ANDRÉE - EXPEDITIONEN

För några dagar sedan fick några av oss i Sherwoodskogen möjlighet att besöka Andrée -

 muséet i Gränna. Det var öppet men med en del corona-restriktioner. Besöket kom mest 

att handla om Andrées beryktade nordpolsexpedition. Vi skall berätta något om detta.

 En ballongintresserad svensk fick 1892 följa med den norske ballongföraren Cetti på 

några turer. Svensken hette Salomon August Andrée, och redan året därpå 1893, lyckades 

han skaffa en egen ballong. Det blev den första svenska ballongen, och fick i patriotisk 

yra det stolta namnet "Svea".

Han gjorde ett flertal uppstigningar med sin ballong och så småningom mognade en 

tanke hos honom, han skulle åt sig själv och Sverige hemföra äran att ha blivit den förste 

som flugit ballong till Nordpolen.

På försommaren 1897 avreste en expedition med Andrée som ledare till Spetsbergen. Där 

upprättade man sin bas, från vilken själva ballongfärden skulle utgå. Basen bestod av ett 

stort hus, i vilket ballongen, som var av vätgastyp, skulle blåsas upp och där fanns också 

en maskin för framställning av vätgas.

 
11 juli 1897 lyfter gasballongen från Danskön på Spetsbergen med dessa tre herrar

(ovan) ombord. 

Strax före avresan tvingades man byta en besättningsmedlem. Från början var det

 tänkt att meteorologen Nils Ekholm skulle medfölja. Han hade emellertid gjort egna undersökningar av ballongen och funnit att den läckte gas. Enligt hans beräkningar

skulle ballongen vara flygduglig i max 14 dagar. Han avsade sig sin plats ombord. 

Andrée ersatte honom med Knut Fraenkel, men tog ingen vidare notis om Ekholms 

farhågor.

Starten var katastrofal. I ett tidigt skede blev ballongen nedisad och det mesta av bar-

lasten fick kastas över bord. De nedhängande linorna som skulle användas för att ge 

ballongen vissa styrmöjligheter trasslade in sig och måste kapas. 

Det blev problem med att hålla höjden, isen växte och ballongen blev allt tyngre. 

Redan efter ett par dygn, den 14 juli, var Örnens flygförmåga så nedsatt att man 

tvingades landa, lämna ballongen och försöka gå mot räddningen.

I början av oktober, efter tre månaders kamp mot packis, kyla och väta, kommer

de svårt medtagna fram till Vitön, där de slog läger för vintern.

I lägret avled alla tre, utmattade, undernärda och svårt sjuka. Deras kvarlevor åter-

fanns inte förrän 1930 av några norska valfångare.

Efter hand fördes nordpolsfararna hem till Sverige där de högtidligt begravdes på 

Norra Kyrkogården i Stockholm. Kropparna kremerades omgående, varför inga 

medicinska undersökningar för att kunna fastställa dödsorsakerna hann göras.

 Gravmonumentet enligt nedan.

Nordpolen-projektet blev alltså ett fruktansvärt tragiskt misslyckande, bland annat

beroende på att förhoppningen om en historisk forskarbragd helt kom att undan-

skymma all eftertänksamhet samt noggrannhet och kontroll i förberedelsearbetet.

Det var vad man kunde lära sig av besöket i Andrée-muséet.

Underlag: Från Andrée - muséet , Gränna