JUNI

                                                                       JUNI 2021

I juni ser vi syrenerna blomma, de skall  ju enligt gammal hävd komma när häggen har blommat ut. Prästkragen slår ut och rågen går i ax. Goda år kan ju rågen vara ännu tidigare: "Ger Erik ax (18 maj), ger Olof (29 juli) kaka".

Såvitt känt slutar skolorna i början på juni även det här pandemiåret. Svalorna flyger högt och sommarsolståndet kommer 21 juni.

Dagen är 17 timmar i Skåne, drygt 18 i Svealand och det är dagsljus dygnet runt i Lappland.

Inte tänker vi på att juni har fått namn efter Juno, vilket var romarnas namn på himladrottningen, överguden Jupiters maka, henne som grekerna kallade Hera.

Jupiter, som i genitivform heter Jovis, därav jovialisk. Han lär skall  ha varit just sådan, fryntlig och trevlig. Annat var det med hans grekiska motsvarighet Zeus, som ständigt var otrogen mot sin maka Hera. 

Men Juno var ett aktningsvärt väsen som bland annat slog vakt om äktenskapets helgd. Hon dyrkades av de romerska kvinnorna under namnet Matrona och av mödrar och barnaföderskor även som Juno Moneta, rådgiverskan. Grekernas Hera hade samma uppgifter, men hennes tid gick mest åt till att bevaka sin man Zeus kvinnoaffärer.

                                                        Nationaldag 6 juni

DEN NÄRMASTGE FRAMTIDEN

Snart har halva Sveriges befolkning fått minst en vaccinspruta. Pandemin tycks nu vara i avtagande. Myndigheterna, med Stefan Löfven i spetsen, har börjat skissa på hur avvecklingen av alla restriktioner skall gå till, och man har börjat med juni där man aviserat om åtskilliga lättnader både utomhus och inomhus. Några större evenemang har man redan nu gett besked om:

-  Vansbrosimningen är inställd

-  Vätternrundan går av stapeln 2 - 5 september

-  Göteborgsvarvet går 11 september

-  Lidingöloppet genomförs 24 september - 3 oktober

-  Stockholm maraton går 9 oktober

Tidigare har man beslutat att djur- och nöjesparker kan hållas öppna men tillåtna besökstal har varierat. Antalet deltagare vid möten,  på restauranger osv har också varierat hit och dit liksom öppet- tider, spritservering mm på krogarna. Det reder väl ut sig snart får vi hoppas.

BONDEPRACTICAN,  tryckt i år

Juni midsommarmånad

Uti denna månad skall man akta sig för mycken sömn och om morgonen bruka Taktuka (grönsaker) med Ätticka och friskt Källvatten och må man äta Ruteblad, förty de är icke skadliga. Men akta dig för Ost och Svinfläsk och för allt som stekt är.

VÄDER OCH MAT

Ju mera det regnar, säger jag dig,

på S:t Johannis dag (24/6) tro mig,

dess mindre Hasselnötter bli då till.

Därför stek lök, jag dig råda vill,

eller i stället Rofvor äta,

och därmed Nötterna förgäta.

Är vädret Helge Lekamens dag klart,

det betyder godt år utan alla faror.

Mycket är oklart inför den närmaste framtiden, men det klarnar säkert snart. Det viktigaste konstaterandet vi kan göra just nu är att det värsta är över!

Nu återstår en ganska lång tid för återhämtning och återgång till normalläge, vad nu detta är för något, är det ungefär som  vi hade det innan pandemin slog till? 

De allra bästa sommarhälsningar till er alla från oss i Sherwoodskogen genom

Robin och Marion.

Underlag: Alf Henrikson

                  De äldsta i Sherwoodskogen

                  Cirka Nitti i Nikkaluokta

PADELFEBER

 Padelsporten såg dagens ljus i början av 1960-talet. Det var den mexikanske affärsmannen Enrique Corcuera som, inspirerad av amerikansk paddle tennis, byggde den första padelbanan hemma i sin trädgård. Hans vän, den spansk-tyske prinsen Alfonso af Hohenlohe, introducerade sporten i spanska Marbella. Han var också en av hjärnorna bakom Marbellas förvandling från trög fiskeby till glamorös turistort. Prins Charles på besök, se nedan.

Det var i Marbella sporten fick fotfäste i Europa och den spred sig sedan snabbt till de flesta länder i främst västvärlden.

Sedan 2014 har sporten ökat mycket kraftigt i Sverige. Svenska padelförbundet beräknade att 2020 hade minst en halv miljon svenskar provat på padel.

Mari Andersson, Sveriges förbundskapten på damsidan och före detta tennisproffs, beskriver padel som "en gigantisk fritidsgård för vuxna". Att få tag på halltider i storstäderna kan ofta vara en näst intill omöjlig uppgift.

Varför är sporten så populär?

-  En viktig del är att det är mycket enklare för nybörjare än andra racketsporter. Nästan alla är nya och det har gjort att det också har blivit ett väldigt välkomnande och inkluderande, säger Mari Andersson. - Det som är bra är att det är ganska lika fysiska krav på män och kvinnor jämfört med fotboll eller tennis.

Att spela padel är inte helt olikt tennis, men den stora skillnaden är att padelbanan omges av glasväggar. För att nå framgång i sporten gäller det att utnyttja de här väggarna till sin fördel.

Mari Andersson har konstaterat att många padelspelare slarvar med sin uppvärmning före spel, vilket kan ge skador. Tennisarmbåge, beroende på överansträngda muskelfästen,  förekommer liksom brustna hälsenor, som en följd av snabba belastningsökningar vid de snabba förflyttningarna under spelet.

Trots - eller kanske beroende på padelns explositionsartade framväxt har sporten och dess utövare blivit ett vanligt hånobjekt. Det skämtas om att hallar,  fyllda av medelålders mellanchefer, tar matcherna på lite för stort allvar. På sociala medier skrivs att "padel är den riktiga pandemin" och i Expressen beskriver författaren Alex Schulman padel som 2020-talets största idioti. Sant är att det finns känslor i spelet och att det finns en del dåliga förlorare i hallarna. Men ingen tar som regel illa vid sig.

Det var männen i medelåldern som var först in i sporten. Men så ser inte  sporten ut alls längre. Den är mycket populär bland alla utövarna, män och kvinnor, unga och gamla.

Underlag: Johan Håkanssons bok "Padel. Historik, spelet, profilerna".

                  Robin Salomonsson DN

LITTERÄRA GESTALTER

Bonniers utgav för länge sedan en ny sorts uppslagsbok med titeln "Litterära gestalter" av Hans Levander. Man frågar sig naturligtvis vad är en litterär gestalt?

Man kan väl säga att det är alla dessa namngivna eller namnlösa som skymtar i sagor och legender, som beskrivs i klassiska epos och romaner, som ligger till grund för operor och operetter, som träder fram som hjältar i fornnordiska eller antika tragedier och dramer, som kommer till tals i poesi och musikdramatik. Det är alla de berömda människorna i böckernas värld, inte deras författare men väl de vördade bibelgestalterna. Inte minst är det ett myller av kvinnor och män, älskade, hatade, ödesdrabbade släkter som vi möter i romanlitteraturen, i dikter, i filmens värld och på teatern.

Vi skall i de här spalterna prova hur ni som läsare ställer er till några exempel på vad så kallade litterära gestalter kan råka ut för.

Vi börjar med en fornnordisk sagogestalt, Aslög.

Aslög var en dotter till Sigurd Fafnesbane och Brynhilde. Han hade fått sitt namn sedan han med sitt svärd dödat draken Fafne. Efter Sigurd Fafnesbanes död tog Brynhildes bror Heimer hand om flickan. Han fruktade för hennes liv och gömde henne därför i sin harpa och vandrade omkring som harpspelare.

Men Heimer blev själv dödad, varefter Aslög växte upp hos nya fosterföräldrar under namnet Kraka.

Den danske kungen Ragnar Lodbrok fick se Kraka och blev kär i den fattiga flickan. För att pröva hennes klokhet befallde han henne att komma till honom varken klädd eller oklädd, mätt eller hungrig, ensam eller i någon  människas sällskap.

Hon infann sig då endast höljd i ett fisknät och sitt långa hår, tuggande på en lök och med en hund som följeslagare. Så blev hon Ragnar Lodbroks maka.

                                               Kraka och Ragnar Lodbrok

Kraka var ständigt trogen Ragnar . Hon födde honom fyra söner.

Ivar Benlös, Björn Järnsida, Vitsärk och Sigurd Ormiöga.

Björn Järnsida blir så småningom kung över Sverige. I hans ätterulla återfinns bl a

Erik Segersäll och Olof Skötkonung.

Ragnar Lodbrok gjorde många vikingafärder. År 845 intog han Paris efter att med 120 skepp ha seglat uppför Seine. På sin ålders höst försökte han med en stor flott besegra den engelske kungen Elle. Men denne var på sin vakt och i en drabbning stupar Ragnar.

Men en av hans söner, Ivar Benlös, överlever och får ett område i England som mansbot efter sin far. 

Historien om Aslög/Kraka förekommer till delar i Snorres Edda.

Underlag: Hans Levanders bok 

  

 

TRO DET OM DU VILL

                                                      HÖGT I DET BLÅ
 Larrys dröm var att flyga. när han gick ut skolan anmälde han sig till flygvapnet i hopp om att bli pilot. Men tyvärr diskvalificerades han på grund av sin dåliga syn. Han fick nöja sig med att titta på jetplanen som svepte över familjens trädgård i närheten av Los Angeles internationella flygplats.

Frustrerad bestämde sig Larry en dag för att trots allt flyga. Han körde till närmaste överskottslager och köpte 45 väderballonger och några tuber med helium.

Väl hemma satte han noga fast ballongerna på sin vilstol. Han förankrade ballongerna på kofångaren till familjens jeep och började fylla ballongerna med helium. Och när det spände ordentligt i ballongsnörena klev han ombord för en testsittning.

Övertygad om att det skulle funka packade Larry en sexpack öl. Han laddade dessutom sitt luftgevär eftersom han ville vara säker på att kunna punktera några ballonger om han ville komma ner igen.

Nu blev det inte riktigt så!

Larry kapade repen och sköt iväg upp i Los Angeles-himlen som en kanonkula. Farten avtog inte vid 30 meters höjd, inte heller vid 100. Han steg och steg och stannade inte förrän runt 3000 meter över havet, sittande i sin vilstol.

Nu var han rädd. Riktigt rädd. Han vågade inte röra sig, utan gled stillasittande och kall i mer än 6 timmar. Sedan började problemen på allvar.

En pilot från American Airlines fick syn på honom först och meddelade flygledartornet att en kílle flöt omkring på en vilstol med ett gevär i famnen. Radarn bekräftade förekomsten av ett okänt föremål på 3000 meters höjd. En helikopter sändes omedelbart iväg för att undersöka saken.

Flygplatsen ligger i direkt anslutning till havet. Natten kröp på och kvällsbrisen förde obönhörligt Larry ut till havs. Lyckligtvis hittade helikoptern honom snabbt.

När de ansvariga var övertygade om att Larry inte var farlig,  försökte man rädda honom. Men varje gång helikoptern närmade sig blåste den lätta farkosten med Larry iväg.

Slutligen närmade de sig ovanifrån, halade ner en räddningslina och den vid det här laget förvirrade flygälskaren bogserades skickligt in till strand.

Larry arresterades för att ha inkräktat på luftrummet. Och när han leddes bort fick han frågan av en ivrig reporter på plats om varför han gjort detta. Larry ryckte på axlarna och svarade "man kan ju inte bara sitta hemma".

Underlag: Historien har berättats för bloggredaktionen av Claes Nordenskiöld

LUKASJENKOS FLYGPLANSKAPNING

 GANGSTERN LUKASJENKO KRIMINALISERAR DEMOKRATIN

I sommar är det 30 år sedan kriget i det sönderfallande Jugoslavien inleddes. Granatkrevaderna signalerade den aggressiva nationalismens breda comeback i Europa. Samtidigt slog projektilerna hål i den mur som i demokratiska samhällen markerar gränsen mellan politisk maktutövning och gangstervälde.

I byarna och längs vägarna i ex-Jugoslavien var det inte sällan de laglösa som dikterade lagen. Det var som om Hells Angels hade fått polisbrickor.

Nu ser vi mönstret på nytt men på en högre nivå.

Ryssland, fortfarande att betrakta som en global stormakt, styrs av en giftmördare, en bossarnas boss, med kalsongburet novitjok som ett, inte längre så hemligt, vapen. Och en av hans mer grovhuggna underbossar har i dagarna etablerat sig som flygplanskapare. I söndags tvingade Aleksandr Lukasjenko, med hjälp av ett falskt bomblarm och ett jaktplan, ett Ryanairplan att landa i Minsk. Allt för att hans säkerhetsapparat skulle kunna  gripa två av passagerarna, en ung regimkritisk journalist och hans flickvän.

Den demokratiska världen har uttryckt bestörtning och chock, men borde inte vara förvånad. Genom alla tider har rövarhövdingar överfallit resenärer, plundrat dem eller tagit dem som gisslan. På ett sätt är det bra att Lukasjenko så öppet visar vem och vad han är: en gangster, men en gangster som kan skicka polisen på sina fiender.

                                         Flygplanet som tvingades landa

I en demokratisk rättsstat hade han suttit i fängelse. I Belarus är han alla fängelsers och tortyrcellers överdirektör. Det är uppochnedvända världen, bara de hederliga riskerar att gripas.

I nyhetsrapporteringen ser man ju numera att somliga begår brott för att de är hårdföra nationalister. Putin och Lukasjenko visar att också det omvända gäller: de iscensätter sig själva som hårdföra nationalister därför att de begår brott och vill kamouflera den verksamheten. Folket plundras i folkets namn.

En av journalistikens viktigaste uppgifter i en demokrati är att granska makthavarna Det gillas inte av dem som fyllt skattkammaren med stöldgods och fängelsehålorna med oskyldiga. Det är därför Lukasjenko låter sina knektar slå mot nyhetsredaktioner och sätter in flygplan i jakten på en ung reporter. Putin och Lukasjenko är kriminella som gör allt för att kriminalisera demokratin.

Raman Pratasevitj, journalisten som kidnappades, har varit med om att grunda nyhetsplattformen Nexta, som publicerat mängder av videor som visar polisvåldet under protesterna mot Lukasjenko.  Enligt tidningen "Die Zeit" har han också publicerat en film om Lukasjenkos undangömda rikedomar. I Ryssland väckte Aleksej Navalnyj sensation i fjol med en film om Putins palats.

Det är sådant som i gangstrarnas värld kallas "terrorism" och "uppvigling". Det är för sådana brott som personer som Navalnyj och Pratasevitj  jagas och fängslas.

Underlag: Per Svensson, DN

KARL XIV JOHANS MATVANOR?

Karl XIV Johan (1763-1844). Kung över Sverige och Norge 1818 till 1844.

HUR ÅT OCH DRACK KARL XIV JOHAN? 

Hur var de egentligen, Karl-Johans mat- och dryckesvanor? Blev hans vanor någonsin försvenskade eller behöll han sin egen variant av det franska köket? Han blev ju med tiden känd som Sängkammarkungen. I sängkammaren tillbringade han en stor del av dagen, där träffade han sina ministrar. Denna dagordning borde rimligen ha påverkat hans mathållning på olika sätt.

Svaret är att Jean Baptiste Bernadotte aldrig försvenskades, i synnerhet inte på det kulinariska planet.

De enda svenska rätter han till nöds kunde acceptera var buljong och stekta äpplen.

Däremot tyckte han mycket om franska omeletter och franska recept på kyckling, kalv, fisk, grönsaker och - till skillnad från det absoluta flertalet dåtida svenskar - svamp. Kungens personliga favorit kallas fortfarande karljohanssvamp. Till förrätt åt han gärna ostron eller hummer.

Karl-Johan gör sig bra till häst. Denna staty visar honom 1854. Statyn står vid Slussen i Stockholm.(innan ombyggnaden)

När det  gäller drycker höll sig kungen till franska viner, särskilt rödviner och champagne, samt portvin, madeira och sherry. En egenhet är att han lät importera korsikanska rödviner, vilka han antagligen hade lärt sig att uppskatta under ungdomens militärtjänstgöring på ön. Något annat skäl till att just dessa viner, som inte brukar räknas till de mera eftertraktansvärda, plötsligt dyker upp i Sverige, vid kungens bord, är svårt att räkna ut. Epokens stora svenska alkoholdryck, brännvinet, var kungen djupt förhatlig, men av hänsyn till sina svenska gäster (som ofta hade motsatt uppfattning om drycken) såg han till att den alltid fanns tillhands.

För övrigt insisterade Karl-Johan på att det skulle finnas ett kokt ägg vid hans tallrik. Om allt annat visade sig oaptitligt kunde han alltid äta ägget. Dessutom var det, menade man, svårt att förgifta ett ägg.

Mera information i det här ämnet finns att hämta i en bok av Lars O. Lagerqvist: "Karl XIV Johan. En fransman i Norden" (2005).

Underlag: Dick Harrison, jourhavande historiker.

 

 

URBAN

 25 MAJ - URBAN

Det kan ju vara av intresse att då och då kasta en blick på namnsdagarna i almanackan.

I övermorgon - tisdag - är det Urban, som var något av en märkesdag i det gamla bondesamhällets tid.

Namnet Urban har latinskt ursprung och är bildat ur substantivet "urb" som betyder stad. Egentligen betyder ordet "som hör till staden". Adjektivformen är "urbanus" (belevad).

                                            Urban Hjärne (1671-1724)

Flera påvar har hetat Urbanus. Den förste i raden, Urbanus I ( död 230), har hedrats med den här dagen. I tyskspråkiga katolska länder är han vinodlarnas skyddspatron.

I Sverige har namnet funnits sedan 1400-talet. Ett par namnkunniga var Urban Hjärne (ovan) som starkt bidrog till att få slut på häxhysterin på 1600-talet. En annan är Urban målare, som har målat vädersolstavlan i Storkyrkan i Stockholm.

Vädersoltavlan från 1535 av Urban målare. Visar Stockholm från Söders höjder.

Vid millenniumskiftet hette 12 000 svenskar Urban. Den finska formen är Urpa.

Urban har varit en av bondeårets märkesdagar.

I Norrlands sade man: "Urban drar pälsen av Erik" (18 maj), då skall den sista vårkylan vara över.

Förr var Urban sista dagen för vårsådden. Ett ordspråk löd: "Den som sår efter Urbani bi", vilket betyder att han får ax men ingen kärna i axen.

Ett annat ordspråk som rör den här tiden:

"Urban, Vilhelmina och Beda,

de tre skola sommaren leda".

Det innebär  att dessa tre dagar styr sommarvädret: juni blir som Urban, juli blir som Vilhelmina (26 maj) och augusti blir som Beda (27 maj).

Underlag: "Namnen i almanackan" av Bengt af Klintberg

DÖDA BYN

Ett par mil norr om Kristianstad, längs snapphanevägen upp mot Småland, ligger Spångabro. Människorna som bodde här hade inget val. Dom magra jordarna gav inte mycket annat än tusentals ton sten som staplades längs de små åkrarna. En efter en gav upp, 40 hus avfolkades under 1900-talets första hälft. Familj efter familj gav sig av mot en osäker, men förhoppningsvis bättre framtid. Ingen ville köpa deras hus, ingen flyttade in efter dom.

Med det uteblivna underhållet regnade taken sönder, husen föll ihop. Åkrar växte igen och skogen kröp innanför knuten. När ingen längre gick mellan husen eller till och från byn försvann till och med ortsnamnet. Ingen pratar längre om Spångabro, det har blivit Döda byn.

Ända fram till år 1960 höll den siste invånaren ut. Vad ruskigt ensamt det måste ha varit för honom en sen kväll i november, Kitta-Per kallad. Om Kitta-Per berättas att han en gång om året vandrade in till Kristianstad där han hämtade hela senaste årets utkomna tidningar och bar hem till Spångabro. Varje dag, i 365 dagar, läste han sedan igenom  tidningar med precis ett år gamla nyheter.

De flesta Spångabroarna emigrerade till Amerika och lyckades förhoppningsvis skapa sig ett bättre liv i vad man hoppades skulle vara möjligheternas land. Det som slår en när man traskar runt i resterna av deras slit är hur kort tid som passerat sen människor svalt i nordöstra Skåne. Det är bara en generation sedan levnadsförhållandena var så dåliga att man inte kunde bo här. Man överger säkert inte sitt hem, sina åkrar och sin hembygd om man inte är tvingad till det. Ingen vill stå kvar med mössan i hand och be om hjälp. För nutida generationer som lever i överflöd finns det all anledning att visa ödmjukhet inför alla dom som fick lämna allt och ge sig av för att försöka skapa en bättre framtid  för sig själva och sina barn.

Vill någon besöka Döda byn, kör då från Kristianstad, Snapphanevägen norrut till Arkelstorp. Efter en halv mil på Enetorpsvägen sväng västerut. Kör sedan 15 kilometer rätt ut i skogen och spana efter stora stenhögar. Och ni är där.

Underlag: Valle Westessons "Lilla Gula".

UTFLYKT TILL ÄPPELRIKET

Efter flera dagar med ganska svalt väder och regn kom värmen tillbaka i början av veckan. Höganäsredaktionen bestämde sig raskt för att göra en utflykt till Äppelriket i Kivik och titta på äppelblomningen. Vi gjorde den här skåneresan i vänstervarv. Första stoppet blev i Trelleborg på sydkusten. Skåne är ju inte så stort, i grova tal något över 10 mil i fyrkant, så  dit åkte vi på en dryg timme. Nästa anhalt var Kåseberga och Ales stenar.

Vi har varit där tidigare så vi gick inte upp för backen till skeppssättningen som  ligger mycket vackert på den höga sanddynen med milsvid utsikt över havet. Klara dagar kan man se Bornholm härifrån. Skeppssättningen är 67 gånger 19 meter. Den består av 59 stenar, om vardera 5 ton. De är av granit, tagna från Kåsebergaåsen strax intill.

Den uppfördes på 600-talet och är inte en solkalender som några påstått utan en skeppssättning.

Längs vägen mellan Simrishamn och Kivik blommar äppelträden på båda sidor vägen. Vi är ute i rätt tid och är nu på väg in i Äppelriket.

Redan i den nordiska mytologin har äpplet en given plats. Idun, Brages maka, förvaltade den eviga ungdomens äpplen, som alla asagudarna skulle äta av varje dag för att inte åldras. Än i dag är man i den västliga världen överens om att "An apple a day keeps the doctor away". Äpplet har uppenbarligen både en medicinsk och en magisk kraft.

Svenska folket har ätit äpplen i mer än tiotusen år. Till en börja plockade vi vildäpplen direkt från träden, men utgrävningar vid Alvastra i Östergötland visar att vi odlade äpplen redan för 4000 år sedan. Bland de arkeologiska fynden fanns nämligen både flintyxor och torkade äppelhalvor.

Man frågar sig hur det kommer sig att just Kivik blivit ett  centrum för svensk äppelodling. Äran kan till stor del tillskrivas geologen Leonard Holmström som i slutet av 1800-talet konstaterade att det under den magra jorden i trakten av Stenshuvud fanns lager av fosfor och kalium, mineraler som är A och O för äppelträd. Till det skall läggas ett klimat som bjuder på sena vårar, vilket innebär att frostrisken är mindre när fruktträden blommar och långa och milda höstar som låter frukten mogna. Men Leonard Holmström nöjde sig inte bara med att lägga en vetenskaplig grund för äppelodling, han ville också se praktiska resultat. Han gick därför ut och efterlyste personer med lust och kapital som ville satsa på äppelodling. Henric Åkesson blev den förste som vågade satsa på detta.

Idag, mer än 100 år senare, står ett guldäpple på hans gamla skrivbord i Kivik.

Äppelodling var en perfekt satsning som sedan gått i arv till barnen i flera generationer.

Det var 1888 som han satte sitt första äppelträd vid Stenshuvud.

Idag passerar mer än 65 % av alla äpplen som produceras i Sverige  Äppelriket i Kivik. Företaget ägs av 90 odlare i  Skåne och ett par i Småland och Blekinge.

Kiviks Musteri framställer must, cider och vin på äpplen. Köpare är en bred svensk allmänhet men också över 800 importörer, många små enmansföretag, andra är stora internationella koncerner. För att vinerna skall nå ut på den svenska marknaden måste de finnas på Systembolagets hyllor. Svenska kungahuset köper must, cider och vin från Kivik. Gamle kungen GustavVIAdolf sade vid något tillfälle:"Jag nyttjar bara två drycker, citronvatten och Gravensteiner äppelmust från Kivik". När han var ute på arkeologiska äventyr i bland annat Italien fick man skicka väl emballerade lådor med äppelmust till honom.

Varje höst går äppelskulptören Helge Lundström på spaning i äppellagren så fort skörden kommit igång. Den tredje helgen i september, till äppelmarknaden, skall ett konstverk av äpplen i jätteformat stå klart. För några år sedan formade han äppelgudinnan Iduna. Det åtgick ett ton äpplen. Bara till brösten behövdes 50 kilo. Vilket motivet blir i år vill han inte avslöja. Pandominåret i fjol blev det ingen tavla alls. Han hoppas att det skall bli en i år.

Sent på eftermiddagen avslutade vi besöket i Kivik. Därhemma väntar katten Pricken på att få komma ut.

Underlag: Erhållet i Äppelhuset vid besöket.

TERRORORGANISATIONEN HAMAS

 HAMAS ÄR INGA PALESTINSKA FRIHETSHJÄLTAR

Netanyahu har förvisso varit mera intresserad av israeliska bosättningar än av förhandlingar med palestinierna. Men det var inte han som startade kriget. Utan Hamas. En första missil avfyrades från Gaza mot Israel förra måndagen. Sedan dess har det kommit tusentals, och dödat tio israeler. För Hamas anser att urskillningslös eld mot israeliska civila är lämplig vedergällning för alla verkliga och påstådda oförrätter. 

Hamas är en islamistisk terrororganisation, precis som USA, EU och många andra har förklarat sedan lång tid tillbaka. Självmordsattentat, blodiga bombdåd och mord har varit en central del av dess "krigföring". Alla israeler betraktas som legitima mål. 

Fortfarande vägrar Hamas att erkänna Israels rätt att existera, och fredssamtal förkastas följaktligen som meningslösa. Organisationens stadgar är fulla av antisemitiska konspirationsteorier om judisk strävan efter världsherravälde.

I Gaza tog Hamas makten genom en kupp 2007, varefter den palestinske presidenten Mahmoud Abbas rörelse Fatah kastades ut. Sedan dess har Gaza  varit en enpartidiktatur, där bara terrorbröderna i Islamiska jihad tolereras.

Yttrandefrihet är Hamas monopol. Dissidenter fängslas, torteras och avrättas summariskt. Den arabiska vårens demokratikrav tystades brutalt. Missilfabriker och annan militär infrastruktur göms i tätbefolkade bostadsområden och i tunnlar under bostadshusen. Vanliga palestinier i Gaza utnyttjas på så vis som mänskliga sköldar.

Arsenalen av raketer och andra missiler av varierande räckvidd och träffsäkerhet, har smugglats in eller tillverkats i Gaza enligt anvisningar från Iran. Att utöka vapenförråden  är alltid prioritet ett mellan krigen och långt mer angeläget än att tillgodose invånarnas behov.

Detta är viktigt att förstå: Hamas lever på våldet och på att vidmakthålla den väpnade konflikten med Israel. Utan den vore terroristerna ingenting. Ett aggressivt utbrott då och då är deras livsluft, och den här gången var Jerusalem förevändningen. Hamas försöker likställa sig självt med det palestinska folket men misslyckas alltid.

Netanyahu och Hamas drar nytta av varandra. Israels premiärminister och de nationalister han omger sig med ser gärna att extremister styr och splittrar palestinierna och låter Qatar finansiera regimen i Gaza och terroristerna behöver Netanyahu för att personifiera fienden.

Människorna i Gaza hukar under Hamas tyranni men lider fruktansvärt i det pågående kriget. Hittills ska drygt 200 civila palestinier ha dödats. Dessvärre skulle ett eldupphör med Hamas vid spakarna bara leda till att man ägnade all uppmärksamhet och alla resurser åt att fylla vapenlagren inför nästa drabbning.

Men en vapenvila skulle i alla fall sätta stopp för  dödandet på båda sidor. Detta är nödvändigt nu.

DN 18 maj 2021

ISRAEL OCH PALESTINA

 KORT OM BAKGRUNDEN

Palestina var under några decennier fram till andra världskriget ett brittiskt styrt område mellan Jordanfloden (Västbanken) och Medelhavet. Efter kriget lade FN 1947 fram en delningsplan som innebar att två nya länder skulle bildas, ett arabiskt och ett judiskt.

Den arabiska statsbildningen skulle bestå av tre landområden, ett runt Gaza, ett runt Jerusalem och ett vid gränsen till Libanon i norr.

Judarna skulle få större delen av södra öknen, kustremsan där Tel Aviv och Haifa ligger samt en nordöstlig del vid Genesarets sjö. Jerusalem skulle inte ingå i något land, stadens status skulle avgöras senare.

Den judiska sidan sade ja till planen, araberna sade nej. Strider utbröt i området, och när judarna utropade självständighet anfölls Israel från alla håll.

När krigsröken hade lagt sig 1949 hade Israel erövrat mycket större områden än i delningsplanen. Konturerna av dagens läge började skönjas, ett sammanhängande Israel från Libanon i norr ner till Eilat vid Röda havet, medan palestiniernas område krympt till Gazaremsan och Västbanken, utan fysisk kontakt med varandra.

                                                 Palestinska områden(gröna)

Sedan dess har de palestinska områdena blivit mindre efter rader av krig och konflikter med Israel.

Israels tillväxt har möjliggjorts efter omfattande stöd från USA.

NULÄGET

Israelernas utflyttning av araber från östra Jerusalem var den direkta orsaken till att konflikten nu blossat upp på nytt med raketskjutning mot civila mål i Israel och kravaller på gatorna.. Israels motoffensiv med flyg och artilleri styrs av Netanyahu och hans bittre politiska rival - försvarsministern Benny Gantz. Det är oklart varför de valt att intensifiera flygattackerna som tidigare varit förödande. En förklaring kan vara att USA:s utrikesminister Antony Blinken har meddelat att han vill att FN:s säkerhetsråd skall sammanträda nästa vecka och att Israel vill avsluta striderna och tillfoga Hamas så mycken skada som möjligt innan dess.

 Israeliskt flyg spränger den stora byggnaden med AP:s kontor mm

Hittills under striderna har allt gått Israels väg militärt. Ett stort antal chefer och experter från Hamas och i synnerhet från Islamiska jihad har dödats. Alla militära baser och polisstationer ovan jord i Gaza har förstörts. Israel hävdar också att Hamas underjordiska raketfabriker har skadats. Hamas bygger sina raketer medan Islamiska jihad får sina från Iran.

Hamas har under det gångna året mist sitt mest fruktade vapen, de underjordiska gångarna genom vilka de kunde skicka kommandosoldater in i Israel. De har neutraliserats genom Israels underjordiska betongmurar. Hamas är sålunda hänvisade till sina ballistiska raketer för att skada Israel.

Men på senare år har det israeliska luftvärnssystemet Irondome förbättrats radikalt och förstör nästan alla projektiler i luften.

Någon markinvasion torde det inte bli. I det ögonblicket Israel går in med marktrupp i Gaza mister de mycket av sin väldiga överlägsenhet. Hamas talesperson Abu Obeida sade i torsdags: "Vi ber för att Israel ska invadera". Israeliska marktrupper, nedtyngda av skyddsvästar, vatten och radioutrustningar är mindre rörliga i den främmande terrängen än sina motståndare, vars enda utrustning är gymnastikskor och automatvapen. Israel torde segra ändå men med onödigt stora egna förluster.

Underlag: Massmediarapportering

STJÄRNORNA PÅ SLOTTET

 I dagarna har det tillkännagetts att de nya namnen till årets upplaga av "Stjärnorna på slottet" är klara. Här är årets deltagare:

Per Andersson

Marika Carlsson

David Lagercrantz

Grynet Molvig

Carola Häggkvist

Alla de här kommer att berätta om sina liv på Bäckaskogs slott  öster Kristianstad. Bäckaskog var också platsen för programmet 2013 och 2014.

Första avsnittet sänds på nyårsdagen 2022.

Deltagarna torde vara välkända för den svenska allmänheten. Bäckaskog är kanske inte lika känt. Därför kan det finnas skäl att berätta något om slottet.

BÄCKASKOGS SLOTT

Slottet ligger i Kristianstads kommun på näset mellan Ivösjön och Oppmannasjön. Det har en historia som sträcker sig från 1200-talet, då slottet var ett kloster. Bäckaskogs slottskapell ingår  i anläggningen. I dag är slottet hotell, restaurang och konferensanläggning. I slottsparken finns bland annat en örtagård med krydd- och medicinalväxter.

                                                       Flygfoto över slottet

HISTORIA

Bäckaskog grundades som kloster på 1200-talet men upphörde vid reformationen 1537, då klostret övertogs av den danska staten. Klostret var känt för att ta emot pengar och gåvor från dem som ville ha förlåtelse för sina synder. Mot slutet av 1500-talet gavs slottet som förläning åt en rad danska ätter, Ulfstand, Brahe, Bille, Parsberg. Slutligen överläts det med äganderätt till släkten Ramel. Skåne blev svenskt efter freden i Roskilde 1658. 1684 drogs det in till svenska kronan av Karl XI och blev boställe för översten vid Södra skånska kavalleriregementet, men var som regel utarrenderat.

 Karl XV ingrep för att försköna slottet. Oscar I arrenderade egendomen 1845, men 1853 överlät han kontraktet på kronprins Karl, sedermera kung Karl XV.

1924 arrenderades Bäckaskog av Per Åkers, som bodde på slottet i många år.

År 1956 skildes slottet från jordbruket. Båda delarna ägs av Statens Fastighetsverk. Slottet  arrenderades av Gustaf Ferlenius, som gjort Bäckaskog till ett populärt turistmål. Sedan dess används Bäckaskog för konferenser och kurser och är öppet för allmänheten. Det kan bli aktuellt att öppna restaurangen när pandemin har ebbat ut.

Bloggredaktionen har ännu inte besökt Bäckaskog men skall göra så till sommaren.

Underlag: "Skånes slott och borgar" av Charlotte och Peter Karlsson och Martin Christensen,

                  Wikipedia 

BÄRSÄRKAR

 När en engelsman eller amerikan använder uttrycket "to go berserk" -  att gå bärsärkargång - syftar vederbörande på en av våra mest kända stereotypiska avbildningar av vikingakrigaren, den rasande galningen som i tron på att han är osårbar löper amok med svärd eller yxa, tuggar på skölden och ylar mot månen. Man frågar sig har sådana existerat eller är det en romantisk gammal myt, sedermera närd och gödd av Hollywood?

Nej, bärsärken är inte uppfunnen på 1800-talet. Han dyker upp i flera skriftliga källor på medeltiden, i synnerhet i vad man skulle kunna beteckna som dåtida nordisk science fiction, de så kallade fornaldarsagorna, som nedtecknades på Island på 1200- och 1300-talet.

Därmed inte sagt att historierna är sanna, än mindre att förklaringarna till bärsärkarnas beteende skulle vara korrekta. Den vanligaste förklaringen - att bärsärken skulle ha drogat sig med flugsvamp - kan avfärdas på medicinska grunder, Om man äter flugsvamp blir man sjuk, kanske rentav dödligt sjuk. Man får inte en adrenalinkick och börjar tugga fradga medan man desperat söker efter någon att slå ihjäl på slagfältet.

En stor svårighet för forskarna är tidsglappet mellan fornaldarsagorna och de påstådda bärsärkarnas epok. Sagorna, som till råga på allt är fiktion, utspelar sig hundratals år före nedtecknandet. Ett sätt att komma runt problemet är att även studera bildframställningar från järnåldern, till exempel dräktfynd och djurornamentik.

Man kan också använda sig av antropologiska hypoteser. En svensk forskare som gjort allt detta är Britt-Mari Näsström, som presenterade sina rön i boken Bärsärkarna (2006). Hon tror sig kunna identifiera en grupp krigare under järnåldern som utmärkte sig genom sitt raseri, sin närmast förprogrammerade vildhet som gav dem ett psykologiskt övertag i striden, särskilt i inledningen. Enligt Näsström var vildheten resultatet av hård träning. Det rörde sig om en stridsteknik som bottnade i total avhumanisering av krigaren och hans värld.

Krigaren skulle intala sig att han var en varg eller björn och sedan agera i enlighet med detta. Näsström menar vidare att nordborna skall ha tillägnat sig bärsärkarnas teknik från romarrikets arméer på 200-talet e.Kr.

Ingenting av detta går emellertid att bevisa. Det är och förblir en hypotes och de flesta som läst boken är inte övertygade. Vad vi emellertid med säkerhet kan säga är att vikingatidens och den äldre medeltidens nordbor själva var fascinerade av berättelserna om bärsärkar, att bärsärkarna levde i deras muntliga kultur och att figurer som påminner om bärsärkarna och deras sätt att leva framträder i järnåldern konst.

Underlag: Dick Harrison, jourhavande historiker