Karl XIV Johan (1763-1844). Kung över Sverige och Norge 1818 till 1844.
HUR ÅT OCH DRACK KARL XIV JOHAN?
Hur var de egentligen, Karl-Johans mat- och dryckesvanor? Blev hans vanor någonsin försvenskade eller behöll han sin egen variant av det franska köket? Han blev ju med tiden känd som Sängkammarkungen. I sängkammaren tillbringade han en stor del av dagen, där träffade han sina ministrar. Denna dagordning borde rimligen ha påverkat hans mathållning på olika sätt.
Svaret är att Jean Baptiste Bernadotte aldrig försvenskades, i synnerhet inte på det kulinariska planet.
De enda svenska rätter han till nöds kunde acceptera var buljong och stekta äpplen.
Däremot tyckte han mycket om franska omeletter och franska recept på kyckling, kalv, fisk, grönsaker och - till skillnad från det absoluta flertalet dåtida svenskar - svamp. Kungens personliga favorit kallas fortfarande karljohanssvamp. Till förrätt åt han gärna ostron eller hummer.
Karl-Johan gör sig bra till häst. Denna staty visar honom 1854. Statyn står vid Slussen i Stockholm.(innan ombyggnaden)
När det gäller drycker höll sig kungen till franska viner, särskilt rödviner och champagne, samt portvin, madeira och sherry. En egenhet är att han lät importera korsikanska rödviner, vilka han antagligen hade lärt sig att uppskatta under ungdomens militärtjänstgöring på ön. Något annat skäl till att just dessa viner, som inte brukar räknas till de mera eftertraktansvärda, plötsligt dyker upp i Sverige, vid kungens bord, är svårt att räkna ut. Epokens stora svenska alkoholdryck, brännvinet, var kungen djupt förhatlig, men av hänsyn till sina svenska gäster (som ofta hade motsatt uppfattning om drycken) såg han till att den alltid fanns tillhands.
För övrigt insisterade Karl-Johan på att det skulle finnas ett kokt ägg vid hans tallrik. Om allt annat visade sig oaptitligt kunde han alltid äta ägget. Dessutom var det, menade man, svårt att förgifta ett ägg.
Mera information i det här ämnet finns att hämta i en bok av Lars O. Lagerqvist: "Karl XIV Johan. En fransman i Norden" (2005).
Underlag: Dick Harrison, jourhavande historiker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar