FRED I UKRAINA?

 VAD HÄNDER OM UKRAINA TVINGAS TILL FÖRHANDLINGSBORDET?

Häromdagen firade Ukraina sin nationaldag. Det har också gått ett och ett halvt år sedan Ryssland inledde sin fullskaliga invasion, med syfte att utplåna Ukraina som självständig nation och etablera en rysk intressesfär inom vilken länder inte ska kunna söka sig till EU och Nato.

Så här 18 månader in i kriget är det lätt att glömma hur nära ögat det var. Det befarades att Kiev skulle falla på några dagar, landet styckas och en marionettsregering installeras.

Här i Stockholm avfärdades ett svenskt Natomedlemsskap med att det skulle kunna destabilisera säkerheten i Europa. Ryssland skulle kunna retas upp ytterligare.

Men Ukraina har överlevt, gett sig själv möjligheten att fortsätta fira sin självständighetsdag - och förnekat Vladimir Putin möjligheten att domdera i närområdet. Sverige och Finland har skickat in sina Natoansökningar. Ukrainarna har visat en otrolig styrka och mod. Västmakterna som tidigare tvekat växlade upp - införde sanktioner mot Ryssland och skickade stöd till Kiev.

De ryska styrkorna pressades under förra året tillbaka. Först från Kiev, sedan också runt Charkiv i öst och Cherkov i syd.

Sommarens offensiv har hittills gett begränsade vinster. Hur det ser ut när kylan kommer och fronten troligtvis fryser vet vi däremot inte. De senaste dygnen har det rapporterats om viktiga taktiska ukrainska framsteg kring Zaporizjzja. Men också amerikansk pessimism.

Något avgörande före årets slut framstår som osannolikt. Det mesta pekar i stället på en utdragen konflikt.

I en sådan har faktiskt Ukraina en fördel - men bara så länge väst stöd ligger fast. Den ryska arsenalen må vara större än Ukrainas. Men den bleknar i förhållande till den amerikanska och europeiska.

I det ljuset finns det vissa krav på att vapenleveranserna till Kiev ska begränsas och att ukrainarna ska förmås förhandla med Kreml, som det allt oftare ges uttryck för, oroväckande.

De hörs emellertid från europeiska ledare, ibland från amerikanska politiker. De hörs numera också oftare i en svensk debatt där stödet till Ukraina hittills varit kompakt.

Det går så klart att begripa önskan om fred. Priset som betalas av ukrainarna - men också ryssar - i förlorade liv är ohyggligt. De ekonomiska påfrestningar kriget gett upphov till i resten av världen ska inte heller avfärdas.

Men fred till varje pris? Det skulle också bli högt. För vad skulle resultatet bli av en förhandling?

Är det någon som tror att Putin skulle ge upp de områden som Ryssland just nu ockuperar? Att han skulle skriva på ett papper där Moskva respekterar Ukrainas väg in i EU och Nato?

Knappast. Ukraina skulle styckas. Krim och stora delar av landets östra och södra delar skulle hamna i Moskvas händer. Sinkas EU- och Natoanslutningen skulle den ryske presidenten få sin intressesfär.

Och vad skulle hindra honom från att komma igen och kräva resten av Ukraina när ekonomin återhämtat sig och armén laddat om? Européer och amerikaner som redan visat att de inte är beredda att betala för landets frihetskamp?

Vill vi ha en varaktig fred i Europa där länder bestämmer över sina egna vägval finns det egentligen bara två saker att göra: Skicka vapen till Ukraina. och se till att landet snabbast möjligt blir medlem i Nato och EU. Då har Putins ambitioner gått i kras. Ukraina garanteras att landet ska kunna fortsätta fira sin självständighetsdag.

Underlag: Ledare DN  24 augusti 2023.