På 1800-talet fick kungasmädare dödsstraff.
Sista gången denna dom föll var 1834, då f d militären, publicisten och teatermannen Anders Lindeberg dömdes till döden för ett angrepp som i dag skulle passera med en jäspning.
Lindeberg kämpade för att få öppna en egen teater i Kungsträdgården i Stockholm, men han fick avslag av regeringen, det vill säga kungen.
I ett ilsket brev till JO skrev Lindeberg bland annat: "I dag är det ett fjärdedels sekel förflutet, sedan en svensk kung störtades från sin tron (Gustav IV Adolf) för det han illa vårdat sitt lands intressen...". För dåtida förhållanden var detta ett grovt hot och majestätsbrott.
Han ställdes genast inför rätta och dömdes till döden genom halshuggning.
Karl IVJohan benådade honom och regeringen sänkte straffet till tre år. Men Lindeberg vägrade. Han hade inte begärt och ville inte ha kunglig nåd. Han krävde att få bli halshuggen, helst på sin födelsedag den 8 november, som för övrigt var årsdagen av Stockholms blodbad, vilket Lindeberg inte försummade påpeka.
Regeringen kom i en svår knipa. Naturligtvis ville man inte avrätta den uppstudsige Lindeberg, bara ge honom en knäpp på näsan.
Kungsträdgården där teatern skulle ligga
Till slut fann man på råd. Under hösten skulle nationen fira tjugoårsdagen av Karl Johans ankomst till Sverige. Den dagen kunde allmän amnesti utlysas.
Under tiden var Lindeberg flitig i fängelset. Han tog emot besökare, deltog i debatter, utgav små broschyrer. Lindeberg blev en rikskändis, omskriven i alla tidningar. Under tiden blev bevakningen i fängelset allt mer slapp. Dörren stod ofta öppen. Uppenbarligen hoppades myndigheterna att Lindeberg skulle fly och på det sättet frivilligt försvinna ur sikte. Men icke Lindeberg. Han krävde att få bli halshuggen.
Så kom amnestidagen. Kungens benådning lästes upp för honom när han promenerade på fängelsegården. Men Lindeberg vägrade att lämna fängelset .
Då fick han höra att "någon ville tala med honom utanför fängelset". Porten öppnades. Han steg ut och såg en alldeles tom gata. Bakom honom slog då fängelseporten igen med en smäll. Upprörd bultade Lindeberg på porten och krävde att han skulle bli insläppt och halshuggen. Men porten förblev stängd.
Utanför fängelset blev Lindeberg allt mer radikal. Han skrev skrifter och artiklar där han krävde republik och revolution.
Han segrade till slut i teaterfrågan. År 1842 öppnade han, utan tillstånd, en egen teater " Nya Teatern" vid Kungsträdgården. Teatern blev dock ingen framgång utan stängdes snart efter en konkurs.
Anders Lindeberg avled 1849 i en ålder av 60 år.
Underlag: Herman Lindqvist
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar