SKURKEN ERDOGAN

Genombrottet för kurdernas parti HDP kom i parlamentsvalet 2015. Det kurdiska partiet

 klarade 10-procentspärren, varvid Turkiets autokratiske ledare Recep Tayyip Erdogan 

förlorade sin majoritet. Erdogan reagerade med en nationalistisk gir och ströp freds-

processen med kurderna, som slagits med våldsamma  medel för varierande slag av 

kurdiskt självstyre i över 30 år.

Erdogan organiserade sedan ett mystiskt kuppförsök mot sig själv 2016, som han sedan 

använde som en ursäkt för en häxjakt på oppositionen, journalister och kurder, "den som 

inte är med är emot, alltså  terrorist" sade han då.

Det är nu 4 år sedan HDP:s ledare fängslades, däribland Selahattin Demirtas. 

 Dussintals av partiets parlamentsledamöter och borgmästare har också låsts in.

Erdogan har tagit över rättsapparaten, som när den får för sig att släppa ut politiska

fångar genast åthutas.

I juni sa en domstol i Istanbul att fängelsedomen mot Demirtas borde upphävas.

Erdogan såg då till att åklagaren anklagade honom för nya brott som kan ge ett

142-årigt straff.

Demirtas berättar också i en skriftlig intervju med Financial Times (16/9) om sin be-

svikelse över Europadomstolen för mänskliga rättigheter. Den sköts av Europarådet där

Turkiet är medlem. Utredningarna går trögt, och trots att domstolen två gånger fastslagit

att Demirtas rättigheter kränkts händer ingenting. Turkiet, liksom Ryssland, ignorerar

i praktiken Europadomstolen. Dess ordförande, islänningen Robert Spanó, struntar i

sin tur i det. Nyligen lät han sig utnämnas till hedersdoktor vid universitetet i Istanbul,

och passade samtidigt på att hälsa på Erdogan.

Flera år i Erdogans bojor har satt sina spår hos Demitras i form av sviktande hälsa.

Tusentals andra sitter också inspärrade i Turkiet för sina åsikters skull. Ett land som

gör politiker till politiska fångar hör inte hemma i den europeiska gemenskapen.

Underlag: Gunnar Jonsson, ledarskribent DN.