JAN GUILLOU GÅR I MÅL

DET HÄR ÄR JAG

NAMN: Jan Oskar Sverre Lucien Henri Guillou
FÖDD:  17 januari 1944 i Södertälje

Den tionde och avslutande delen av Jan Guillous stora romanverk om 1900-talet, "Slutet
på historien", ligger på bokhandelsdiskarna. Jan Guillou har under många år varit kolum-
nist på Aftonbladet. Expressen har länge varit hans hatobjekt, därför passar det ju bra att
låta Lars Linder, kritiker i DN, recensera den här boken.
Hans omdömen är huvudsakligen positiva.
I detta sammanhang intervjuas Jan Guillou i Aftonbladet av Anna & Hans Shimoda om 

sin medverkan i dokumentären "Den överlägsne journalisten", som sändes i TV1 för en 

tid sedan. Flera intressanta frågor ställdes.

DÖMDES TILL FÄNGELSE
I den i dag legendariska IB-affären avslöjade Jan Guillou och Peter Bratt att Sverige hade
en hemlig spionorganisation som hette IB (Informationscentralen). Detta sensationella
scoop ledde till ett års fängelse för de båda. Bild från 1973.

Hur var det att hamna i fängelse?

_ Jättekul. Men det är en skräckupplevelse att bli gripen i gryningen av rikets säkerhets-

tjänst och bli anklagad för spioneri. Jag hamnade naturligtvis på två av de hårdaste an-

stalterna på den tiden, Kumla och Österåker. 

Peter Bratt satt på en anstalt för falskdeklaranter och fortkörare. Jag hamnade bland 

mördarna och knarklangarna.

Du sade i dokumentären att att du är lätt att tycka illa om?

- Jo, visst, det är jag ju. Jag har mitt språk från min borgerliga bakgrund som kan te sig 

provocerande för många.

Du biter dig aldrig i tungan i efterhand?
- Jo, jag har mycket lätt att minnas de största dumheterna jag sagt.

Angående åldrande har du sagt att du aldrig kommer att hamna på någon Carema-

institution och att du hellre skjuter dig än att bli en belastning för dina anhöriga?

- Ja, det tror jag att jag gör.

Hur är hälsan?

- Mina inre organ går fortfarande att använda för donation. Jag fick i år ett besked om att 

jag hade en utmärkt lever, vilket förvånade mig.

Tiden på Solbacka?

- Jag kom till Solbacka som fulltränad idrottspojke vid 15 års ålder, jag lägger på mig 15

kilo på två år och det var inte fläsk. Jag är ett jävla fysiskt monster vid 17 års ålder. Jag

har dessutom levt i en permanent våldstillvaro på Solbacka. Det gör mig hänsynslös på ett

sätt som inte är normalt för skolgossar, om man skall uttrycka sig försiktigt.

Din sadistiske styvfar?

- Jag var nästan inte hemma under de där två åren, men när jag kom hem så har jag inte en

tanke på att han skulle kunna piska mig som en hund. När han sa "nu ska vi in och ta efter

 maten -stryket" så gav jag igen och det var sista gången vi sågs.

Minns du hur han reagerade?

- Med skräck. Jag låste ju dörren, och gav honom en blick som gjorde att han förstod vad

som kommer att hända.

Vad hände sedan?

- Han bars ut, och kom sedan aldrig tillbaka. Han misshandlade ju mamma också. Jag

upplevde det som att det var en fötrollning som bröts och den tid som följde var vår bästa

tillsammans.

Tjafset med Leif GW Persson (bilden från 1994).

-  Det säger jag ingenting om. Det räcker med de kändisbråk som jag lurats in i.

Men han tycker du är Åsa-Nisse och att han är Shakespeare?

- Ja, det sa  jag ju och det är en korrekt iakttagelse, men det var lätt att överse med. Jag

tänkte att han hade lite fel.

Tror du på Gud?

- Nej, därför gifte jag mig borgerligt.

 

Är du Sveriges bästa journalist?

- Publicistklubben hade en omröstning vilken som var 1900-talets bästa journalist och

där kom jag fyra. Men de som kom före mig vill jag starkt ifrågasätta!

Torgny Segerstedt blev etta. En hedervärd skribent som var starkt emot nazismen. Men

vadå, journalist? Vilhelm Moberg kom tvåa, en bra berättare men en usel journalist.

Trean är lite svårare, Barbro Alving, BANG. Jag skall inte tvärsäkert yttra mig om 

rankingen mellan oss två.

Du är 76 år nu, borde du inte vara nöjd med ditt livsverk?

JAN GUILLOU SOM ARBETSKAMRAT

En av invånarna i Sherwoodskogen var på 1960-talet strategilärare på Militärhög-

skolan i Stockholm. Han samarbetade en tid med Jan Guillou och berättar:

I strategiutbildningen ingick bland annat träning i att diskutera aktuella frågor. Ett 

sådant ämne var "Försvara Sverige men hur?" 

För att göra utbildningen levande och aktuell anlitade jag Jan Guillou, som på den tiden

 bodde på Valhallavägen mitt emot Militärhögskolan.

Detta visade sig vara ett lyckat grepp. Jan inledde diskussionen med att kort ange sin syn

 på den här frågan, och hans synpunkter gick, då som nu, stick i stäv med gängse upp-

fattningar.

Eleverna skulle sedan bemöta hans inlägg. Jan var mycket väl lämpad för den här upp-

giften och han engagerade sig livligt i den debatt som uppstod. Det blev verkligen bra trä-

ning för eleverna tack vare honom.

I anslutning till ett av de här diskussionstillfällena råkade jag fylla år, femtio jämt. På 

eftermiddagen dan dagen  hade jag bjudit in skolans lärare till en drink i skolans mäss-

lokaler i källarplanet. Och jag bjöd även Jan Guillou.

Gästerna anlände vid 1630-tiden och man gratulerade mig under någon timme och vi skå-

lade och drack whisky. Vid 18-tiden åkte de flesta hem för att äta middag. Kvar på mässen

vid 19-tiden var tre personer, jag själv, Jan Guillou och en lärarkollega till mig. Då började 

vi tömma de whiskyflaskor som återstod. Vid 20-tiden hade mitt lilla sällskap börjat dricka

 ur allt som fanns kvar i alla  glas som stod här och var.

Vid 21-tiden hade Jan och min lärarkollega blivit gruvligt osams i någon fråga, jag vet inte

vilken. Kvällen avslutades med att Jan med hög röst och knutna nävar sade:"Tar du inte

 tillbaka det du sade nyss, kommer jag att sätta Maj Wechselman på dig!" Detta var hans 

sista hot i stället för flera argument.

Men allt ordnade upp sig till slut. Alla omfamnade varandra. Glada i hågen tågade alla

 hem till sitt. Klockan 23 var mässen tom.

Red

                                .