NYÅR 2022

 Vi tackar alla trogna läsare av denna blogg och alla medarbetare på Torö och i Dalby för året som gått. Ni blir allt flera som besöker oss i Sherwoodskogen. Vid det här årsskiftet 2021-2022 kan vi räkna in cirka 180 000 besökare sedan starten.

Dessvärre har pandemin kommit att dominera våra liv även 2021. I vårt land har den skördat över 15 000 liv, främst äldre människor. De flesta medborgarna i vårt land och även i våra grannländer är nu vaccinerade, de yngre släpar dock efter. Vi kan bara innerligt hoppas att vi därför kan komma tillbaka till ett någorlunda normalt liv under det nya året 2022.

TACK FÖR I ÅR!

Robin och Marion

LÄTTNADENS SUCK

 Hav tack, nu är julhelgen över,

nu är kitschet och stökandet slut.

Allt skräpet som ingen behöver

kan lämpligen kastas ut.

Tomten är rimligen borta,

änglarnas tid är förbi.

Även skinkan ska komma till korta

och förgätet skall glöggslisket bli.

Låt vila de snasktrötta magarna,

låt arbetets liv kännas stort!

Pris vare de söckniga dagarna

då någonting vettigt blir gjort!

December månad är snart slut. Många drar en lättnadens suck. Men de kallaste  vintermånaderna på våra breddgrader brukar vara januari och februari.

MYCKET VIST INRÄTTAT

När tillvaron är bittrast och värst

är merendels hjälpen nära.

Ja, när rävarna fryser i vintrig skog

blir de plötsligt och oväntat kära.

Oåtkomliga inomhus

håller sig hönsen och tuppen.

Ack, så vist är allt inrättat att man lätt

kan bli religiös på kuppen.

Rävarna lider av frost och svält

och aldrig tycks vintern försvinna.

Men då känner de inifrån rätt som det är

att hjärtat har börjat brinna.

När dess värmande låga har brunnit ner

som blev upptänd därinne så lägligt,

då är det inte vinter mer

och livet är åter drägligt.

För poesin svarade Alf Henrikson

MAJORITETEN BLIR INTE SJÄLVFÖRSÖRJANDE

 MAJORITETEN BLIR ALDRIG SJÄLVFÖRSÖRJANDE

I en rapport från Entreprenörskapsforum 2020 introducerade ekonomerna Johan Eklund och Johan P Larsson begreppet "självförsörjning" som ett viktigt riktmärke för att bedöma invandrares integration på arbetsmarknaden.

Till skillnad mot tidigare mått som visar på en persons sysselsättning, beaktar självförsörjningsgraden hur mycket en person faktiskt tjänar. Med en bruttoinkomst motsvarande cirka 12 600 kronor per månad för självförsörjning visar de att omkring 

600 000 utrikes födda i arbetsför ålder, har lägre inkomst än detta lågt satta riktmärke. Utöver detta chockerande antal, krävs i genomsnitt tolv-tretton år för hälften av de utrikes födda i studien att bli självförsörjande.

En nyligen genomförd uppföljningsstudie, skriven av ekonomerna Åsa Hansson och Mats Tjernberg, presenterar ytterligare uppgifter som visar hur svårt det är att nå självförsörjning för invandrare.

För 2016 visar de att så många som 73 % av de icke västerländska invandrarna inte var självförsörjande. Således fick nästan tre fjärdedelar mer i bidrag än vad de i olika former betalade in till samhället. Deras rön visar på ett olyckligt samband som nu kan anses etablerat i forskningen: den genomsnittliga individen född utanför västvärlden blir aldrig självförsörjande i Sverige. Forskarna visar också på stora skillnader mellan grupper, vilket antyder att strukturella faktorer knappast är hela förklaringen.

Den svenska integrationspolitiken har i stort sett varit begränsad till förutsättningar för ekonomiskt oberoende genom arbetsmarknadsintegration. Den svenska staten har små eller inga formella förväntningar på invandrare när det gäller kulturell assimilering. Krav som är ganska vanliga i andra länder, såsom språkkunskaper för att skaffa permanent uppehållstillstånd eller medborgarskap, finns inte här.

Fram till relativt nyligen har det dominerande motivet i invandrardebatten varit att bara 

invandrarna arbetar så löser sig resten. Därmed har behovet av att satsa omfattande resurser på arbetsmarknadsintegration aldrig varit en kontroversiell fråga. Men uppföljningen har varit obefintlig.

Nu ser vi i analys efter analys att det tar mycket lång tid för invandrare att komma  in på arbetsmarknaden och än längre tid att uppnå självförsörjning. Majoriteten når inte ens dit.

Underlag (erhållet från Toröredaktionen):  Öxge Öner, SvD

ERDOGANS IDELIGA KRISER

 Erdogan kan inte trolla bort kriser, han kan bara skapa dem. Verksamheten fortsätter i Turkiets ekonomiska experimentverkstad. Tyvärr hanteras arbetet inte av någon finurlig forskningsledare, utan av en allsmäktig demagog med blind tro på sin egen magi: president Recep Tayyip Erdogan.

Landet plågas sedan långt före pandemin av alla möjliga obalanser. En följd är ett evigt stigande inflationstryck. Den senaste officiella siffran från november är 21 procent i årstakt, men alla vet att verkligheten är värre än så.

Detta har Erdogan bekämpat under hösten genom att sänka räntan från 19 till 14 procent. Han har gjort centralbanken till sin egen leksak och därmed kunnat strunta i erfarenhet och expertis. Och valutan, liran, har följaktligen rasat, vilket gör exportvaror billigare men också får importpriserna att skena.

Nu har Erdogan slagit till en sorts reträtt, givetvis utan att erkänna det. Sparande i lira i stället för dollar kompenseras vid ytterligare devalvering, i princip genom att ränta höjs men bara på insatta medel. Statskassan går in och betalar, det vill säga blåser på underskottet. Tanken är att fortsatt billiga lån ska hålla igång spekulationskonjunkturen i bygg- och fastighetsbranschen.

Priset blir en mer svällande kreditbubbla. Och så klart, mer inflation. Inte försvinner den risken för att Erdogan nyligen har aviserat en höjning av minimilönen -- med 50 %.

Erdogan försvarar  "sin nya ekonomiska modell" bland annat med islams motstånd mot ockerräntor.

Vad han egentligen ägnar sig åt är en vild chansning,  för att ta sig ut ur den kris som han själv har skapat. Presidenten har skrivit om författningen och gjort sig själv närmast enväldig. Bara ja-sägare får audiens hos sultanen. Fria medier har dessutom tystats, kritiker har låsts in.

I hög fart kör Erdogan 83 miljoner invånare mot stupkanten. Men även en ekonomi har sina tyngdlagar.

Underlag: Gunnar Jonsson, ledarskribent  DN

JULHELG ÖVER VÄRLDEEN

 DÄMPAD JULSTÄMNING I BETLEHEM

Den strutformade julgranen av plast och en julkrubba står som vanligt på Krubbans torg i Betlehem på Västbanken. Men det är en tom kuliss.

Turisterna och pilgrimmerna är borta för andra året i rad.

Betlehems ekonomi är nere under 50 % och det palestinska självstyret är barskrapat. Nästan all flygtrafik har upphört och stadens hotell står folktomma.

Ett par äldre muslimer står med en låda souvenirer på torget och hoppas att någon skall dyka upp. Dom säljer kors av olivträ, små gipsavgjutningar av födelsekyrkan och små träkrubbor. Men ingen kommer och köper något.

Borgmästaren är bedrövad. De kristna, de få som är kvar, de utvandrar. De beger sig till Chile, Sverige, Australien och dit de kan komma. Och nu har vi en ny våg av pandemin över oss, suckar han,  jag har redan förlorat sju närstående.

30 ÅR SEDAN SOVJETIMPERIET RÄMNADE

På juldagen har det gått  trettio år sedan Sovjet upplöstes.

Putin vill tillbaka till den gamla världsordningen. Han kräver genom krigshot mot Ukraina att USA accepterar att de tidigare sovjetrepublikerna i östra Europa ingår som delar av Rysslands intressesfär. Han har redan påbörjat försöken till införlivande, Georgien 2008 och Krim 2014. Han går vidare och kräver att USA håller sig borta från alla östländer som ingick i forna WP, inget medlemskap i Nato, inga vapenleveranser.Putin vill återuppliva den så kallade Brezjnev-doktrinen, det vill  säga att Moskva ger sig rätten att ingripa militärt mot lydstaterna i östra Europa som vill gå sin egen väg. Detta stämmer också med Putins övergripande strategi. Putin vill nu att Nato drar sig tillbaka från Polen, Rumänien och de tre baltiska staterna. Moskva vill helt enkelt ha ensamt inflytande över de stater som en gång ingick i Sovjet och Warszawapakten, WP.

Det blir ingen lätt uppgift för Joe Biden och för Nato att parera de ryska kraven. Allt tyder på att Putin vill pressa fram radikala förändringar i den europeiska säkerhetspolitiken. Farhågorna ökar för ett ryskt ingripande i Ukraina. Det finns dock tecken på att Putin genom att öka kraven biter sig själv därbak. Ledarna inom Nato, USA:s president och ledarna inom EU enas än mer att ta till mycket kraftiga ekonomiska och andra sanktioner för att få denne Putin att ändra röstläget.

VINTERSPELEN I PEKING

Så här års när många idrottare gör juluppehåll i träningen tycks de flesta vara inställda på att vinter-OS i Peking kommer att genomföras pandemin  til trots. De svenska vinteridrottarna verkar vara väl förberedda, särskilt på damsidan. På herrsidan har vi några duktiga skidskyttar och så har vi ju van den Poel, skridskofantomen. Han verkar ibland lika överlägsen på en del längre sträckor som Duplantis är i stavhopp.

 Sedan 1998 finns curling med som olympisk vintergren -- och vi har för närvarande många duktiga curlare, både på herr- och på damsidan.

Totalt sett ser det ganska hoppfullt ut för oss.

Vi gör bara så gott vi kan och kan bara hoppas att det räcker till en och annan medalj.

Än en gång: GOD JUL!

NYA LÖNSAMMA FLYKTVÄGAR

 ETT TURISTVISUM TILL BELARUS. DÄRIFRÅN TILL POLSKA GRÄNSEN -- OCH SEDAN VIDARE TILL ETT NYTT LIV I TYSKLAND ELLER SVERIGE. 

DEN NYA FLYKTINGRUTTEN ÄR ETT VÄLSMORT OCH LÖNSAMT MASKINERI.

Distriktshuvudorten Ranya i irakiska Kurdistan, nära gränsen till Iran, är en av de städer där människosmugglarna står högt i  kurs. Länge har de organiserat "resor" till EU genom Grekland, Bulgarien eller västra Balkan.

Nu  är det Belarus som gäller, raka  vägen via Ukraina.

--"Jag säljer drömmar", säger en människosmugglare i Ranya till polska tidningen Gazeta Wyborcsa som har begett sig till den nya flyktingruttens startplatser i Mellanöstern.

Tidningens reporter berättar hur befolkningen kläms mellan shiítiska miliser. tidigare IS-medlemmar, vanliga banditer och irakiska säkerhetsstyrkor.

Den som har råd försöker med alla medel ta sig därifrån. Sammanlagt uppskattas att det finns mer än en miljon internflyktingar enbart i Irak.

Människosmugglaren i Ranya berättar att han har medarbetare längs hela flyktvägen.

I Minsk tas flyktingarna emot av landsmän. Sedan tar polacker över. Allt i allt kostar det minst 3 000 dollar.

FLYKTINGVÄGAR FRÅN IRAK

Andra erbjuder hela paket med allt från turistvisum och hotell till garanterad inresa i Tyskland. Då kostar det upp emot 12 000 dollar.

Sedan Aleksandr Lukasjenko i våras öppnade ett snabbspår från Mellanöstern till Belarus och gränsen till EU-grannarna har smugglarna högkonjunktur.

Tyska tidningen Die Welt har gått igenom dussintals chattkanaler med i många fall tiotusentals abonnenter. "Vi har en enkel väg från Belarus till Tyskland. Två  dagar till fots i Polen, en bil som väntar på dig, betalning efter ankomst", lyder ett av dessa erbjudanden. I ett annat som SvD finner på Telegram ges 100-procentig garanti för slutdestination Tyskland.

Resebyrån Adam Travel, med kontor i Minsk och Damaskus, visar på Facebook mestadels unga män i flygplan eller på terminalen i Minsk och skriver: "Turistgruppen anländer till Belarus. Vi önskar er lycklig vistelse".

Migrantströmmen är fortfarande strid och i Minsk tros upp emot 15 000 migranter vänta på rätt tillfälle. Redan nu råder minusgrader i gränsområdena.

Så länge sanktionerna mot Belarus upprätthålls tros Aleksandr Lukasjenko fortsätta att hota med massmigration.

Men minst lika viktigt är att "turistströmmen" till Belarus ger intäkter som den alltmer isolerade regimen behöver för att överleva.

Underlag:(Via Toröredaktionen) Tomas Lundin SvD.               

VATTENPRISET KAN FÖRDUBBLAS

 PRISET PÅ VATTEN KAN KOMMA ATT FÖRDUBBLAS I VARMARE KLIMAT

Vattnet kommer att bli mycket dyrare. "Vi räknar med en fördubbling av vattenpriset på 20 år", säger Fredrik Vinthagen på Föreningen Svenskt Vatten.

Enligt vattenverkens branschorganisation Svenskt Vattens beräkningar måste Sveriges kommuner öka investeringarna i vatteninfrastruktur rejält de kommande åren.

Det handlar om 7 miljarder extra varje år i 20 år, totalt 140 miljarder. Vattenförsörjningen betalas med avgifter, så det är konsumenterna som får betala.

--En vanlig familj i en villa kan räkna med dubbla priset. Cirka en tusenlapp i månaden, i  stället för som nu , cirka 500 kronor. Höjningarna kommer gradvis i takt med investeringarna, och det är kanske inte den avgift som spräcker familjebudgeten, men det kommer att märkas, säger Fredrik Vinthagen.

Bakom fördyringen ligger den globala uppvärmningen.

-- När det blir varmare ökar konsumtionen av vatten. Vid toppar av förbrukningen hinner dagens vattenverk inte med att få ut rent  vatten till alla samtidigt. Därför kan det, trots att vi bor i ett av världens  vattenrikaste länder, uppstå vattenbrist. För att motverka det krävs rejäla investeringar i vattenverk och ledningar.

För sådana här anläggningar får man skaffa och transportera havs- eller sjövatten.

Fredrik Vinthagen är noga med att poängtera att även om det finns kommuner där vattenbristen tidvis är besvärlig, som på Gotland, ser han inga problem med att få fram vatten till normal hushållskonsumtion, det vill säga mat, dryck och hygien till Sverige som helhet.

-- Så mycket kapacitet finns det, men vi måste ta tag i detta nu och börja investera i tid.

Underlag(via Toröredaktionen): Jonas Fredén , TT

PADELBOOMEN

 Mitt under den mörkaste pandemin twittrade Expressens politiske kommentator Viktor Barth-Kron att " när det här är över kommer 30% av vår kvarvarande BNP utgöras av padelverksamhet".

Möjligen en lätt överdrift, men pandemin innebar verkligen att Sverige fick en ny baslinjeindustri.

Padelbanorna spred sig som ett influensavirus över landet, och för några dagar sedan rapporterade SVT att det nu finns runt 700 padelhallar i Sverige. Det är nästan dubbelt så många som i slutet av 2019.

Den allra första svenska padelanläggningen stod klar 2013. På bara 8 år har en för Sverige ny idrott blivit både en folkrörelse och en expansiv del av fastighetsbranschen.

Man kan undra hur det kunnat gå så snabbt, med tanke på att det brukar ta ungefär lika många år av våndor för en enda kultur- och fritidsnämnd att fatta beslut om att köpa in en ny tjockmatta till den kommunala gymnastikhallen.

Och förklaringen just det, att padeln till skillnad från de flesta andra folkidrotter är i stort sett kommersiell. Paddelhallarna ägs och drivs i regel av vinstdrivna bolag, inte av kommunala fritidsförvaltningar eller bidragsberoende idrottsföreningar.

Padelboomen är en pedagogisk illustration av skillnaden mellan marknad och politik. Medan marknaden bejakar människors önskemål, är politikens reflex alltid att hålla emot, eftersom lyhördhet alltid riskerar att belasta den kommunala driftbudgeten.

Vilka önskemål som tillgodoses blir i slutändan en fråga om det är ponnypapporna eller hockeymorsorna som har de bästa kontakterna i stadshuset.

Tidigare i år blev dock Padelförbundet invalda i Riksidrottsförbundet, bland annat för att få tillgång till statliga stöd för barn- och ungdomsidrott. Pengar som bara betalas ut till föreningar inte till företag.

En bättre ordning hade varit att padelbranschen i stället hade använt egna medel för att subventionera skolningen av nya generationer spelare. Att göra sig beroende av det offentliga slutar sällan väl. Varken för civilsamhället eller BNP.

Underlag (via Toröredaktionen): Peter Wennblad, SvD

. 

VARNING FÖR SKATTECHOCK

 VARNING FÖR VÄNSTERBLOCKETS PLANERADE SKATTECHOCK

Det var en enhällig riksdag som 2004 avskaffade arvs- och gåvoskatten. Avskaffandet markerar en viktig vändpunkt i svensk politik; en riktning bort från 1970-talets konfiskatoriska ägandeskatter, som drabbade vanliga människor och som gjorde Sverige till ett fattigare, mindre företagsamt och mindre innovativt land.

Idag är tongångarna från vänsterblocket annorlunda. När Miljöpartiet höll sin kongress var den kraftiga vänstersvängen i skattepolitiken ett faktum. "Allt som rör sig ska beskattas", tycks vara den bärande tanken bakom partiets skatteinriktning,

där kraftiga kapitalskattehöjningar och en återinförd värnskatt utgör några av de mest iögonfallande nyheterna. Det mest barocka förslaget från partistyrelsen i MP -- en särskild skatt på sommarstugor -- röstades lyckligtvis ner av kongressen.

Båda tidigare regeringspartier uppvisar samma dragningskraft till att straffbeskatta alla tendenser till slit och flit. I våras kunde en arbetsgrupp inom S presentera en rad skattehöjningar. Bland förslagen återfinns bland annat att sätta ett tak på sparande i investeringskonto -- något som skulle drabba vanliga småsparare hårt -- höjda skatter på fåmansföretag och en ny kraftigt höjd skatt på kapital.

Man skulle nästan kunna tro att det är den vänsterinriktade S-märkta föreningen Reformisterna som fjärrstyrt gruppens arbete. Men så är det naturligtvis inte. Innan Magdalena blev vald till statsminister var hon emellertid sammankallande för arbetsgruppen och dess arbete. Det ger en tydlig fingervisning om i vilken riktning politiken kommer att drivas framöver. Socialdemokraternas och vänsterblockets iver att jaga "giriga miljonärer" genom chockhöjda skatter på sparande och företagande kommer inte att slå märkbart hårt emot miljonärerna.

Möjligen försvinner viktigt kapital från Sverige, pengar som idag avses investeras i företag  som bidrar till att nya jobb skapas.

De som kommer att ta notan för denna vänstersväng är den breda medelklassen som sparar några hundralappar varje månad till en kontantinsats eller till den egna pensionen.

Det är en oroväckande utveckling som vi kan bevittna idag. För oss som minns de skadliga effekterna av  vänsterpartiernas skattepolitik ringer varningsklockorna med högsta ljudvolym. För väljarna måtte det nu vara tydligt att en röst på vänsterpartierna är en röst på en återgång till ett skattesystem som många trodde vi hade lämnat långt bakom oss.

Underlag (via Toröredaktionen):

Mats Persson och Gulan Aveci, talespersoner L.

DEN FÖRSTE JULTOMTEN

 Dagens jultomte är ett konglomerat av traditionella berättelser, mytiska historier och figurer, verkliga personer och mytologi. Men många anser att den förste tomtens existens går att härleda till Patara i Lykien i nuvarande Turkiet. Där levde på 200-talet en man vid namn Nikolaus, ärkebiskop i Myra i dåtida Grekland, sedermera dyrkad som helgon i Katolska- och Ortodoxa kyrkorna. Hans existens anses styrkt.

Han dog 6 december 343 i Lykien (se bild). Hans namn som helgon: Sankta Nikolaus, har under århundraden blivit Sankta Claus, som ju är tomtens namn i flera länder. Även om hans existens anses styrkt går inte allt som finns belagt om hans liv att värdera historiskt utan har väl främst legendarisk karaktär.

Han föddes i Lykien av kristna föräldrar. Legenden berättar att han som spädbarn avstod från att dia sin mor på onsdagar och fredagar, och att han föddes med en helgonlik personlighet som präglades av vilja till  avskildhet och tystnad.

Efter att ha blivit prästvigd av sin släkting for han till Jerusalem för att bli eremit men återvände så småningom till sin hemstad där han blev ärkebiskop. Detta var strax före de svåra förföljelserna av kristna under kejsarna Diocletanius och Maximianus. Han kastades i fängelse. Först när Konstantin den store kom till makten släpptes han fri.

Nikolaus deltog vid det första konciliet i Nicaea, och deltog i tidens strider mot arianismen. Det berättas att han härvid slog Arius mycket hårt och att det kanoniska straffet skulle bli hårt, men det blev avskrivet genom ett mirakulöst ingripande av jungfru Maria.

                                                   

Framför allt blev Nikolaus känd för sin givmildhet och att han vinnlade sig om att inte själv framstå som givare.  När hans föräldrar dog skänkte han bort hela sitt arv till de fattiga, och han räddade tre döttrar till en skuldsatt man från att bli prostituerade genom att i tre nätter i rad kasta in en väska med guld till dem.

Han är också omtalad för att ha utfört mirakler. Mest omtalad är han för sin förmåga att hjälpa skepp i nöd.

En staty av honom på torget i Patara  i Lykien (ovan) symboliserar hans vänlighet och omtanke, i synnerhet mot barnen och de utsatta. Redan här, statyn är kanske hundra år gammal, har Niklaus fått något tomte-likt över sig. På torget finns många affärer som säljer tomtefigurer av olika slag. Bloggredaktionens medlemmar, som besökt den här platsen, kunde notera att tillströmningen av folk till de här affärerna var stor inte bara vid jultid. 

Efter sin död fördes hans kvarlevor till Italien och förvaras nu i Basilica di San  Nicolo i Bari. (Nedan)

Sankt Nikolaus är skyddshelgon för:

Grekland, Ryssland, Serbien, Aberdeen och Bari, samt för en lång rad människor och yrken: 

Barn, sjömän, fiskare, falskeligen anklagade personer, prostituerade, ångerfulla tjuvar, apotekare, bågskyttar och pantbanker.

Hans högtidsdag är den 6  december och 9 maj.

Innan tomten blev den överviktige och trivsamme man som vi numera är vana med att se på julafton har han verkligen genomgått många olika utvecklingsstadier.

I en illustration av Thomas Nast från 1881 framställs tomten så här:

Under 1800-talet förenades traditionerna med julbocken med den nyare traditionen med jultomten. Här en illustration från 1836:

Med Jenny Nyström fick vi på 1930-talet en tomte, en snäll gammal man, som liknar dagens:

Så är vi då framme vid dagens mysgubbe, sannolikt till stora delar skapad av Walt Disney:

GOD JUL önskas alla.

Underlag: Wikipedia

                                                                                                  

 

BRIGITTE OCH EMMANUEL MACRON

Den franske presidenten Emmanuel Macron, 43, och presidentfrun Brigitte Macron, 68, har en stark och nära relation med varandra. När de är skilda åt ringer presidenten sin fru minst en gång var 90:de minut. Det avslöjar journalisten Gaël Tjakaloff i en ny bok om presidentparet rapporterar Daily mail. Översatt heter boken "Så länge vi är tillsammans". I boken framställs de som ett mycket sammansvetsat par. De delar kalender, ingen av dem gör något utan att den andre känner till det.

Frankrikes första dam, Brigitte Macron, född Trogneux och president Macrons kärleksrelation har väckt stora rubriker under åren.

 Den då femtonårige Emmanuel Macron träffade Brigitte när hon var 39 år i samband med en teaterpjäs i skolan. Hon var då hans fransklärare. 

Ett år senare inledde de en romans.

--Vi tillbringade timmar i telefon. Bit efter bit, med ett otroligt tålamod, bröt han ner mitt motstånd, sa Brigitte Macron i en dokumentär för franska TV3.

Emmanuel Macrons föräldrar var inte glada över relationen och ville inte att paret skulle  träffas så länge han var under 18 år. Han skickades därför till Paris för att avsluta sina studier på ett gymnasium där.

Men kärleken fortsatte att spira. När han var 17 år sa Emmanuel "Vad du än gör kommer jag att gifta mig med dig", det har Brigitte berättat för Paris Match.

Och mycket riktigt -- 2007 fick Emmanuel sin Brigitte. De gifte sig 21 månader efter att hon skiljt sig från sin dåvarande make.

Tiphaine Auzière, det yngsta av Brigitte Macrons barn, var nio år när hennes mamma träffade den blivande presidenten. Han gick då i samma klass som hennes äldre syster Laurence.

-- Om jag skall ge en bild av kärlek, är det Emmanuel och mamma. När de är tillsammans är det som att  världen inte existerar, säger Tiphaine i en dokumentär om sin mamma, skapad av Virginie Linhart.

Hon ska även ha sagt att hon "känner få par som är så lyckliga", enligt The Independent.

Presidentparet är omtyckta av fransmännen och många tror på framgång för Emmanuel Macron i nästa års presidentval i Frankrike.

Underlag: Expressen och Aftonbladet

 

EUROPAVÄNNEN MACRON

 En av de ivrigaste förespråkarna för den europeiska gemenskapen är Frankrikes president Emmanuel Macron. I dagarna möter han sin bittra ideologiske motståndare Viktor Orbàn i Budapest. Där väntar också ledarna för den så kallade Visegradgruppen -- där förutom Ungern, Polen, Tjeckien och Slovakien ingår. Gruppen bildades i den ungerska staden med detta namn 1991.

Att charma dessa ledare är en utmaning som heter duga -- men Macron känner sig tvingad att försöka.

Han tar över ordförandeklubban i EU efter nyår, och är mån om att kunna visa upp konkreta framsteg före presidentvalet i Frankrike i april.

EU-politiken har länge varit central för Macron - som är en övertygad anhängare av överstatlighet. Men han vet att det finns en risk för att Orbàn och hans anhängare försöker blockera hans agenda, dels för att de inte är överens med honom och dels för att skada hans chanser till omval. Orbàn är en politisk motståndare, säger Macron, men han är också en europeisk samarbetspartner. Oavsett våra politiska åsikter måste vi arbeta tillsammans för vårt gemensamma Europa. Min plikt är att föra Frankrikes talan och försöka nå kompromisser som kan vara till gemensam nytta. Frankrike har tre prioriteringar under det närmaste halvåret:

Den första kallar han "ett mer suveränt Europa" - och handlar om bland annat om migrations- och försvarspolitiken.

Den franske presidenten vill ändra Schengen-reglarna och göra det svårare att resa utan papper inom EU, han vill harmonisera medlemsländernas asylregler. Macron vill också skapa en militär snabbinsatsstyrka som kan ingripa som stöd för ett medlemsland med kort varsel.

Den andra prioriteringen kallar han "en ny europeisk modell" och handlar om ekonomin. Macron föreslår en uppluckring av EU:s budgetregler och införande av koldioxidtullar samt möjligheter att enkelt satsa på åtgärds - och återhämtningspaket mm som EU provat tidigare.

Den tredje prioriteringen kallar Micron "ett humanare Europa",som betonar unionens grundvärderingar som mänskliga rättigheter, antirasism och rättsstatens principer. Många har tolkat denna prioritering som outtalad kritik mot Ungern och Polen vars regeringar ligger i konflikt med EU-kommissionen om bland annat rättsväsendets oberoende.

Om mötet i Ungern skall gå bra krävs att Macron använder sina sociala färdigheter till det yttersta. Annars finns en uppenbar risk för att konflikten i EU bara förvärras.

Men också i Ungern är det val i april - och för första gången på länge kan inte Orbàn känna sig säker på att bli omvald.

Enligt uppgifter i ungerska medier som nyhetsbyrån AFP citerar ska Macron också träffa oppositionens samlande namn Peter Marki-Zai.

Det är tydliga markeringar från Macrons sida, som visar att han är beredd att ställa till det för Orbàn om det behövs.

Frågan är nu hur den ungerske premiärministern reagerar på detta.

Underlag: Erik de la Reguera

DET LÅNGA TELEGRAMMET

 DET LÅNGA TELEGRAMMET

Efter andra världskriget försökte USA förutspå vad den sovjetiske diktatorn Josef Stalins nästa steg skulle bli. Hur skulle Kreml agera? Varför gjorde ryssarna som de gjorde?

På den amerikanska ambassaden i Moskva satt en 42-årig diplomat som hette George Kennan. Han skrev ett långt telegram till sin dåvarande utrikesminister, vars innehåll gått till historien som en av 1900-talets mest inflytelserika utrikespolitiska analyser. Det är ingen slump att studenter av modern rysk och sovjetisk historia fortfarande läser vad Kennan hade att säga. Hans ord formade USA:s utrikespolitik under kalla kriget. Trots att Stalin var mer dominant än Vladimir Putin idag, nämnde George Kennan hans namn bara tre gånger i sitt omfattande dokument. Det är betecknande.

Han fokuserade i stället på Sovjetunionen och framväxten av ett tänkande, inte enskilda individer.

I en nyckelmening talar Kennan om "Kremls neurotiska syn på utrikes relationer". Han förklarade Sovjetmaktens återkommande fientliga agerande mot omvärlden med "den traditionella och instinktiva ryska känslan av otrygghet".

Landets invånare, påminde Kennan, hade länge levt på ett vidsträckt slättland omgivet av hotfulla nomadfolk. Man hade lärt sig den hårda vägen att säkerhet uppnåddes genom en  tålmodig kamp mot rivaler.

Och inte bara det. George Kennan såg hur en hårdför utrikespolitik drevs av inrikespolitiska behov, och en oro bland ryska ledare för att befolkningen skulle upptäcka att det var bättre någon annanstans. Han noterade hur en inneboende rädsla framkallade en permanent misstänksamhet. Och han förklarade att Sovjetunionen inte var inriktat på fredlig samexistens under rådande maktförhållanden. Efter andra världskriget hade ju USA blivit en tung maktfaktor i Europa. Därför drev Kreml på mot expansion och söndring av västvärlden.

George Kennans slutsats var att Sovjetunionen bara kunde hållas tillbaka på ett sätt: genom ett starkt konsekvent motstånd. Endast då dämpar Moskva sin aggressivitet.

Det är spännande att läsa Kennans analys så här 75 år efter den gjordes. Viktiga beståndsdelar är fortfarande giltiga.

Sovjetimperiet är sedan 30 år upplöst, men den ryska känslan av otrygghet består. Och den har de senaste 20 åren tagit sig uttryck i återkommande fientligheter: i Tjetjenien, i Georgien och de senaste åren i Ukraina. Tidigare positioner ska återerövras, västvärlden tryckas tillbaka, fiender målas ut och destabiliseras, inte sällan för att avleda uppmärksamheten från inhemska problem i Ryssland.

Vladimir Putin är frontfigur för detta. I två decennier har omvärlden försökt greppa hur han tänker. Sovjetunionens upplösning var en "geopolitisk katastrof", för att citera Putin. Men det är inte bara det som driver Ryssland. Det behöver inte vara en övergripande ideologi. Det är en strävan att bli behandlad som en riktig stormakt. Och att bryta mot internationella lagar och normer är för Kreml själva definitionen på att utgöra en stormakt med stort S, enligt Putins tidigare medarbetare Gleb Pavlovsky.

En gangster som ingen fruktar och aldrig blir jagad av polisen är ingen riktig gangster.

Mycket av det ryska agerandet under 2000-talet har skett plötsligt när möjligheter öppnat sig eller när verkligheten känts hotfull. Då har Moskva agerat snabbt som vid annekteringen av Krim 2014. De som letar efter en storartad plan får leta förgäves. Det handlar om ständigt pågående improvisationer. När spelplanen öppnat sig har positionerna flyttats fram. Samma gäller för uppladdningen runt Ukraina.

En sak är säker: en svag och splittrad sammanhållning i väst väcker förakt i Moskva, inte respekt. Vad som kan hålla tillbaka Ryssland i dag är främst djupgående ekonomiska sanktioner. En samlad ekonomisk attack mot Ryssland kan totalt knäcka den  ryska ekonomin. Putin är medveten om detta.

Underlag: Peter Wolodarski  DN (till delar).