ALBATROSSEN

 Albatrossen är en säregen, mytomspunnen fågel. Den hör till de största av världens flygdugliga fåglar med det största vingspannet av alla, ca 340 cm eller något mera. Deras utbredningsområde är haven runt Antarktis och norra Stilla havet men inte i norra Atlanten. De häckar på avlägsna öar ute till havs och ofta i kolonier tillsammans med andra sjöfåglar.

Honor och hanar knyter först an till varandra under flera år, bland annat genom ett lek- och dansbeteende, innan de bildar par, vilka sedan håller livet ut. En häckningssäsong kan vara i över ett år ifrån att det enda ägget är lagt till ungen är flygfärdig. 

Merparten av albatrosserna har mörka vingovansidor och en vit undersida. Dock finns det arter med annan fjädertäckning från vitt till mörkbrunt eller mörkgrått.

 

Fågeln kan dricka havsvatten genom en körtel bakom pannan som koncentrerar saltet. Detta saltkoncentrat rinner ut genom rörformiga näsöppningar som också ger albatrossen ett utmärkt luktsinne, vilket annars är ovanligt bland fåglar. Detta underlättar för den att finna föda.

Den har starka ben och är väl anpassad för att gå på land. Vingarna är stela och välvda och har

bra aerodynamiska egenskaper. När vingarna är helt utfällda har den en sena som låser skuldrorna. Den kan därför hålla vingen helt utfälld utan någon muskelansträngning.

Albatrossen kan färdas enorma sträckor med hjälp av sin glidflygteknik. Den flaxar inte med vingarna utan glider. Den har ett högt glidtal 1:22- 23, vilket innebär att för varje meter den tappar i  höjd har den färdats 22 till  23 meter framåt. Som jämförelse kan vi se hur det ser ut för andra luftfarkoster:

Trafikflygplan Airbus A360     1:20

Ett modernt jaktflygplan          1:10

Segelflygplanet Bergfalk          1:28

Ett extremt segelflygplan          1:50-60

Albatrossen kan dels använda  sig av dynamisk glidflygteknik vilket innebär att den på stela vingar glidflyger över vågtopparna med ett minimum av ansträngning. En annan teknik är att den glidflyger på uppåtvindar som  bildas på vågornas lovartsidor.

Albatrossen kombinerar sin glidflygteknik med en förmåga att utnyttja olika vädersystem. Till exempel flyger albatrosser på väg norrut från sina kolonier på södra halvklotet en rutt som går medurs, medan de som flyger söderut tar en rutt som går moturs.

Under glidflykten är deras hjärtfrekvens nära deras vilopuls. Det mest energikrävande är jakten på föda, som består av bläckfisk, fisk och krill som de fångar genom att snappa upp bytet från vattenytan, men de kan också dyka efter det.

Deras flygteknik är själva grunden till albatrossens framgång som långdistansfödosökare.

Men de är beroende av vind och vågor eftersom deras långa vingar inte är anpassade för att flaxa och skapa lyftkraft. Detta medför att de måste vila på vattnet om det är lugnt väder tills vinden bär igen.De sover också på samma sätt och inte i flykten som många tycks tro. När den skall lyfta måste den springa på vattnet för att få luft under vingarna, precis som våra svanar gör 

när de skall starta på våra insjöar.

Merparten av albatrosserna har sin utbredning på södra halvklotet från Antarktis till Australien, Sydafrika och Sydamerika. Några undantag finns längre norrut på Hawaii  och Galapagosöarna där den häckar.

Albatrossens behov av vind för att glidflyga är orsaken till att så många uppehåller sig runt polarregionerna. Eftersom de ogärna flaxar med vingarna ser de till att sällan passera stiltjebältena.

Albatrossen kan bli mycket gammal. En kungsalbatross - en hona - som häckade på den enda fastlandskolonin i världen, Otaga-halvön på södra Nya Zeeland, blev 60 år gammal.

Albatrossen häckar  bara vartannat år och får då bara en unge.

Bland vissa sjömän ansågs det betyda olycka att döda en albatross, eftersom de kan bära på döda sjömäns själar, en myt som förnekas och bekämpas av  de flesta kristna samfund.

Det vetenskapliga namnet är Diomedea. Det gavs av vår svenske Carl von Linné och refererar till myten om Diomedes, den grekiske krigaren , vars följeslagare förvandlades till fåglar.

Av totalt 21 albatrossarter hotas 19 av utrotning enligt IUCN. Antalet fåglar har minskat under historien genom jakt på deras fjädrar, men i dag kommer hotet från nyinförda djur som katter

och råttor som tar ägg och anfaller ungar och ruvande albatrosser. Ett annat hot är utfiskningen av många vatten. Långrevsfiske har också orsakat många fåglars död.

I golfsammanhang är en albatross ett slag tre under banans par,  ganska omöjligt för de flesta

.

Underlag: Diverse, bl a Wikipedia.