ÄR EU ETT DEMOKRATISKT PROBLEM?

 ÄR EU ETT DEMOKRATISKT PROBLEM -- INSÄNDARE

Var och varannan lag som styr oss svenska medborgare har faktiskt sitt ursprung i Bryssel, oavsett vad svenska politiker tycker om saken.

Vi har själva åtagit oss, sedan Sveriges inträde i EU 1995, att följa EU:s beslut. Inget samarbete hade kunnat överleva om dess medlemmar inte respekterar de tagna besluten. Vad händer då om vi inte respekterar dessa? Jo, då tvingas vi betala enorma bötessummor. Till exempel vill EU-kommissionen ha 5 000 euro om dagen för varje dag som vi inte har infört deras vapendirektiv.

Det EU säger gäller även om något annat uttryckligen står i svensk lag eller grundlag. Det innebär kort sagt att riksdagsledamöter inte är de som ytterst bestämmer över lagarna i detta land, och då bestämmer inte heller medborgarna som valt dessa ledamöter.

Det är svårsmält, men ack så sant, att svenska valresultat betyder mindre än Brysselbyråkraternas vilja. Vem är det då som säger att EU-lagarna har denna makt att trumfa över det vi svenska medborgare har röstat fram? Jo. EU självt. Den europeiska rättens företräde är en följd av EU-domstolens beslut 1964 i målet Costa mot ENEL där domstolen slog fast att gemenskapsrätten har företräde framför nationell rätt. Det är alltså institutionen själv som tagit sig denna rätt.

Med beslut som måste följas av risk för böter och där besluten kan fattas över huvudet på enskilda medlemsstater börjar detta samarbete mer och mer se ut som en politisk union - inte 27 självständiga stater. Vilka är det då som bestämmer i Bryssel och har denna makt att göra våra svenska politiker maktlösa.

EU-lagar fattas efter en process med tre organ: ministerrådet, parlamentet och kommissionen som parlamentet tillsätter. Av dessa tre är det bara parlamentet som vi medborgare får rösta på, och även där är Sveriges röst näst intill betydelselös.

Fördelningen mellan länderna i parlamentet är långt ifrån proportionell i förhållande till invånarantalet. Om EU vore ett land hade den demokratiska representationen varit långt sämre än USA:s. Där väljer medborgarna representanter i alla organ som är med i lagstiftningsprocessen.

Med andra ord gäller beslut som fattats av institutioner med demokratiskt stöd framför svensk lag. Lägg till detta att vi genom EU öser pengar till Polen och Ungern, skumma stater med många egna problem.

Bara för att britternas EU-kritik har kommit från clowner och utspelats som en cirkus behöver inte  svenska politiker och tyckare ignorera ett faktum som skaver det svenska statsskicket - att EU blivit ett demokratiskt problem.

Avsändare: Palle Rundqvist, juriststudent, Lund

DECEMBER

 På våra breddgrader, anser nog många, är november årets jobbigaste månad, grå och mörk. December är visserligen mörkare men då har vi annat att tänka på och ljuset känns inte så avlägset.

I december väntar Lucia och goda lussebullar och sedan julmarknader och julkonserter i långa rader ända fram till jul.

I de flesta hem kom nog ljusstakarna till fönstren fram redan till 1:a advent. Hur det blir med all extra julbelysning på gator och torg i dessa dyra eltider är oklart. Sannolikt blir det som det alltid har varit men att en del belysning släcks om nätterna.

Det är dags att sätta upp utegranen med belysning på tomten eller balkongen och samtidigt ladda med mat åt småfåglarna.

Hemmavid kommer juldekorationer fram ur kartongerna på vinden. Här uppe i vårt kalla land kan vi konsten att dekorera våra hem till jul så att den rätta julstämningen infinner sig.

I många hem börjar julmaten att förberedas efter Lucia medan glöggrytan hålls varm på spisen om kvällarna. I icke vegetariska familjer handlar det om den traditionella julmaten, alltifrån skinkan, prinskorvarna, köttbullarna, syltorna, julkorven, laxen, den inlagda sillen och äggen, ostarna, lutfisken och så småningom risgrynsgröten med mandeln. Vegetarianerna är skickliga på att imitera den traditionella julmaten och sannolikt är den nyttigare.

Och dagen är sju timmar lång i Skåne, sex timmar i Svealand och bara några enstaka timmar i Lappland. Solen går upp klockan halv nio i Skåne, en kvart före nio i Svealand och inte alls i översta Lappland. Solen går ner klockan halv fyra i Skåne, och en kvart före tre i Svealand.

Varje månad kan vi konstatera att månaderna har fel namn. December betyder den tionde fast det faktiskt är den tolfte. Månadsnamnen har varit fel i två tusen år men ingen har brytt sig om att rätta till felet. Mången lever lycklig likafullt.

December, Christ månad.

Solen löper i Stenbocken och är där från 13 December till 10 Januar.

Christ Månad säger:

Nu vill jag lefva i Ljuvlighet,

Och slagta till jul en Oxe fet,

Och vill jag nu mig varma hålla,

Förhoppandes att öfverleva Vintern kalla.

I Christ Månad skall din Drick icke vara för kall, Läkedom må du taga, hållt ditt Bröst och Kropp varm. Du skall icke låta dig åderslå, förty det är skadeligt. Goda Örter må man bruka att styrka Hjertat med. I Getabocken är godt att föra sig i nya Kläder, att afvänja Barn, att så och plantera.

TANKAR OM CENSUR

Frank Wedekind

Censur är ett system som visar tingens värde genom att förbjuda dem.

Alan Ayckbourn

Censur är något bra. Tack vare den får varje bok minst en uppmärksam läsare.

Johann Nestroy

Censur & öppenhet: Censuren är den yngsta av två tarvliga systrar, den äldre heter inkvisition.

John Trevelyan

En censor är en människa som får betalt för sina smutsiga tankar.

George Bernhard Shaw

Lönnmord är den extrema formen av censur.

Hans Horst Skupy

Självcensur är en form av självbevarelsedrift.

UKRAINA INFÖR JULEN

Rysslands missilbeskjutning av civila mål runt om i Ukraina har på många håll slagit ut el- och vattenförsörjningen. Ukraina reparerar med alla resurser de  besitter och ryssarna fortsätter beskjutningen. "De slutar inte förrän deras missilförråd är tömda," säger Ukrainas president Zelenskyj.

EU kritiserar i skarpast möjliga ordalag Rysslands beskjutning av civila mål. EU-parlamentets talesman Ursula von der Leyen säger att detta är barbariskt och utgör ännu ett stort krigsbrott. Ryssland har åter visat världen vad landet står för: terror och brutalitet. De ansvariga måste till varje pris ställas till svars.

Sedan i krigsutbrottet i februari beräknas närmare 7 000 civila ukrainare, och av dessa närmare 1 000 barn, ha fått sätta livet till.

Trots det bekymmersamma läget kommer en julgran (utan belysning) att sättas upp till jul framför Sofiakatedralen i centrala Kiev.

GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR 2023 TILLÖNSKAS ALLA VÅRA LÄSARE OCH ÖVRIGA GYNNARE!

Underlag: De äldste i Sherwoodskogen samt Cirka Nitti i Nikkaluokta

ÄLDRE MEN INTE GAMMAL

"Äldre men inte gammal" heter en fotoutställning av Evelina Carborn som kan beskådas i Stockholm fram till 8 december. Utställningen kan beskådas på Norrmalmstorg 1-8 december.

Den visar fotograf Evelina Carborns bilder av människor som alla har det gemensamt att de är friska, självständiga, glada och äldre än 69 år. Sådana bilder behövs.

Att hitta lämpliga bilder till ledartexter är svårt. Svårast är just texter om "åldersrelaterade" frågeställningar. Sökningar i bildarkiven visar bilder som rullstolar, åldrande händer som håller i unga händer, sängar med sjukhusfiltar över en tunn kropp, långa korridorer med lysrör, plastmattor och väggar med vitmålad väv och aprikosfärgade schabloner. Sorgesamma gestalter utan namn, utan tal och utan anletsdrag. Som om de inte var lika mycket på riktigt, som vi andra. Såna som inte skriver, men som det skrivs om. Såna som vi är rädda att se bilder av, eftersom att de påminner om att vår egen tid som verkliga och ännu ej gamla är ändlig.

                              Claes Elfsberg (74) tittar på fotoutställningen "Äldre men inte gammal"

Bildsättning spelar roll. Idén om den åldrande människan skapas i hög utsträckning av bilder av henne. I gamla tiders generationsboende fanns övergången från verksam vuxenhet till stillsam ålderdom som odramatisk del av vardagarna och livet. Idag är de gamla inte närvarande på samma sätt. Under pandemins isoleringsfas publicerades spaltmeter om "våra äldre". Alla över 69 år beskrevs som en homogen grupp med lika önskemål, samma ohälsa och gemensamma intressen. De sades alla vara ensamma och i behov av både sällskap och hjälp. Journalister, generaldirektörer och folkhälsoexperter gjorde i detta avseende en erbarmlig insats. I bara Sverige bestod gruppen 69+ i december 2020 av nära 1,6 miljoner individer.

I april 2021 skrev Nina Solomin i SvD en krönika som gav en välbehövlig motbild till den  gängse. En bekant till henne, 85 år, njöt av att äntligen få vara i fred. "Nu har jag tid att fundera (...). Det är så många minnen att processa. Händelser från förr: konflikter, vägval, allt sådant flyter upp igen. Nu går jag här hemma i lugn och ro, vrider och vänder på allt och begriper vad som hänt mig i livet lite bättre." Jag kände igen det från en lika klok närstående och gott vuxen vän. Han fick också frågor om hur det var med ensamheten och isoleringen och svarade uppriktigt att han inte mått så här bra på många år. Han hade tid att tänka, att vila och att via introspektion komma underfund med saker och ting.

Allt tal till trots var det just sjuka äldre människors intressen som negligerades. De som hade sitt hem på äldreboenden kunde inte värja sig mot smitta, som personal och besökare tog med sig in i deras privata sfär. Och när de insjuknat fanns då och då ett stråk av "de har ju ändå inte så långt kvar".

Denna valhänta hantering av "de äldre" som antingen matare av änder eller människor nära döden, har naturligtvis flera orsaker. Bland dem finns dels decennier av en ungdomskult som gjort oss bedrägligt fästa vid allt som har med tonåren att göra, dels ett motsvarande minskat intresse för det som förhoppningsvis kommer därefter, som karaktär, insikt, reflektion och klokskap.

Utställningar, romaner, filmer och andra konstformer som tar isär och påvisar stereotyper är värdefulla. Identitetspolitiken har varit förödande och förminskat varje person till en genetisk representant för en grupp.

Carborns foton ger idéer om hur människor över 69 kan se ut och vara. Det ger hopp att se hur de som kallas "våra äldre" varken är våra eller stereotypa.

Underlag: Toröredaktionen och Maria Ludvigsson SvD.

I april 2021 skrev skrev Nina Solomin i SvD en krönika som gav en välbehövlig motbild till den gängse. En bekant till henne, 85 år, njöt av att äntligen få vara i fred: Nu har jag tid att fundera (...).

Det är så många 

ALLT ÄR INTE ELÄNDE

 FLER ISBJÖRNAR OCH FÄRRE BRÄNDER

Man kan lätt få för sig att livet på jorden ständigt blir sämre. Medierna lyfter hela tiden fram den ena katastrofen efter den andra och kommer med skräckinjagande prognoser. I ljuset av denna störtflod av pessimism kan man förstå varför många -- särskilt unga -- verkligen tror att världen går under. Sanningen är att även om det finns problem så blir världen faktiskt bättre. Vi får bara höra det så sällan.

Katastrofberättelserna, oavsett om det handlar om den senaste värmeböljan, översvämningen, skogsbranden eller stormen, kommer i en strid ström. Men den data vi har visar oerhört tydligt att människor under det senaste århundradet har drabbats långt, långt mindre av väderkatastrofer.

På 1920-talet dog omkring en halv miljon människor i väderkatastrofer, mot det senaste decenniets snittsiffra på omkring 18 000. I år, liksom 2020 och 2021, är siffran ännu lägre. Varför? Jo, eftersom människor i takt med att de blir rikare också får en större motståndskraft.

Väderfixerade nyhetssändningar kan få oss att tro att katastroferna hela tiden blir värre. Så är det inte. Omkring år 1900 så brann cirka 4,5 procent av jordens landyta varje år. Under det gångna århundradet har den siffran krympt till 3,2 procent. För de senaste två decennierna visar satellitbilder på en ännu mindre omfattning -- 2021 var siffra nere på 2,5 procent.

Det här beror i huvudsak på att rikare samhällen förebygger bränder. Modeller visar att vi vid århundradets slut, trots klimatförändringarna, kommer att ha ännu mindre omfattande bränder, tack vare mänsklig anpassning.

Och trots nyheterna om rekorddyra skador i spåren av väderkatastrofer ( i huvudsak eftersom rikare befolkningar bygger dyrare längs kusterna), så krymper skadornas andel av BNP.

Men det är inte bara väderkatastrofernas skadeverkningar som krymper, trots dystra prognoser. För tio år sedan utropade miljöaktivister högljutt att Australiens magnifika stora barriärrev var nära att dö ut, till följd av den blekning som klimatförändringarna inneburit. The Guardian publicerade till och med en dödsannons.

I år avslöjade forskare att två tredjedelar av barriärrevet visar den största korallmängden sedan mätningarna började 1985. Dessa goda nyheter fick en bråkdel av uppmärksamheten.

För inte så länge sedan använde miljöaktivister bilder av isbjörnar för att lyfta fram faran med klimatförändringarna, exempelvis i Al Gores skrämmande film "En obekväm sanning". Men sanningen är att antalet isbjörnar har ökat - från mellan fem och tio tusen på 1960-talet, till omkring 26 000 i dag. Den nyheten får vi inte höra talas om, aktivisterna har bara i all tysthet slutat att hänvisa till isbjörnarna.

Vi överöses med så mycket dåliga nyheter att vi sällan tänker på att livet har blivit mycket bättre, enligt de viktigaste indikatorer vi har. Globalt har den förväntade livslängden fördubblats under de senaste hundra åren, från 36 år 1920 till 72 år i dag. För hundra år sedan levde tre fjärdedelar av jordens befolkning i extrem fattigdom. I dag är det färre än en tiondel. Det dödligaste miljöproblemet , luftförorening, var fyra gånger dödligare på 1920-talet än i dag, och kommer i huvudsak av att människor under fattiga levnadsförhållanden eldar ved och gödsel för värme och matlagning.

Trots att Coronaepidemin har inneburit en viss tillbakagång så har mänskligheten stadigt fått det bättre. Ändå kommer domedagsprofeter att hävda att slutet är nära.

Konsekvensen blir också att vi ignorerar de större problem som faktiskt finns. Tänk hur mycket uppmärksamhet värmeböljorna får. I USA och många andra delar av världen så minskar andelen värmerelaterade dödsfall eftersom de positiva effekterna av bättre tillgång till luftkonditionering vida överstiger värmeböljornas negativa effekter.

Samtidigt dödar kylan i all tysthet långt fler än värmen. I USA dör omkring 20 000 människor av värme, men 170 000 av kyla - det senare pratar vi sällan om. Dessutom ökar antalet köldrelaterade dödsfall i USA, och vårt ständiga fokus på global uppvärmning gör trenden värre, eftersom politiker genom grön lagstiftning har gjort energin dyrare, vilket gör det svårare för människor att ha råd med uppvärmning.

Bristen på perspektiv  gör att vi inte lägger vårt fokus där vi kunnat göra största nyttan.

Översättning: Jesper Sandström

Underlag: Björn Lomborg, chef för Copenhagen Consensus Center, visiting fellow vid Hoover Institution, Stanford University and visiting professor vid Copenhagen Business School.

SÅ TYSTAS KINESERNA

 ÖVERVAKNING OCH IDEOLOGI HAR TYSTAT DET KINESISKA FOLKET 

Xi Jinping har styrt det kinesiska folket i tio år. Censuren och övervakningen har blivit allt hårdare. Nya generationer indoktrineras med nationalism och medborgarnas oro för utländska påverkanskampanjer ökar. Nu väntar en tredje femårsperiod med Xi vid rodret.

Inlägg i sociala medier raderas, konton stängs och de mest frispråkiga grips. Syftet med censuren, hävdar kommunistpartiet, är att bekämpa desinformation från utlandet. Men på hemmaplan drabbas det egna folket.

Att en auktoritär ledare som Xi Jinping vill kontrollera sitt folk är inte ovanligt. Men auktoritära ledare i andra länder har inte de förutsättningar som den kinesiske presidenten har. Kina och kommunistpartiet har den rent tekniska kapaciteten att övervaka innevånarna, bland annat med enorma mängder med kameror. Dessutom har landet kommit långt när det gäller ansiktsigenkänning och under pandemin har regimen kunnat lansera appar som kan övervaka människor på ytterligare sätt.

-- Jag skulle säga att ingen annan stat egentligen har den här förmågan. De flesta auktoritära stater har inte den tekniska kapaciteten, och de demokratisks stater som har kapaciteten kan inte tillåta sig att göra det här. Det är en giftig kombination, säger Oscar Almén, forskare och Kina-analytiker vid Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI).

Under partikongressen som just avslutats säkrade den mäktige generalsekreteraren Xi Jinping fem år till vid makten, och hans alltmer centralstyrda ledarskap fortsätter. Organisationer som Human Rights Watch (HRW) och Amnesty har uttryckt farhågor för de mänskliga rättigheterna i landet under hans fortsatta styre. Men även om övervakningssamhället i Kina har växt de senaste åren började det inte med Xi, poängterar Oscar Almén. Utvecklingen har pågått under väldigt lång tid.

Kinas mäktige ledare Xi Jinpeng har säkrat ytterligare fem år vid makten. Befolkningen övervakas på Internet, med övervakningskameror, datorer för ansiktsigenkänning och andra tekniska hjälpmedel.

En helt ny generation kineser har växt upp under en tid då censuren, övervakningen och indoktrineringen har varit stor.

-- Det finns bland vissa i den nya generationen en väldigt stark nationalism, de har marinerats i den här nationalismen och i den här indoktrineringen. Det är en väldigt farlig kraft, säger Oscar Almén.

Omfattningen av det missnöje som trots allt finns i Kina är svår att bedöma eftersom det är så svårt att uttrycka obekväma åsikter där, och folk ofta är försiktiga.

I dag går det med teknikens hjälp betydligt snabbare än tidigare att identifiera och släcka ner minsta missnöjesuttryck, och övervakningen av Kinas 1,4 miljarder invånare har gått oerhört mycket längre än vad man skulle acceptera i de flesta samhällen.

--Det kan bero på att man i Kina är van vid att vara övervakad, för man har alltid varit övervakad. Partistaten har obegränsad möjlighet att kolla vad du gör, i kombination med att det är så kostsamt att protestera. Ju mer repressionen ökar desto mindre utrymme finns det för att uttrycka missnöje. Man tar bort möjligheten att göra motstånd, säger Oscar Almén.

Underlag: Toröredaktionen och Kristin Groth, TT

PUTIN FÖRLORAR KREML?

  Putin förlorar även Kreml, säger Carl Bildt i en intervju i Expressen och fortsätter: Bakslagen har avlöst varandra för Vladimir Putin. Efter snart tio månader av krig har världens näst största armé lyckats säkra kontrollen över 17 % av Ukraina, inklusive det man erövrade 2014, säger tidigare utrikesministern Carl Bildt - och fortsätter: Förr eller senare är jag övertygad om att detta krig kommer att leda till att Putin även förlorar Kreml. Enligt Carl Bildt finns det inga reella framgångar under kriget i Ukraina för Vladimir Putin och Ryssland. --Putin förlorade först slaget om Kiev, sedan slaget om Charkiv och nu slaget om Cherson.

Jakob Hedenskog, analytiker på centrum för Östeuropa-studier vid Utrikespolitiska Institutet, håller med: Ryssland har inte haft några framgångar som på något sätt kan motivera det lidande man utsätter inte bara Ukraina för utan även den egna befolkningen. Det här kriget är en helt vansinnig idé från början till slut. Alla de skäl som Ryssland har angivit för att anfalla Ukraina, så som "avnazifiering", demilitarisering, skydda befolkningen i Donbas, att förhindra ett ukrainskt anfall mot Ryssland, eller att motverka Nato-utvidgning, har alla fallit samman och går inte ens att förklara rent intellektuellt. Det enda som återstår är att Ryssland har expansiva mål och vill förgöra Ukraina.

Wilhelm Agrell, professor i underrättelseanalys vid Lunds universitet, konstaterar att Ryssland visserligen hade några framgångar i början av kriget. Men de första allvarliga motgångarna kom tidigt, framför allt de misslyckade försöken att ta Antonovflygplatsen utanför Kiev med luftburna förband. Det är tydligt att man på rysk sida både överskattade sin egen förmåga och underskattade det ukrainska försvarets förmåga. Detta följdes av "jättemottin" nordväst om Kiev där man på satellitbilder kunde se hur  tusentals fordon fastnade, något som först och främst indikerade dålig planering och dålig ledning på rysk sida. Ryssarna kom sedan att ha vissa framgångar i öster och sydost, bland annat just erövringen av Cherson, men under sommarens lopp sinade deras anfallskraft succesivt.

Kriget följde i stora drag en utveckling med inledande ryska framgångar följt av fas efter fas med motgångar, alltmer genomskinligt maskerade som omgrupperingar. Enligt Agrell framstår annekteringen av delar av östra Ukraina som "ett desperat drag" i ett läge där krigslyckan redan vänt. Effekten har närmast blivit grotesk med ryska företrädare som talar sig varma för områden som man aldrig helt kontrollerat och nu i allt högre grad förlorat fotfästet i. Propagandan börjar här likna det tyska överkommandots kommunikéer under de sista krigsåren 1944-1945 då man talade om "frontförkortningar" för att dölja de kolossala motgångarna på östfronten.

Vi kan bara hoppas att Carl Bildt får rätt i sina antaganden.

22 NOVEMBER - CECILIA

DAGENS NAMN 

Cecilia är ett kvinnonamn av latinskt ursprung som ursprungligen har varit ett romerskt släktnamn, Caecilius, bildat av adjektivet caevus som betyder "blind". Sissela är en försvenskad form av Cecilia.

Sankta Cecilia, vars minnesdag infaller på dagens datum, skall enligt legenden ha varit en högättad romersk jungfru som gick över till kristendomen och lovade att förbli jungfru. Detta löfte höll hon ståndaktigt när hon sedan blev bortgift. När hennes man och hans bror blev åsyna vittnen till hur en vitklädd ängel överräckte doftande blommor från paradiset till Cecilia, blev de så gripna att även de lät döpa sig och avrättades som martyrer. Kort därefter gick Cecilia samma öde till mötes.

Det har senare framkommit att legenden saknar historisk sanning. Vad man kunnat bevisa är att en romersk matrona med namnet Cecilia lät bygga en kyrka i stadsdelen Trastevere i Rom. Legenden har uppenbarligen diktats för att ge en förklaring till kyrkans namn.

                                                      Kyrkan Santa Cecilia i Rom

Santa Cecilia har sedan 1500-talet varit alla kyrkomusikers speciella skyddshelgon. I de kyrkliga konsten avbildas hon ofta spelande på en orgel. Se bilden ovan.

Den äldsta kända kvinnan i Sverige med namnet Cecilia är Erik den heliges moder som levde på 1100-talet. Även Gustav Vasas mor hette Cecilia, liksom hans dotter.

Rätt tidigt uppstod skandinaviska former av namnet, i Danmark och Norge Sidsel, i Sverige bl a Sissela. Det har även bildats smekformer som Cissi, Cilla och Silja, av vilka det sistnämnda förekommer som kvinnonamn i Finland utan anknytning till Cecilia.

Cecilia var ett populärt namn på 1940-talet och upplevde en ny våg av popularitet under 70-och 80-talen som ännu inte har upphört. Kanske har Cornelis Vreeswijks ballad om Fredrik åkare och "den söta fröken Cecilia Lind" spelat in.

Vid millennieskiftet fanns det omkring 61 0000 svenskor som hette Cecilia, vilket gör namnet till ett av de 25 vanligaste kvinnonamnen i Sverige. Vid samma tidpunkt var det bara 130 som hette Sissela.

Underlag: "Namnen i almanackan" av Bengt af Klintberg 

ALMANACKOR OCH FÖRNAMN

De äldsta vittnesbörden om svenska förnamn finner vi i gamla ortsnamn och på runstenar  från 800- till 1100-talet. Där kan man finna mer än 3 000 mans- och kvinnonamn. Många är utdöda sedan länge, andra har bevarats fram till våra dagar, t ex Erik, Ingrid, Sten och Tora.

En bok som alltid har haft ett normerande inflytande över våra namn är almanackan. När tryckkonsten slog igenom vid slutet av 1400-talet blev almanackorna boktryckarnas kanske vanligaste produkt. Den äldsta svenska almanackan trycktes 1585. Under flera århundraden var psalmboken, katekesen (lärobok i den kristna trons huvudstycken) och almanackan de enda böcker som nådde ut till de flesta svenska hem.

Namnen i almanackan bygger på de kalendarier över helgondagar som upprättades under medeltiden på 1000--1400-talet. De äldsta svenska almanackorna hade tyska förebilder, därför innehöll de ofta tyska namn som var totalt okända i Sverige. Tidigt infördes de viktigaste svenska helgonens namn, t ex Erik, Olof och Birgitta på de dagar som varit deras bemärkelsedagar sedan medeltiden. Även kunganamn började införas, t ex Karl, Gustav, Adolf, Fredrik, Johan och drottningars namn som Kristina, Lovisa, Ulrika och Sofia.

Vetenskapsakademien fick 1749 ensamrätt på att trycka almanackor, främst för att astronomiska uppgifter som man började införa i almanackorna, t ex solens upp- och nergång, skulle bli korrekta. Men även namnlängderna började stabiliseras då. Ett 30-tal dagar var då inte namnsdagar i egentlig mening utan skildrade händelser som finns beskrivna i Nya Testamentet, t ex Paulus omvändelse, Paulus död, Johannes Döparens halshuggning, De fyrtio martyrerna.

Behovet av en namnlängd som tog större hänsyn till det levande bruket av namn blev allt större. Det som möjliggjorde att modernare namnlängder kom i bruk var att Vetenskapsakademiens ensamrätt på att trycka almanackor upphörde efter ett riksdagsbeslut 1972. Följden blev emellertid inledningsvis att vem som helst kunde börja trycka almanackor och sätta in vilka namn som helst.

På Esseltes Almanacksförlag tog man intryck av önskemålen att namnen i almanackan skulle ge en rättvisande bild av namnbruket i Sverige. Per Henningsson fick i uppdrag att leda detta arbete att skapa en namnlängd med moderna namn med två namn på varje dag. Den nya namnlängden togs i bruk 1993 och den innebar en kraftfull modernisering. Många gamla namn ströks, t ex namn som Ambrosius, Eufemia, Götilda och Napoleon.

Men även Henningssons namnlängd fick kritik. Han hade t ex  givit legitimitet åt smekformer av många namn, t ex Annie, Jimmie och engelska smekformer som Jack, Bill, Tim, Clary.

Nu gällande namnlängd åstadkoms genom ett brett samgående mellan olika språkvårdande myndigheter som Svenska Akademien, Språk och folkminnesinstitutet, Språknämnden med flera.

Denna nya namnlängd var klar 2001 och togs genast i bruk av almanacksföretagen.

Många svenska kulturpersonligheter och författare har i hög grad påverkat vår nuvarande namnlängd. En av dessa är Essaias Tegner. Genom hans Frithiofs Saga och andra av hans verk kom många namn i ropet, t ex Ingeborg, Hilding, Torsten, Axel, Svea, Gerda och Helge.

Om man frågar sig vilken författare i vår egen tid som haft det största inflytandet på våra namnval, så kan svaret bara bli ett: Astrid Lindgren. Av de namn hon själv skapat för sina hjältar och hjältinnor, Pippi, Madicken och Ronja har särskilt Ronja fått en viss användning.

Men särskilt när Astrid Lindgren lanserar tidigare kända namn har dessa blivit populära. Tommy och Annika hade en tydlig uppgång efter Pippi Långstrumpböckerna, liksom Malin efter "Vi på Saltkråkan". "Emil i Lönneberga" gav 1800-talsnamnen Emil och Ida ny aktualitet och "Bröderna Lejonhjärta" har bidragit till att Jonatan under 1990-talet hörde till de tio vanligaste pojknamnen.

I namnlängden från 2001 finns det två namn på 254 av årets dagar och ett namn på 104 dagar. Sex dagar är namnlösa, nyårsdagen, kyndelsmässodagen, Marie bebådelsedag, Johannes Döparens dag, allhelgonadagen och juldagen. Till dessa kommer vart fjärde år skottdagen.

Våra namn står i almanackan inte bara för att vi ska veta när vi kan fira namnsdag, om vi nu gör det. Namnen påminner oss också om vårt kulturarv.

Underlag; "Namnen i almanackan" av Bengt af Klintberg

 

FÖRLORARNA

 BAKSLAG FÖR PUTIN, TRUMP OCH XI JINPINGS KINA GER HOPP OM EN BÄTTRE VÄRLD.

"Kina har peakat, Ryssland retirerar och Trump är körd. Det finns hopp, gott folk". Så twittrade nyligen den världskände historikern Timothy Snyder. Det ligger mycket i den observationen.

Trump har visserligen inte gett upp ännu. Natten till onsdagen lämnade han det väntade beskedet att han kandiderar till presidentvalet 2024, och han har varit uträknad förr.

Men mycket talar för att det är annorlunda denna gång.

Bakslaget för Trump-extremisterna i mellanårsvalet blev en kalldusch för MEGA-rörelsen (Make America Great Again). Väljare i en rad vågmästarstater nobbade Trumps valförnekande kandidater: Trump har blivit en belastning för Republikanerna.

Till och med trogna vapendragare som nyhetskanalen Fox News och tidningen New York Post har tagit sin hand från honom.

Detta är fantastiska nyheter. Det ger hopp för världen om att USA kommer att förbli den fria världens ledstjärna även efter år 2024. Den amerikanska demokratin är av allt att döma säkrad liksom de allianser som försvarar friheten över världen.

Ungefär samtidigt vann den fria världen ett avgörande slag i Ukraina när den viktiga staden Cherson befriades. Det är lätt att glömma bort hur hopplös situationen tedde sig när Ryssland invaderade  Ukraina 24 februari och USA erbjöd Zelenskyj att fortsätta kampen i exil.

Nu håller Ukrainas armé på att befria landet från de ryska ockupanterna. Ryssland har blivit en pariastat som omvärlden vill hålla armlängds avstånd till. Putin ville inte ens medverka på G20-toppmötet på Bali - troligen av rädsla för att bli förnedrad av övriga ledare på mötet.

Även supermakten Kina har fått problem. Ekonomin har bromsat in rejält till följd av landets galna nolltolerans-politik mot Covid-19. Xi Jinping sitter visserligen säkert efter att ha valts till en tredje period, men den osunda maktkoncentrationen kring honom riskerar samtidigt att dämpa tillväxtkraften i Kina.

Lägger man ihop dessa trender blir bilden tydlig. De auktoritära stormakterna har tappat sitt momentum. Till och med mullorna i Iran får sina turbaner bortryckta.

Samtidigt har vi underskattat kraften i den fria världen. Nato dömdes ut som föråldrat eller rentav "hjärndött". Även EU betraktades som hopplöst försvagat efter Brexit för att inte tala om USA efter trumpismens segertåg.

Det finns självfallet mycket som kan gå snett alltjämt. Världens länder verkar oförmögna att agera på klimatlarmen. Putin kommer inte att släppa taget om Ukraina frivilligt. Hans första livlina är vintern, som han hoppas ska få tålamodet att tryta i energibristens Europa. Ytterst finns hotet om kärnvapen.

Men här och nu finns det faktiskt hopp. Frihetens glöd är starkare än svärdets makt.

Underlag: Expressen 221117

VÅRAN PROST

 VÅRAN PROST ELLER "DEN MÖDOSAMMA VÄRLDEN" av Anna Maria Lenngren

Vår prost jag härom dagen såg

en morgon, då han ännu låg

matt utsträckt mellan tvenne lakan.

Hans kinder hade rosens färg,

hans runda armar hull och märg,

och magen, kullrig som ett berg,

sig hävde upp mot isterhakan.

Vid sängen stod ett bord, där denne andans man

sin frukost redan färdig fann

av smör och kycklingar, så läcker och så härlig.

Hans vördighet grep saken an

och fann likören rätt begärlig.

Sen han nu visat mycken nit

med klunk för klunk och bit för bit,

han åter sänkte sig på mjuka huvudgärden

och ropte: Store Gud, vad är vårt usla liv?

En evig kamp mot synd och flärden.

O, Herre, mig Thin styrko giv

i denna mödosamma världen!

Anna Maria Lenngren (1754-1817) var en skarpögd satirens mästare som med ett par ord kunde fånga bristerna i en karaktär eller måla en levande, fränt avslöjande bild. Här tar  hon också den verbala musiken till hjälp för att måla upp kroppens och sängens landskap och ge det liv och konkretion.

Underlag: Hämtat ur "Ordens Musik" av Göran Hassler

VÄNDPUNKTER?

 Den tyske författaren Uwe Wittstock beskriver i sin bok "Februari 1933: Litteraturens vinter" hur nazisterna tar makten och cementerar den inom loppet av några veckor. Peter Englund beskriver i sin nyutkomna bok "Onda nätters drömmar" hur de allierades krigslycka vänder i februari 1942.

Båda böckerna är intressanta påminnelser om hur snabbt det ofta går när historien ändrar riktning. När Hitler utsågs till rikskansler 1933 avfärdade de tongivande tyska författarna honom som en dagslända -- en månad senare hade nästan alla flytt. När oktober övergick i november 1942 var framtiden fortfarande nazisternas. I december stod det klart  "att det bara var en fråga om tid innan de skulle förlora", skriver Englund.

Kanske var andra veckan i november 2022 just en sådan historisk vändpunkt? Men mycket hänger på vad som händer framöver. Men man kan ju nu konstatera följande:

I onsdags aviserade Ryssland sin reträtt från Cherson, den enda större stad som Kreml lyckats inta och hålla sedan invasionen i februari. På lördagen anlände de första ukrainska soldaterna under stormande hyllningar. För Putin är prestigeförlusten så allvarlig att en del bedömare talar om att det är början till slutet för den ryska regimen. Från rysk horisont är kriget nu en otvetydig katastrof.

Parallellt i USA markerade väljarna i USA lika hårt som oväntat mot Republikanerna i mellanårsvalen. Extrema kandidater med kopplingar till Donald Trump förkastades trots den skyhöga inflationen och Joe Bidens svaga opinionssiffror. Som en följd är samtliga valchefer i de viktigaste vågmästarstaterna  nu demokrater , vilket gör det avsevärt svårare för Trump att fuska sig till makten om han blir republikanernas presidentkandidat om två år.

Både befrielsen av Cherson och Trumprörelsens nederlag i USA är blytunga segrar för demokratins krafter över de auktoritära som flyttat fram positionerna på senare år och försöker göra framtiden till sin.

Mötet mellan Biden och Xi Jinping i Indonesien på måndagen - presidenternas första fysiska - sätter det i blixtbelysning. Lek med tanken att de träffats i januari i stället. Den ene en ålderstigen ledare för en supermakt till synes på dekis, härjad av hög inflation och hotad av en allmänt inflytelserik demagog som ville riva hela den amerikanska demokratin. Den andre den obestridde ledaren för en supermakt i vardande som just slutit en historisk pakt med den lika allsmäktige ledaren i  Kreml.

Spola fram till i dag och dynamiken är en helt annan. Biden anlände till Bali som den mest framgångsrike presidenten i ett mellanårsval på 20 år. Han har senaten bakom sig, leder ett USA som mår bättre än många antog för bara en vecka sedan och backar framgångsrikt upp ukrainarna mot Putin.

Xi däremot leder ett land delvis i kris. Den korttänkta covidpolitiken har lett till ett brett folkligt missnöje och slagit stenhårt mot ekonomin. Pakten med Putin framstår med facit i hand som en stor missräkning. Maktkonsolideringen i samband med Kommunistpartiets kongress i oktober är i grunden ett svaghetstecken som på sikt kan visa sig mycket ödesdiger.

Räkna inte ut den fria världen. Veckan som gick kan visa sig bli en sådan vändpunkt som framtidens författare skriver om.

Underlag: DN 15 november 2022

NATOFÖRHANDLINGAR

 Det var en gång ett litet och snällt land som verkligen ville ha något. Problemet var att det måste övertala ett stort och ganska elakt land innan det lilla landet kunde få vad det ville ha.

Det stora landet hade  fått lära sig i Andrej Gromykos gamla förhandlingsskola hur man skulle förhandla. Man skulle begära mer än någon kunde ana och fick man inte vad man ville ha skulle man svara med hot av något slag. Till slut fick man då mera än man hade från början och kunde börja förhandla.

"Vi skall sälja vapen till er", sa det lilla landets chefsförhandlare.

" Det är en del kvar, men fortsätt att prata", sa det stora landets chefsförhandlare.

"Vi säger att det ni verkligen inte gillar är terrorister".

"Det är en del kvar, men fortsätt att prata".

"Vi säger att ni är en demokrati".

"Det är en del kvar, men ja, ni vet".

"Vi säger att de ni halvogillar också är terrorister och att vi förstår er blodiga kamp".

"Det är en del kvar, men fortsätt att prata".

Sedan blev det paus och det lilla landets mästerförhandlare samlades i ett rum där de drack svagt kaffe med havremjölk och tog en snus. "Vad fan kan vi nu erbjuda dom?"

Ska vi rafsa ihop några riksregalier ur livrustkammaren? Byta namn på kåldolmarna och kalla dom Turkish delight?"

Det stora landets förhandlare samlades i ett rum där de drack kolsvart kaffe och rökte cigaretter med stark tobak. "Detta var ju kul", sa de. "Vad tror ni dom ställer upp på egentligen? Skriva "Turkiet är en demokrati" tusen gånger på generalförsamlingens svarta tavla? Simma nakna i Bosporen medan de sjunger vår ärorika nationalsång?"

Har de inte slutat så förhandlar de väl än. De fortsätter kanske tills det blir fred på jorden eller tills det lilla landets förhandlare tröttnar och vrålar:

ALLIANSFRIHET I FRED SYFTANDE TILL NEUTRALITET I KRIG.

För det var ju så det hette innan förhandlingarna började.

Underlag: Erik Helmerson, ledarskribent DN.

DE VÄRSTA PANDEMIERNA

 DE VÄRSTA PANDEMIERNA

¤ Coronapandemin har börjat släppa sitt grepp om människorna i de flesta länder, särskilt i västvärlden. I Sverige skördade epidemin närmare 20 000 liv, i hela världen ca 6 000 000. Dessa höga dödstal överträffas emellertid kraftigt av andra pandemier av äldre och yngre datum. 

¤ Digerdöden fick fotfäste i Europa i mitten av 1300-talet. Från råttor spreds sjukdomen till människan med hjälp av löss. Det beräknas att sjukdomen kostade omkring 200 miljoner liv. En tredjedel av storstädernas befolkning dog. Denna dödlighet skall ses mot bakgrund av befolkningstalen när sjukdomen grasserade som värst. Ingen vaccin fanns att tillgå. Det senaste utbrottet i Sverige ägde rum 1710-1713.

¤ Smittkoppor existerade i Kina, Indien och Egypten för mer än 3000 år sedan och kom till Europa på 700-talet.

Smittkoppor anses vara den värsta epidemiska sjukdomen hittills som drabbat mänskligheten. Det beräknas att 300 -500 miljoner människor har dött av sjukdomen.

Redan på 1000-talet visste man att man kunde skydda sig mot sjukdomen genom att göra en rispa i handen och föra in smitta från någon sjuk i såret. Metoden var dock osäker. Den engelske landsortsläkaren Edward Janner upptäckte i slutet av 1700-talet att mjölkerskor som fått kokoppor på händerna aldrig drabbades av sjukdomen. Han lät då tillverka ett vaccin med material från kokoppor. Detta visade sig mycket verksamt och vaccinationer av barn inleddes. Från 1816 blev alla barn i Sverige vaccinerade. Detta pågick till 1976. 1980 förklarade WHO att sjukdomen smittkoppor var utrotad.

¤ Aids torde ha uppkommit i USA på 1980-talet och anses ha sin grund i den sexuella frigjordhet som började uppstå då.

Sjukdomen är numera spridd över hela jorden och har hittills krävt ca 40  miljoner liv, varav drygt 600 000 i USA.

Inget vaccin finns utan enbart medicin som begränsar och bromsar fortsatt utbredning av sjukdomen i kroppen.

¤ Enligt försiktiga beräkningar dog ca 22 miljoner människor, främst yngre personer, i spanska sjukan, den pandemiska influensan som härjade i världen 1918-1920. Det är troligt att det verkliga antalet döda var betydligt högre, kanske 30-40 miljoner. Första världskriget som pågick de här åren slukade 9,2 miljoner soldatliv under egentlig strid. Lägger man till alla som dog till följd av kriget blir summan ca 15 miljoner människor.

Ett skäl till att epidemin vinner över kriget i en jämförelse är att spanska sjukan var så globalt omfattande. Hela världen drabbades, och i isolerade områden vars befolkning hade dåligt immunförsvar var förödelsen förfärlig. Detta gällde så skilda regioner som Arktis och Söderhavet. Vissa inuitbyar i Alaska nästan utplånades. På Samoaöarna dog 7500 av 36 000 öbor, ca 20% av befolkningen inom loppet av november och december 1918.

Spanska sjukan dödade framför allt folk i åldrarna 20 till 40 år, aktiva män och kvinnor som rörde sig ute i samhället och därmed själva bidrog till att sprida smittan. I Sverige dog omkring 37 000 människor.

Huvudorsaken till spanska sjukans dräpande kraft var den mutation som under 1918 transformerade viruset till en extremt farlig variant. Under normala omständigheter dödar ett influensavirus 0,1 procent av sina offer, medan spanska sjukans muterade virus dödade 2,5 procent. Det förefaller kanske inte mycket för en lekman, men om vi antar att en sjättedel eller femtedel av  jordens befolkning blir smittade är det inte alls underligt att dödstalen blev katastrofalt höga.

Underlag: Wikipedia och Dick Harrison, jourhavande historiker.

 

THE TOWER OF LONDON

 I samband med drottning Elisabeths begravning hamnade ofta The Towern i blickpunkten. Vi skall här närmare bekanta oss med borgens historia och användning.

Borgen The Tower of London påbörjades 1078 av Vilhelm Erövraren, då han lät uppföra huvudbyggnaden White Tower. Under tidigt 1200-tal byggde Henrik III ett palats på platsen och trots att inga kungligheter har bott i Towern sedan Henrik VII så förblir byggnaden ett kungligt slott.

Under olika tider har olika aktiviteter ägt rum här. Det har varit kungligt observatorium, skattkammare, zoo, vapenhus och det är inte minst platsen där de brittiska kronjuvelerna förvaras. Men Towerns berömmelse vilar till största delen på den blodiga historien - det har också varit ett fängelse, en tortyrkammare och en avrättningsplats.

På 1300-talet byggde Edvard I Beauchamp Tower som blev ett fängelse för högreståndspersoner och det är nästan rörande att se inskriptionerna som karvats in i väggarna. Fångarna kom in i Towern via Traitor´s Gate (förrädarens port) dit de fördes med båt. De fick omedelbart syn på Bloody Tower (blodiga tornet) som kallades så eftersom Edvard IV:s  två söner internerades där efter faderns död

1483 av sin farbror Richard of Gloucester. De sågs aldrig till igen och Richard kröntes och blev kung Rikard III. Man har antagit, trots att det inte har kunnat bevisas, att han lät mörda prinsarna.

I en tidigare blogg har vi berättat att man i Windsor Castle i dagarna funnit kvarlevorna efter två ynglingar. Den nye kungen Charles har gett tillstånd till fortsatta undersökningar för att utröna om detta kan vara kvarlevor efter Edvard s söner.

                                                    Beefeaters, Towerns vaktstyrka

De flesta avrättningar skedde inför en skrikande mobb vid Tower Hill, men också på Tower Green.

Där avrättades sju högt uppsatta personer, bland andra två av Henrik VIII:s fruar.

Yeomen Warders, mera kända som Beefeaters, i tudoruniformer, vaktar tornet. Det har de gjort sedan 1485. En av dem , korpmästaren, har ansvar för de tama korparma som bor i Towern.

Legenden säger att om korparna lämnar Towern så kommer riket att falla - för säkerhets skull är de numera vingklippta.

Underlag: 501 Fantastiska Resmål -Bounty Books