Vi har gjort en utflykt till bokskogen i dag. Det är oktober om några dagar och hösten har börjat göra sitt intåg, det märks i varje fall i almanackan. Vi skall se om naturen märkt av den kommande hösten.
I Höganästrakten har vi strålande väder, sol och varmt. Enligt SMHI har vi slagit värmerekord för Sverige i dag. Mitt på dagen hade vi 24 plusgrader, snarare högsommarväder alltså. Inne i bokskogen på Kullahalvön ser man inte mycket av hösten heller, lövkronorna är täta men mörka. I nordvästra Skåne där vi befinner oss brukar bokens lövsprickning komma tidigt, i slutet av april. Bladen är ljusgröna i början av maj men mörknar mot slutet av månaden. Då blir bokkronorna tätare och det blir problem för undervegetationen, särskilt för vitsipporna och en del andra örter som försvinner. I mitten av oktober börjar bladen sakta men säkert ändra färg till brunt och omkring 1 november börjar trädet fälla sina blad, en process som tar några dagar. Men det är ju en dryg månad dit.
Vi tittade lite extra på bokollonen, Det var knappt att vi vetat om tidigare att boken har ollon i likhet med eken. Dom är lika stora som små ekollon men har den egenheten att de öppnar sig genom att det hårda höljet spricker upp och fröna blir frigjorda. Ett ekollon växer i en så kallad ollonskål (hatt) och fröet kan gro när hatten fallit av.
Både bok- och ekollon har använts flitigt som svinföda förr i världen. En egendomlighet i svensk lagstiftning är att ollonen är undandragna från allemansrätten och får alltså endast plockas med tillstånd från markägaren.
Träslaget bok anses inte ha samma värde som eken. Bokträ har betydligt lägre värmevärde än ek, däremot har bokträdet en egenskap som varit ovärderlig förr för skeppsbyggare. Förutom att virket tål vatten kan en bokstock klyvas med en yxa till plankliknande skivor, vilket var av stort värde innan sågtekniken var så utvecklad som den är nu.
Bok bli inte lika gammal som ek men växer fortare och kan nå en höjd av 45 meter, vilket i Skandinavien endast överträffas av några poppelarter. Unga bokar trivs i samma marker som ek. I bördig jordmån tränger boken tidigt undan eken som behöver mycket solljus. Till och med i konkurrens med granen kan boken avgå med segern.
Det är anmärkningsvärt vilken dragningskraft Kullaberg tycks ha på turister. Det var visserligen söndag när vi var där men semestrarna är över sedan länge men ändå kunde vi räkna in hundratals bilar på parkeringen uppe vid fyren och lika många på vägen dit och på stigarna vimlade det av vandrare. Golfbanan däruppe var lika välbesökt.
Det är fortfarande coronatider, men folk är verkligen i rörelse och det är utomhus, vilket lär skall vara mindre riskfyllt. Inte ett enda munskydd såg vi den här dagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar