryskt bakslag vid Narva. Men efter Poltava ersatte Ryssland Sverige som dominerande stat i Östersjö-området. Han anlade den nya huvudstaden Sankt Petersburg på ett område som tidigare tillhört Sverige. Europa betraktade området som svenskt. Men tsar Peter erövrade ingenting, han tog tillbaka och befäste. Nu är det vår tur att ta tillbaka och befästa, sade Putin. Han sade inte vilka områden det gällde, men sannolikt menade han Ukraina, Baltikum och Polen. Vilka andra krav han kan ha på Sverige och Finland är okända.

Är det hänsynslösa kriget mot Ukraina inriktat på att erövra östra Ukrainas mycket stora reserver av naturgas och olja? Det menar den kanadensiske affärsmannen och politikern David Knight Legg i en artikel i Wall Street Journal.

Östra Ukrainas naturgasreserver är de näst största i Europa och har ett uppskattat värde av tusen miljarder amerikanska dollar med dagens prisnivå. Oljereserverna beräknas vara  värda 400 miljarder dollar och därtill kommer koltillgångarna - den sjätte största kolreserven i världen. Rysk kontroll  av de geopolitiskt strategiska hamnarna vid Svarta havet och Azovska skulle göra att Ryssland kontrollerar energiförsörjningen till europeiska och asiatiska marknader.

Putins militär har kontroll över Donbas, centrala Luhansk och Donetsk där Ukrainas energiinfrastruktur finns. Legg pekar på att den brutala attacken mot Mariupol kan ses med samma perspektiv. Staden kan ses som en central knutpunkt till det 2014 erövrade Krim och stadens hamn är central för utskeppning från Donetsk och Luhansk.

När Ryssland erövrade Krim fick man tillgång till Sevastopol och Ukrainas rika energitillgångar i Svarta havet värda hundratals miljarder. Detta tilldelades det ryska energibolaget Gazprom och Putin fick därmed en effektiv ekonomisk zon i Svarta havet under den ryska marinens kontroll.

Det förs redan en omfattande debatt om hur Europa skall bli mindre beroende av rysk olja och gas.

Den kanadensiska provinsen Albertas konservative partiledare Jason Kenney, vann valet i provinsen i april 2019. Legg ledde som partiledarens strategiska rådgivare arbetet med regeringsbildningen.

Alberta har världens fjärde största oljereserver - i huvudsak i oljesand - och är en av världens största producenter av naturgas. Det pågår i Kanada en ständig konflikt mellan Albertas regeringschef Kenney och Kanadas premiärminister Justin Trudeau om hur man ska se på Albertas  energirikedomar. Trudeau vill begränsa utvinningen i Alberta men Ukrainakriget har fått honom tänka mera globalt.

USA:s president Joe Biden är liksom Trudeau stark motståndare till fossila bränslen, men nu har ländernas energitillgångar fått en helt annan betydelse

Hur ser framtiden för västvärldens energipolitik ut? Legg pekar i sin artikel på ett perspektiv som sannolikt inte kan förbises i den geopolitiska energidebatten framöver.

Underlag: Toröredaktionen och Janerik Larsson, SvD

      

KAPITOLIUM - FÖRHÖR

 

Vittnesmålen från stormningen av Kapitolium i fjol har inletts och sänds på amerikansk TV. Detta kommer att visa den amerikanska demokratins kristillstånd på ett övertygande sätt.

Representanthusets särskilda kommission - sju demokrater och två republikaner - har redan förhört över tusen personer bakom lykta dörrar. Donald Trumps ökände strateg Steve Bannon har vägrat delta och åtalas för trots mot domstol. Expresidentens ekonomiske rådgivare greps i dagarna av samma skäl. Republikanerna talar om politiska arresteringar och beskriver de offentliga förhören som ett spel för Gallerian.

De har en viss poäng. Livesändningarna kommer till skillnad från riksrättsförhören att sändas på bästa sändningstid. Professionella manusförfattare har plockats in för att skapa maximal dramatisk effekt. Ett brett genomslag är ett måste.

Därför glunkas det på nytt om sprängstoff. Har utredarna kommit över komprometterande ljudinspelningar? Kommer de att kunna binda Donald Trump till brott?

Under normala omständigheter hade det inte behövts. Bevisen för Trumps skuld är tydliga för alla som vill se. Han utropade sig till segrare innan rösterna räknats på valnatten, försökte övertala enskilda valförrättare att utse honom till vinnare i strid med valresultatet och pressade vicepresidenten Mike Pence att inte formellt tillkännage Joe Bidens seger i kongressen minuterna före stormningen den 6 januari. Läckta sms antyder att alltsammans planerats och koordinerats innan de sista rösterna räknats.

 Det var, för att tala med republikanen Liz Cheney, en "brett förankrad, extremt välorganiserad " attack på den amerikanska demokratin.

Kommissionen kommer att understryka det. Den kommer att vädja till det amerikanska folket att ta hotet mot demokratin på allvar, mycket möjligt att rekommendera åtal av nyckelpersoner i Trumps krets samt föreslå lagändringar som försvårar kuppförsök i framtiden.

Och den kommer av allt att döma att misslyckas. Polariseringen är helt enkelt för djup. En majoritet av republikanska väljare är säkra på att Trumf vann valet.

Partitopparna som uttryckte bestörtning efter stormningen, beskriver den numera som "ett legitimt politiskt uttryckssätt". Fox News kommer inte ens att sända förhören. Republikanerna är fortfarande Trumps parti.

Men det finns faktiskt skäl att hysa visst hopp. Bortom rubrikerna syns nämligen att järngreppet kan vara på väg att försvagas. De nys avklarade primärvalsomgångarna i

inför höstens kongressval visade att expresidentens välsignelse inte är ett måste för att vinna. Därtill är inte Trump längre ohotad favorit bland kärnväljarna, inte sällan brädas  han numera av Floridas guvernör Ron DeSantis , en kulturkrigare i samma anda men  utan de uppenbart auktoritära reflexerna.

Det är egentligen fullt logiskt. När Trump bröt igenom för sju år sedan chockade han ett partietablissemang som tappat kontakten med de egna väljarna. Numera tycker partiet ungefär som Trump gjorde då, så alternativen blir fler.

Beklaglig sakpolitik är en sak - överlagda försök att kuppa bort demokratin en annan.

Underlag: Ledare DN 9 juni 2022

STJÄRNORNA PÅ SLOTTET ÅR 2022

 För fjärde gången spelar SVT in det uppskattade Tv-programmet Stjärnorna på slottet på Bäckaskog i Skåne. Slottet har sina anor från 1200-talet då det grundades som kloster av Premonstratensorden. På 1300-talet blev klostret känt för att ta emot gåvor från dem som ville göra bot för sina synder. 1537 upphörde klosterverksamheten och Bäckaskog övertogs av danska staten. Efter freden i Roskilde 1758 blev slottet svenskt och ägs idag av Statens Fastighetsverk. På slottet bedrivs konferensverksamhet och restaurang.

 Från början var alltså Bäckaskog ett kloster, men under 1800-talet utspelades scener här som hade fått alla klosterbröderna att vända bort blickarna.

                                                               Karl XV

Slottet var kung Karl XV:s favoritslott och han var kungen som roade sig mer än någon annan svensk monark. Karl XV blev vid födseln den förste hertigen av Skåne, och Skåne var landskapet han trivdes bäst i och då var han helst med sina gamla dryckesbröder och älskarinnor på Bäckaskog.

Under mitten av 1800-talet blommade skandinavismen upp, då  många ville förena de nordiska länderna i ett nytt förbund. Karl XV och danske kungen Fredrik VII var eldsjälarna i detta projekt.

                                                            Fredrik VII

Fredrik VII var känd som en glad dryckesbroder och rumlare. Ja, redan som kronprins var han så glad att hans far under en period sände honom till Island för att han skulle kylas ner. Island var då under dansk överhöghet. Fredrik kom emellertid tillbaka, gladare än förr och gifte sig med sin älskarinna, balettdansösen Louise Rasmussen.

Eftersom Fredrik var barnlös planerades en tid att Karl XV:s bror, den blivande svenske kungen Oscar II, skulle adopteras av Fredrik, och på så sätt skulle hela Skandinavien så småningom regeras av huset Bernadotte.

År 1863 blossade emellertid kriget upp mellan Preussen och Danmark, Slesvigska kriget.

Sveriges och Danmarks monarker möttes på Bäckaskog. Under de allt blötare kvällarna svors ett evigt brödraskap mellan kungarna och Karl XV lovade komma med 20 000 svenska soldater till danskarnas hjälp. Då baksmällan kom några dagar senare vägrade svenska regeringen gå med på kungens löften. Slokörad fick han åka hem igen. Det blev inga 20 000 man. Det blev några få frivilliga entusiaster. Kungens besvikelse var enorm. Danskarna förlorade kriget. Och Oscar, som inte fick bli kung av Danmark skrev till en god vän: "Lättsinne på tronen! Småsinne och feghet däromkring! Arma land! Mörka framtid!" Karl XV:s vilda festande ledde till en för tidig död. Då han svårt sjuk reste på sin sista hälsoresa till en spaanläggning i Tyskland for han som "hertigen av Bäckaskog". Men allt var för sent. Han blev sämre och stapplade till slut hem igen och avled på residentet i Malmö 1872, bara fyrtiosex år gammal, totalt utbränd. Bäckaskogs glansperiod var slut - men lever 150 år senare ett annat liv.

Än en gång spelar SVT 2022 in ett avsnitt av Stjärnorna på slottet på Bäckaskog. Deltagare den här gången är: Anja Lundquist, Lars Lerin, Pia Johansson, Jan-Henrik Fjällgren och Carolina Gynning. Avsnitten skall börja visas till julhelgen.

Underlag : Herman Lindqvist och SVT programinformation.

KVINNLIG EGENMAKT

När kvinnor själva får bestämma om sitt barnafödande föder de ungefär två barn var. Det här är en naturlig sanning som visat sig över hela världen, och som de senaste decennierna - i takt med mer kvinnlig egenmakt, utbildning och förvärvsarbete - lett till dramatiskt minskande globala födelsetal.

Det här är kanske en av de minst uppmärksammade sociala triumferna. Sambanden är flera, men allt går åt rätt håll. Mer utbildning och högre status för kvinnor leder till minskat barnafödande och mindre barnafödande leder till högre status och mer utbildning för kvinnor.

Sammantaget ger alltihop dessutom bättre kvinnohälsa, ökat generellt välstånd och bättre livschanser för de barn kvinnorna väljer att föda.

Sverige är ledande i världen i bistånd för sexuell och reproduktiv hälsa, och har drivit de här frågorna med hög trovärdighet i många decennier. Att som arbetsmarknadsminister Eva Nordmark vilja främja ökad kunskap om familjebildning också inom landet är därför ingenting konstigt.

Andelen gifta kvinnor i Sverige som inte vill  ha fler barn men som ändå inte använde preventivmedel har exempelvis ökat från 6,5 till 8,5 procent sedan 2013. Kanske beror det på en så väl bekymmersam oro över P-piller, men det kan också bero på att vissa kvinnor inte får bestämma själva.

Vi vet från studier i låginkomstländer att män vill ha flera barn än vad kvinnor vill. Vi vet också att fattiga kvinnor har fler oönskade graviditeter. Att nå ut till alla kvinnor i Sverige med budskapet att din kropp är din egen och att du själv  bestämmer över din reproduktion vore en sann frihetsgärning. På köpet skulle livet förbättras för kvinnornas redan existerande barn.

Underlag: Isobel Hardley-Kamptz, ledarskribent DN