Tomas Eneroth (S) fortsätter envist att driva frågan om svenska höghastighetståg trots att många tunga myndigheter avråder. Den höga beräknade kostnaden, ca 200 miljarder, anser man inte står i rimlig proportion till den förväntade nyttan med satsningen.
Vi har tidigare i dessa rader hävdat att den stora fördel högfartstågen sägs ha egentligen är en chimär. Den tågpark vi redan har med bl a X2000 är tillåten för farter upp till drygt 200 km/t, att jämföra med högfartstågens ca 300 km/t. På sträckor som Stockholm - Göteborg och Stockholm - Malmö kan man med högfartstågen göra tidsvinster runt 30 till 60 minuter per resa, men det förutsätter mycket få inbromsningar och stopp för på-och avstigning efter vägen.
Detta medför i sin tur att det blir långa avstånd mellan stationerna och därmed lång väg för resenärer att ta sig till och från tåget. Tidsvinster äts alltså upp av många stopp. Avsevärda tidsvinster skulle man få vid längre resor, t ex från Luleå till Malmö. Men trafikunderlaget är för svagt för satsning på högfartståg där. Inte ens i det tätbefolkade och folkrika Kina bär sig alla nya högfartssträckor. Sverige är helt enkelt för litet för högfartståg, såväl vad gäller avstånd som befolkningens lokalisering.
Det finns flera anledningar till att vara skeptisk till högfartståg. S+MP har gjort frågan till en symbolfråga, Sverige skall ligga i framkant vad gäller miljö och trafik. Det beklagliga är dock att snabbtågen knappast ger några miljövinster att tala om, lika litet som regeringens andra symbolfråga, skatten på plastpåsar. Dessutom så blir bil- och lastbilsflottan allt mer elektrifierad eller så övergår man till vätgasdrift och miljövänliga flygdrivmedel är på gång. Vilka blir till slut, om ett par decennier, snabbtågens fördelar? Tågen kräver i hög utsträckning nylagd räls, på marken eller på pelare. Kostnaderna blir skyhöga, flera remissmyndigheter tvivlar på att 200 miljarder räcker. Vi har inga pengar undanlagda utan måste låna till hela kalaset. Vi skjuter alltså hela skuldbördan framför oss och överlåter till våra barn och barnbarn att betala.
Hur mycket pengar blir över för att rusta upp och modernisera vårt gamla och slitna järnvägsnät? Det är i stort behov av en omfattande upprustning säger Banverket själva. Skall folk komma i tid till sina arbeten krävs pålitliga tågförbindelser. Detta borde vara Tomas Eneroths viktigaste uppgift de närmaste åren, eller för den som eventuellt tar över hans jobb, det är ju nyval 2022.
Vi vet säkert att en upprustning av järnvägsnätet behövs nu, men att det är högst osäkert vilken nytta vi kan ha av högfartståg framemot år 2040.
Underlaget för denna blogg kommer bland annat från Toröredaktionen, tack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar