ANNA-DAGEN

 Namnet Anna spreds under medeltiden genom den katolska kulten om Anna, Marias  moder. Inga historiska detaljer om henne är kända. När Maria-kulten började blomstra på 1200-talet väcktes också intresset för hennes mor. Ett vanligt motiv i den kristna konsten blev Anna med Maria i knät, som i sin tur håller Jesusbarnet. Motivet brukar kallas "Anna själv tredje".

Det äldsta belägget för namnet Anna är från 1291. Sedan kulten om Sankta Anna blivit godkänd av ett kyrkomöte på 1400-talet fick namnet stor spridning i Norden. Både Gustav Vasa och Johan III hade döttrar som hette Anna. Under 1800-talet var Anna det vanligaste kvinnonamnet i Sverige. Vid millennieskiftet fanns det ca 315 000 svenska kvinnor som hette Anna, vilket gör namnet till det tredje vanligaste kvinnonamnet, bara Maria (omkr 453 000) och Elisabeth (omkr 370 000) är vanligare.

I folktraditionen har Anna-dagen uppmärksammats på olika sätt. Annadagen den 9 december, var den  dag i bondesamhället då några viktiga julförberedelser inleddes. Julölet provades, lutfisken lades i blöt och det var dags att ta itu med jultvätten och julbaket och börja stöpa julljusen.

På Annadagen skulle julölet vara färdigbryggt och sedan färdigt att bruka senast på Tomasdagen, 21 december.

På runstavar markerades Annadagen med en kanna, därav uttrycket "Anna med kanna", det vill säga ölkannan.

Vädret kunde också spås på Annadagen: "Om Anders slaskar, julen braskar" och omvänt "Om Anders braskar, julen slaskar".

I södra Dalarna har det varit sed att  ungdomarna går runt i byarna och gratulerar alla med detta namn.

Vår tidigaste almanacksutgivare placerade Anna på den 26 juli och det dröjde till 1708 innan hon fick sin nuvarande plats 9 december.  I tvånamnslängden från 1993 lanserades namnparet Anna-Annie, men i den nya namnlängden står Anna åter som enda namn vilket motiveras av dagens betydelse som folklig märkesdag.

Underlag: Bengt af Klintberg och Wikipedia